Carl Wilhelm Scheele 16 dukaters guldmedalj 1789 i toppskick - RRR

Produkten är tyvärr slut i lager. :(

En sällsynt, vacker och historiskt betydelsefull medalj ur mitt guldkabinett. Carl Wilhelm Scheele föddes den 9 december 1742. Han föddes i Stralsund, som då tillhörde Sverige i det så kallade Svenska Pommern. Inte mycket är känt om Scheeles barndom och uppväxt, utom det att familjen var tysk och tyska var Scheeles modersmål, och att hans far var köpman inom bryggerinäringen. 

Femton år gammal (1757) reste Scheele till Göteborg för att bli lärling hos Martin Andreas Bauchs i dennes apotek som kallades för Enhörningen. Åtta år senare (1765) flyttade han till Malmö för att där börja arbeta vid Peter Magnus Kjellströms apotek. Vetgirig som han var studerade han på sina lediga stunder och då främst kemi. Han kunde sitta till långt in på nätterna och experimentera. 

Han tillbringade några år i Stockholm och kom år 1770 som gesäll till apoteket 'Uplands wapen' i Uppsala. Han var emellertid redan då en fullt utbildad kemist. Kemiprofessorn Torbern Bergman förbluffades över Scheeles forskningsförmåga och de inledde ett samarbete som kom att bli mycket produktivt för bägge parter. 


Genom Bergmans mellanhand kunde Scheele i Vetenskapsakademiens Handlingar publicera sina upptäckter av fluorvätesyra, metallen mangan, klorgas och arsenikväte. År 1775 valdes han in i akademien trots att han bara var 'pharmacie studiosus'. 

Året därpå (1776) flyttade han till Köping för att ta över ett apotek som blivit utan innehavare efter ett dödsfall. I kontraktet ingick det tydligen att han skulle gifta sig med änkan, Margaretha Sonneman som kallades för fru Pohl. Detta gjorde han också, fast tio år senare och tre dagar före sin död. Margaretha Sonneman var vid tiden för giftermålet 35 år gammal och hade under tiden varit hans hushållerska och giftermålet försäkrade nog henne om fortsatt innehav av privilegierna. 


I apoteket i Köping inrättade han ett primitivt laboratorium och där kom han sedan att stanna i resten av sitt liv. Den enda gången han reste från Köping var när han åkte till Stockholm på hösten 1777 för att inta sin plats i Vetenskapsakademien och för att formellt avlägga sin apotekarexamen. Samtidigt fick han av akademien en årlig pension på 100 riksdaler så att han skulle kunna fortsätta med sina experiment. Det sägs att Scheele var en blyg och tillbakadragen man som helst höll sig för sig själv och sysslade med sin forskning och sina experiment. 

 I sitt arbete 'Chemische Abhandlung über Luft und Feuer' (1777) redogjorde han bland annat för sin upptäckt av syret. Samma upptäckt hade visserligen engelsmannen Joseph Priestley tryck redan 1774, men Scheeles labbanteckningar tyder på att han gjort upptäckten före 1774. Var för sig hade de kommit fram till samma resultat men det var sedan fransmannen Antoine Lavoisier som vidareutvecklade upptäckten och till slut drog den riktiga slutsatsen att eld uppstår då ett gasformigt ämne förenas med luftens syre. Antoine Lavoisier föll offer för franska revolutionen och avrättades 1794. 

Andra grundämnen som Scheele upptäckt, eller varit delaktig i, är bland annat klor, mangan, molybden, wolfram och barium. Dessutom glycerol, vätecyanid, citronsyra och vätesulfid. 


Scheeles arbete översattes till många olika språk vilket gjorde honom världsberömd. Han valdes in i både den franska och italienska vetenskapsakademien. 


I Sverige var Scheele dock länge okänd och när Gustav III kom till Turin på sin italienska resa (1783-1784), fick denne för första gången höra talas om Scheele där. Kungen skrev då hem till Sverige och gav order om att Scheele skulle hedras med Vasaorden. I Stockholm trodde man emellertid att kungen menade bergsrådet Christian Scheele som istället fick orden, så okänd var således Scheele i sitt eget hemland. 


Scheele var endast 43 år då han avled den 21 maj 1786 i Köping och det uppges att han mot slutet av sitt liv visade tecken på kvicksilverförgiftning. I dödsnotisen i kyrkoboken står det dock att han dog av lungsot och begravdes i Köpings gamla kyrkogård den 28 maj. Troligtvis dog han nog i förtid på grund av alla de giftiga kemikalierna han hanterade, som arsenik och cyanväte, i dåliga och dragiga laboratorier. Dessutom var det vanligt förr att kemisterna smakade på resultatet av sina experiment, vilket ju inte kan ha varit så bra. 



Om medaljen och dess sällsynthet - RRR
Vetenskapsakademien hedrade Scheele och lät slå en medalj över Scheele tre år efter hans död 1789. Medaljen präglades i guld och silver. Medaljen har avänts som belöningsmedalj för framstående prestationer och utdelats i silver och i sällsynta fall i guld. 


Ett tekniskt ocirkulerat toppexemplar med fullt bevarad skimrande präglingsglans och endast lätt kabinettsslitage på de högsta punkterna och obetydliga hanteringsmärken. Guldmedaljer från tiden slutet 1700-talet början av 1800-talet som den här utbjudna är präglade i dukatguld till en vikt om 55.8 gram vilket motsvarar 16 dukater, diameter 36.5mm. Kvalitet 01++. Graverad av Wikman. Av originalpräglade samtida känner jag till ytterligare ett exemplar utöver det här utbjudna. Detta exemplar härstammar från en gammal dansk samling som såldes på Kunsthallens auktion i Köpenhamn 1993.

Det förekommer även senare präglingar från början av 1900-talet, dessa är då präglade i 18 karat guld till en vikt av 36 gram och har årtal instämplat på randen.


Åtsida
På åtsidan avbildas Scheeles högervända bild och i omskriften CAROLUS WILH SCHEELE CHEMICUS under bilden gravörens namn I. G. Wikman där initialerna står för Johan Gabriel som också är en ättling i en dynasti av mynt och medaljgravörer.


Frånsida
På frånsidan avbildas diverse kemiska apparater och i centrum en glaskula där strålar skjuter ut från ett efter antändning och förbränning av syre, den sk "eldsluften". Till vänster i bilden en förbränningsugn och en sk retort, dvs en destilationsapparat och en delgel och tång till höger tre flaskor och ett fat. I omskriften ovanför den latinska texten: INGENIO STAT SINE MORTE DECUS som fritt kan översättas till " äran för ett geni är evigt". I avskärningen nedtill den latinska texten: SOCIO PREMATURA MORTE EREPTO om fritt kan översättas till " i förtid bortryckt av döden". Nederst förkortningarna R AC SC ST.