Caligula 37-41 e.Kr. - Har gått till historien som sinnebilden för Roms galnaste kejsare

As (koppar), 10.77g, På åtsidan avbildas Caligulas vänstervända bild. I omskriften: "C CAESAR AVG GERMANICVS PON M TR POT" . På frånsidan Vesta tronande med överskriften: "VESTA". Myntet är i en slitagemässigt ovanligt bra kvalitet med skarpa detaljer och som så ofta har myntet uppgraverats något. Kvalitet 1+/01

Gaius Caesar Augustus Germanicus, mer känd under sitt öknamn Caligula ("lilla stöveln"), är utan tvekan en av de mest mytomspunna och kontroversiella kejsarna i romersk historia. Hans knappt fyra år långa regeringstid har i efterhand blivit synonym med tyranni, extravagans och ren galenskap. Berättelserna om hur han utnämnde sin häst Incitatus till konsul, förklarade krig mot havsguden Neptunus och ägnade sig åt incestuösa relationer med sina systrar har format bilden av honom i nästan två årtusenden. Men hur mycket av detta är historisk sanning och hur mycket är skickligt iscensatt propaganda?

Modern forskning uppmanar till en mer nyanserad bedömning av Caligula. De primära källorna om hans regeringstid, främst skrivna av senatoriska historiker som Suetonius och Cassius Dio, skrevs långt efter hans död och var djupt fientligt inställda. Dessa författare tillhörde den senatselit som Caligula öppet utmanade och förödmjukade. Hans styre kan ses som ett försök att omdefiniera kejsarmakten från den av Augustus skapade illusionen av en "främste bland likar" (princeps) till en mer öppet autokratisk och hellenistiskt inspirerad monarki. Detta skapade en oundviklig och brutal konflikt med senaten, vars makt och prestige han systematiskt underminerade.

Arkeologiska fynd och en kritisk granskning av källorna visar en annan sida av kejsaren. Caligula var initialt omåttligt populär och inledde sitt styre med att dela ut bonusar till praetoriangardet och avskaffa impopulära skatter. Han var en intensiv byggherre som färdigställde projekt påbörjade av Tiberius och initierade nya, storslagna byggnadsverk i Rom, inklusive två nya akvedukter, Aqua Claudia och Anio Novus, som var avgörande för stadens vattenförsörjning.

Det mynt du nu betraktar är inte bara en bit antik metall; det är ett förstahand vittnesmål från denna turbulenta period. Präglat mellan 37 och 41 e.Kr. var detta mynt en del av Caligulas noggrant utformade propagandakampanj. Till skillnad från de sensationella berättelserna, kommunicerar mynten en annan agenda. Många av hans mynt hyllar hans familj – hans avgudade far Germanicus, hans mor Agrippina den äldre, och även hans systrar. Detta var ett sätt att stärka sin legitimitet och framställa sig själv som den självklara arvtagaren till den julisk-claudiska dynastin, i direkt linje från den store Augustus.

Vissa mynttyper, som den berömda sestertien med hans tre systrar avbildade som gudinnorna Securitas, Concordia och Fortuna, visar hans avsikt att etablera en kunglig familjekult. Andra, som de vanliga kopparmynten (As) med gudinnan Vesta på reversen, signalerade pietas – en romersk dygd som innefattar pliktkänsla gentemot gudar, stat och familj. Genom att avbilda Vesta, hemmets och härdens gudinna, knöt Caligula an till Roms djupaste religiösa traditioner och presenterade sig själv som statens högste beskyddare.

Att äga ett mynt från Caligulas tid är att hålla ett stycke av denna fascinerande och omvärderade historia i sin hand. Det är ett konkret föremål som cirkulerade i romarriket under en av dess mest dramatiska perioder – ett verktyg för kejserlig makt och ett tyst motargument till de skandalösa rykten som ledde till hans fall och lönnmord av sitt eget garde år 41 e.Kr. Detta mynt är en påminnelse om att historien sällan är så enkel som den verkar, och att sanningen ofta är mer komplex och fängslande än myten.