Romerska riket, Konstantin II (337–340 e.Kr.) - Follis - vackert exemplar - Den förstfödde sonens uppgång och fall
Romerska riket, Konstantin II (337–340 e.Kr.)
Lystrigt, skarpt och väl utpräglat exemplar med viss silverglans. Follis, brons, 2.93g, 19mm, kvalitet 01.
Åtsida
Konstantins lagerkrönta högervända bröstbild iklädd romerskt harnesk. I omskriften: ”CONSTANTINVS IVN NOB C”, vilket utskrivet lyder: Constantinus Iunior Nobilissimus Caesar och i översättning: ”Konstantin den yngre, mest ädle Caesar”. Porträttet framställer den unge prinsen som arvtagare till det konstantinska väldet, präglad under hans tid som Caesar (underregent) före faderns död.
Frånsida
VOT · X (Vota Decennalia). På var sida om X återfinns varsin palmkvist, allt inom en lagerkrans. Under kransen myntorten AQT (Aquileia, T = Tertia officina, den tredje myntverkstaden). I omskriften: ”CAESARVM NOSTRORVM”. Hela den latinska texten utläses: Cæsarum Nostrorum Votis Decennalibus, vilket översatt lyder: ”Löften för våra Caesarers tioåriga regeringsjubileum”. Inskriften syftar på de religiösa löften (vota) som gavs till gudarna för att fira och säkerställa ytterligare år av framgångsrikt styre för kejsarsönerna.
Den förstfödde sonens uppgång och fall - En född tronföljare
Konstantin II (Flavius Claudius Constantinus) föddes i Arles år 316 som den äldste sonen till Konstantin den store i hans äktenskap med Fausta. Redan som spädbarn år 317 utropades han till Caesar, en titel som markerade honom som en officiell medregent och framtida arvtagare. Hans tidiga karriär präglades av militär skolning; han följde sin fader i fält mot sarmaterna år 323 och tilldelades senare titeln Alamannicus efter segrar mot alemannerna. Detta mynt, präglat i Aquileia, firar hans tioårsjubileum som Caesar och vittnar om den stabilitet som fadern försökte etablera genom att associera sina söner med makten.
Blodigt maktövertagande och brödrakonflikt
Vid Konstantin den stores död i maj 337 ställdes riket inför en kris. Fadern hade avsett att hans söner skulle dela makten med sina kusiner Dalmatius och Hannibalianus, men detta accepterades inte av bröderna. Under ledning av brodern Constantius II genomfördes en omfattande utrensning av manliga släktingar för att eliminera alla konkurrenter till tronen. Konstantin II, som tycks ha varit den drivande kraften bakom brödernas gemensamma gensvar, uppsteg därefter som Augustus (kejsare) tillsammans med sina två yngre bröder. Konstantin erhöll de västliga territorierna: Gallien, Britannien och Spanien.
Anspråk på överhöghet och det bittra slutet
Trots landdelningen var Konstantin II inte nöjd. Som den äldste överlevande sonen ansåg han sig ha en naturlig företrädesrätt (primogeniture) och krävde överhöghet över sin yngste bror Constans, som då endast var i tonåren. Konflikten eskalerade när Konstantin började lägga sig i lagstiftningen inom Constans territorier. År 340 gick han till handling och invaderade Italien för att med vapenmakt tvinga till sig landområden från sin bror. Det blev ett ödesdigert beslut.
Bakhållet vid Aquileia
Det var ironiskt nog i närheten av den stad där detta mynt en gång präglats – Aquileia – som Konstantin II mötte sitt öde. Under invasionen föll han i ett bakhåll lagt av Constans trupper och dödades i strid. Efter sin död drabbades han av damnatio memoriae (fördömelse av minnet); hans namn raderades från offentliga inskriptioner och hans lagar upphävdes. Hans territorier togs över av Constans, och i senare panegyriska hyllningstal till de kvarvarande bröderna utelämnades Konstantin helt, som om han aldrig existerat. Detta välbevarade follis står idag som ett av få bestående vittnesbörd om en kejsarson vars stolthet och anspråk ledde till en våldsam undergång i det romerska inbördeskrigets kaos.
