Caracalla 198-217 e.Kr. - Denar - Underbart skarpt porträtt – Tyrannen och hans gudomliga propaganda

Caracalla 198-217 e.Kr. - Denar - Underbart skarpt porträtt – Tyrannen och hans gudomliga propaganda
På åtsidan kejsarens högervända lagerkrönta bild. På frånsidan Venus stående med omskriften: "VENVS VICTRIX"

Kvalitet god 01, plantsspricka

Samtida författare som Cassius Dio och Herodias tecknar en bild av Caracalla som en brutal tyrann och grym ledare, mer soldat än kejsare. Det är dock värt att notera att dessa källor är öppet fientliga mot honom. Efter att hans far, Septimius Severus, avlidit i York den 4 februari 211 e.Kr., lämnades riket att styras gemensamt av Caracalla och hans yngre bror Geta.

Deras samstyre blev kortvarigt. Caracallas brutalitet visade sig snabbt när han i slutet av december 211 lät mörda Geta, enligt uppgift i deras mors armar. Inför senaten förvrängde Caracalla historien och hävdade att han agerat i självförsvar. Han påstod att det var den förrädiske Geta som attackerat honom, och avslutade sitt tal med orden: "Först av allt måste ni tacka gudarna för att de har bevarat åtminstone en av era kejsare; sedan måste ni lägga era meningsskiljaktigheter åt sidan och leva era liv i trygghet, under en enda kejsare."

Efter att ha säkrat envälde genom mord inledde Caracalla en skräckregim. I ett försök att fullständigt radera minnet av sin bror beordrade han en damnatio memoriae – en formell fördömelse. Getas bild försvann från målningar, hans statyer förstördes och hans namn avlägsnades från officiella register. Kampanjen kulminerade i en massaker på uppskattningsvis 20 000 av Getas vänner och anhängare i Rom.

Mitt i denna blodiga maktkonsolidering behövde Caracalla desperat visa upp en fasad av legitimitet och gudomlig välsignelse. Det är i detta sammanhang som myntet du ser här präglades. På frånsidan (reversen) ser vi VENUS VICTRIX – Venus den segerrika. Hon står lutad mot en sköld och håller segergudinnan Victoria i sin hand. Detta motiv var ett kraftfullt propagandamedel. Venus var inte bara kärlekens gudinna, utan även en symbol för seger och en mytisk förfader till Roms grundare. Genom att prägla mynt med Venus Victrix skickade Caracalla ett budskap till hela riket: Trots det brutala maktövertagandet stod segergudarna på hans sida. Myntet blev en proklamation om att hans styre, trots sitt ursprung i ett brodermord, skulle bringa ära och framgång till Rom.

År 212 utfärdade Caracalla sitt berömda edikt som gav alla fria män i romarriket fullt medborgarskap. Cassius Dio menade att syftet var att öka skatteintäkterna, då Roms finanser var ansträngda av Caracallas stora utbetalningar till armén. Ett år efter Getas död lämnade Caracalla Rom för att aldrig återvända. Han gav sig ut på fälttåg, först norrut mot den germanska gränsen och därefter österut.

År 215 befann han sig i Alexandria i Egypten. Han hade fått höra att stadens invånare ständigt skämtade om honom och brodermordet. Caracalla dolde sin hämndlystnad och kallade samman stadens alla unga män under förevändning att han skulle bilda en ny falang till Alexander den stores ära. När de samlats, omringade och intet ont anande, gav han ordern till sina legionärer att döda dem alla. Herodias beskriver fasan: ”Så stort var blodbadet att Nilens breda mynningar och hela stranden färgades röda av blodströmmarna som flöt över slätten.”