Sverige, Karl X Gustav, Medalj 1658 - Tåget över stora Bält - TOPPEXEMPLAR MYCKET SÄLLSYNT - Den viktigaste medaljen i Sveriges historia!

Medaljen är redan såld

Sverige, Karl X Gustav, Medalj 1658 - Tåget över stora Bält - TOPPEXEMPLAR MYCKET SÄLLSYNT
Ett fantastisk exemplar av en mycket stor och pampig silvermedalj med stor historisk signifikans. Karl X Gustav i spetsen för den svenska hären tågade över det frusna havet vid Stora bält den 30 januari 1658 och besegrade den överraskade danska hären. Denna medalj representerar utan tvekan den viktigaste historiska händelsen i Sveriges historia! Medaljen är framställd av den skickliga och högt skattade konstnären Pieter van Abeele i Amsterdam. Objekt av den här kalibern bjuds ut några gånger per decennium på de stora internationella kvalitetsauktionerna. Senaste gången ett motsvarande objekt såldes var hos den Schweiziska auktionsfirman Nomos AG 2016 och klubbades då för motsvarande ca 43.000:-. För dig som söker det riktigt sällsynta har du nu ett tillfälle att förvärva en både historiskt betydelsefull klenod såväl som ett sällsynt numismatiskt objekt. Ovanligt skarpt och detaljerad exemplar, dock med något oroliga kanter och mindre märken. Kvalitet ca 01, 59.8g, 65.67mm. Hildebrand 30. Signerad "PVA".  Ex. Auktion HM Fenger 11/12 1930, nr 100.

ÅTSIDA
Konungens högervända nästan helt framvändabild med långt utsläppt hår bärande harnesk och över den mantel. I omskriften  "CAROLUS GUSTAV •  D • G •  SVEC • GOTH • VANDALOR • Q • REX •"  I armavskärningen gravörens initialer "PVA". I översättning: "Karl Gustav, med Guds nåde svears, göters och venders konung."

FRÅNSIDA
Konungen till häst bärande fjäderprydd hatt, stora ridstövlar och kommandostaven i hand. I bakgrunden, under hästens buk, ses den danska staden Roskilde med överskriften "ROO - SCHIL." I omskriften  "INVIA VIRTUTI NULLA EST VIA ANO 1658•"
I översättning: "För tapperheten är ingen väg ofarbar - år 1658"

Historisk bakgrund
I flera år hade Sverige förgäves stridit i Polen. Med sitt angrepp 1655 hade Karl X Gustav strävat efter att krossa Polen och få den polske kungen (som tillhörde Vasaättens polska gren) att avsäga sig alla anspråk på den svenska kronan, givetvis dessutom att komma över rikliga landområdenatt infoga i Sveriges stormaktsvälde. Trots många viktiga taktiska segrar, däribland erövringen av Warszawa, gick kriget trögt och inget avgörande kunde ske. I juli 1657 utnyttjade ärkerivalen Danmark situationen och förklarade krig mot Sverige och anföll. Den danska  revanschlystnaden var stor, efter den förhatliga freden i Brömsebro 1645, då man varit tvungen att avträda stora landområden till Sverige. 

Karl X Gustav tog då oväntat tillfället i akt och utnyttjade den danska krigsförklaringen för avbryta det icke framgångsrika kriget i Polen.Han marscherade i ilfart med den svenska hären genom norra Tyskland och redan den 25 augusti stod svenska trupper utanför den starka danska fästningen Frederiksrodde på södra Jyllands östkust. Redan den 24 oktober föll Frederiksrodde oväntat. Fästningen med en del av den danska arméns bästa förband gav upp och därmed försvann skyddet för de danska öarna. Det var en total katastrof för Danmark. Ännu var dock Fredrik III:s kärnområden skyddade av vatten i Lilla och Stora Bält och den svenska armen hade ingen möjlighet att gå över sunden i strid med den danska flottan. Från mitten av januari 1658 tilltog kylan alltmer och sunden frös till is. Nu bestämde sig Karl X Gustav att satsa allt på ett enormt vågspel, att marchera med hären över isen. Den 30 januari gick svenska armen över isen och det danska försvaret på Fyn bröts snabbt upp och armen kapitulerade, Odense och Nyborg intogs utan motstånd. Den 5 februari fortsatte frammarschen med "tåget över stora bält", dock med sydlig rutt och erövrande av den danska garnisionen i Nakskov på Lolland. Den 8 februari gick den svenska hären över till Falster och den 11 februari steg man iland på Själland. Den 13 februari erövrade svenskarna Köge och två dagar senare stod de främsta svenska styrkorna i Torslunda Magle, bara ett par mil från den danska huvudstaden Köpenhamn. Fredsförhandlingar hade inletts några dagar tidigare och svenskarnas krav var stenhårda, slutligen, den 26 februari i Roskilde, låg fredstraktaten klar. Huvuddragen i freden var extremt hårda: Skåne, Halland, Blekinge, Bornholm, Bohuslän och Trondheims län blev svenska. Det danska riket var svårt stympat: en tredjedel av det egentliga Danmark hade övergått i svensk ägo.