Lystrigt, skarpt och väl utpräglat exemplar med viss silverglans. Follis, brons, 2.93g, 19mm, kvalitet 01.
Åtsida
Konstantins lagerkrönta högervända bröstbild iklädd romerskt harnesk. I omskriften: ”CONSTANTINVS IVN NOB C”, vilket utskrivet lyder: Constantinus Iunior Nobilissimus Caesar och i översättning: ”Konstantin den yngre, mest ädle Caesar”. Porträttet framställer den unge prinsen som arvtagare till det konstantinska väldet, präglad under hans tid som Caesar (underregent) före faderns död.
Frånsida
VOT · X (Vota Decennalia). På var sida om X återfinns varsin palmkvist, allt inom en lagerkrans. Under kransen myntorten AQT (Aquileia, T = Tertia officina, den tredje myntverkstaden). I omskriften: ”CAESARVM NOSTRORVM”. Hela den latinska texten utläses: Cæsarum Nostrorum Votis Decennalibus, vilket översatt lyder: ”Löften för våra Caesarers tioåriga regeringsjubileum”. Inskriften syftar på de religiösa löften (vota) som gavs till gudarna för att fira och säkerställa ytterligare år av framgångsrikt styre för kejsarsönerna.
Den förstfödde sonens uppgång och fall - En född tronföljare
Konstantin II (Flavius Claudius Constantinus) föddes i Arles år 316 som den äldste sonen till Konstantin den store i hans äktenskap med Fausta. Redan som spädbarn år 317 utropades han till Caesar, en titel som markerade honom som en officiell medregent och framtida arvtagare. Hans tidiga karriär präglades av militär skolning; han följde sin fader i fält mot sarmaterna år 323 och tilldelades senare titeln Alamannicus efter segrar mot alemannerna. Detta mynt, präglat i Aquileia, firar hans tioårsjubileum som Caesar och vittnar om den stabilitet som fadern försökte etablera genom att associera sina söner med makten.
Blodigt maktövertagande och brödrakonflikt
Vid Konstantin den stores död i maj 337 ställdes riket inför en kris. Fadern hade avsett att hans söner skulle dela makten med sina kusiner Dalmatius och Hannibalianus, men detta accepterades inte av bröderna. Under ledning av brodern Constantius II genomfördes en omfattande utrensning av manliga släktingar för att eliminera alla konkurrenter till tronen. Konstantin II, som tycks ha varit den drivande kraften bakom brödernas gemensamma gensvar, uppsteg därefter som Augustus (kejsare) tillsammans med sina två yngre bröder. Konstantin erhöll de västliga territorierna: Gallien, Britannien och Spanien.
Anspråk på överhöghet och det bittra slutet
Trots landdelningen var Konstantin II inte nöjd. Som den äldste överlevande sonen ansåg han sig ha en naturlig företrädesrätt (primogeniture) och krävde överhöghet över sin yngste bror Constans, som då endast var i tonåren. Konflikten eskalerade när Konstantin började lägga sig i lagstiftningen inom Constans territorier. År 340 gick han till handling och invaderade Italien för att med vapenmakt tvinga till sig landområden från sin bror. Det blev ett ödesdigert beslut.
Bakhållet vid Aquileia
Det var ironiskt nog i närheten av den stad där detta mynt en gång präglats – Aquileia – som Konstantin II mötte sitt öde. Under invasionen föll han i ett bakhåll lagt av Constans trupper och dödades i strid. Efter sin död drabbades han av damnatio memoriae (fördömelse av minnet); hans namn raderades från offentliga inskriptioner och hans lagar upphävdes. Hans territorier togs över av Constans, och i senare panegyriska hyllningstal till de kvarvarande bröderna utelämnades Konstantin helt, som om han aldrig existerat. Detta välbevarade follis står idag som ett av få bestående vittnesbörd om en kejsarson vars stolthet och anspråk ledde till en våldsam undergång i det romerska inbördeskrigets kaos.