Livia, gift med Augustus - En av historiens mest omskrivna intrigmakerskor

Julia Augusta (Livia), Augusta, 14-29 e.Kr.
Dupondius (Orikalkum, 29 mm, 14.77g), präglad i Rom under Tiberius regeringstid, 22-23 e.Kr. Bra porträtt, lätt korroderad, kvalitet cirka 1+.

Åtsida
Livias högervända diademprydda draperade bröstbild som Justitia. Under bilden: "IVSTITIA"

Frånsida
I centrum stort SC (Senatus Consulto=Med senatens tillstånd). I omskriften: "TI•CAESAR•DIVI•AVG•F•AVG•P•M•TR•POT•XXIIII", som är förkortning av: "Tiberius Caesar Divi Augusti Filius Augustus, Pontifex Maximus, Tribunicia Potestate Vicesima Quarta" som översatt lyder: "Tiberius Caesar, son till den gudomlige Augustus, kejsare (Augustus), överstepräst, innehavare av tribunkalisk makt för 24:e gången".

Denna tilltalande, historiskt signifikanta, dupondius visar Livia, Augustus hustru och Tiberius mor, i Justitias skepnad. Hennes bild var redan komplex i antiken, och spände från en arketypisk romersk matrona hängiven familj och fromhet till en hänsynslös, maktgirig ränksmidare som mördade alla som stod i vägen för Tiberius maktövertagande. 

Mycket av denna dualitet beror troligen på att hon hade en oerhörd auktoritet för en kvinna, vilket tillät henne att ingripa i den mansdominerade politikersfären på ett sätt som senaten inte var van vid. Dessutom, medan Augustus på många sätt kunde behandla Livia som sin jämlike, blev hennes position betydligt mer komplicerad under Tiberius. Livia verkar inte ha nöjt sig med att dra sig tillbaka till privatlivet, men Tiberius kunde inte heller framstå som dominerad av sin mor. Denna spänning utbröt 26 e.Kr., när kejsaren drog sig tillbaka till Capri, förmodligen för att fly henne. När Livia dog tre år senare deltog inte ens hennes son i hennes begravning, och det skulle falla på Gaius och Claudius att återställa hennes rykte som Roms första First Lady. 

Den antika författaren Tacitus beskriver Tiberius som en grym och misstänksam tyrann, medan andra historiker ser honom som en kompetent och plikttrogen härskare. I sin historiebeskrivning, Annalerna, riktar han därför även skarp kritik mot Livia och svartmålar henne som en intrigmakerska vars manipulationer ledde till döden för dem som stod i vägen för Tiberius blivande kejsarskap.