Historisk bakgrund
I flera år hade Sverige förgäves stridit i Polen. Med sitt angrepp 1655 hade Karl X Gustav strävat efter att krossa Polen och få den polske kungen (som tillhörde Vasaättens polska gren) att avsäga sig alla anspråk på den svenska kronan, givetvis dessutom att komma över rikliga landområden att infoga i Sveriges stormaktsvälde. Trots många viktiga taktiska segrar, däribland erövringen av Warszawa, gick kriget trögt och inget avgörande kunde ske. I juli 1657 kände sig ärkerivalen Danmark militärt starkt nog igen och utnyttjade situationen då den svenska hären befann sig Polen. Danmark förklarade krig mot Sverige och anföll därefter Sverige i söder och från Norge. Den danska revanschlystnaden var stor, efter den förhatliga freden i Brömsebro 1645, då man varit tvungen att avträda stora landområden till Sverige. 

Karl X Gustav tar då oväntat tillfället i akt och utnyttjade den danska krigsförklaringen för avbryta det icke framgångsrika kriget i Polen. Han marscherade i ilfart med den svenska hären genom norra Tyskland och redan den 25 augusti stod svenska trupper utanför den starka danska fästningen Frederiksodde på södra Jyllands östkust. Redan den 24 oktober föll Frederiksodde oväntat. Fästningen med en del av den danska arméns bästa förband gav upp, totalt 6000 man, och därmed försvann skyddet för de danska öarna. Det var en total katastrof för Danmark. 

Ännu var dock Fredrik III:s kärnområden skyddade av vatten i Lilla och Stora Bält och den svenska armen hade ingen möjlighet att gå över sunden i strid med den danska flottan. Från mitten av januari 1658 tilltog kylan alltmer och sunden frös till is. Nu bestämde sig Karl X Gustav att satsa allt på ett enormt vågspel, att marchera med hären över isen. Risken kan inte nog underskattas då Karl X Gustav i princip satte hela den svensk hären och därmed även Sveriges fortlevnad på spel. Hans inofficiella valspråk var "man måste hasardera allt" är talande för hans vågspel. 

Den 30 januari gick svenska armen över isen och det danska försvaret på Fyn bröts snabbt upp och armen kapitulerade, Odense och Nyborg intogs utan  motstånd. Den 5 februari fortsatte frammarschen med "tåget över stora bält", dock med sydlig rutt och erövrande av den danska garnisionen i Nakskov på Lolland. Den 8 februari gick den svenska hären över till Falster och den 11 februari steg man iland på Själland. Den 13 februari erövrade svenskarna Köge och två dagar senare stod de främsta svenska styrkorna i Torslunda Magle, bara ett par mil från den danska huvudstaden Köpenhamn. 

Fredsförhandlingar hade inletts några dagar tidigare och svenskarnas krav var stenhårda, slutligen, den 26 februari i Roskilde, låg fredstraktaten klar. Huvuddragen i freden var extremt hårda: Skåne, Halland, Blekinge, Bornholm, Bohuslän och Trondheims län blev svenska. Det danska riket var svårt stympat: en tredjedel av det egentliga Danmark hade övergått i svensk ägo och Norge hade inte bara förlorat Bohuslän utan dessutom skurits mitt itu genom att Trondheim övergått till Sverige.

I och med freden i Roskilde 1658 erhöll Sverige sina nuvarande så kallade "naturliga gränser i söder...