Kungliga Musikaliska Akademiens 100-årsfest (1871) av Lea Ahlborn - Från gustaviansk anda till oscariansk blomstring - Akademiens födelse i upplysningens Stockholm
Kungliga Musikaliska Akademiens 100-årsfest (1871) av Lea Ahlborn
Ett härligt lystrigt exemplar med full, underbar sammetsglänsande präglingsglans. Brons, 25,32 g, 39 mm. Kvalitet 01/0. Graverad av Lea Ahlborn år 1871. Referenser: SKM 27c (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 23 (1874/1875), Brita Olsén sid. 197.
Åtsida
Konung karl XV:s högervända bröstbild i profil. Han är framställd med välvårdat skägg och tidstypisk frisyr. Under bilden återfinns gravörens initialer: ”L.A.” (Lea Ahlborn). I omskriften läses konungens titel: ”CARL XV SVERIGES NORGES G. O. V. KONUNG.” (Sveriges Norges Götes och Vendes Konung).
Frånsida
En klassisk lyra, musikens främsta sinnebild, placerad i centrum. Lyran omges av akademiens valspråk: ”ANDA OCH KONST”. I den yttre omskriften läses: ”KONGL. SVENSKA MUSIKALISKA AKADEMIENS HUNDRA ÅRS FEST 1771-1871”. Inskriptionen dokumenterar akademiens första sekel av verksamhet från dess stiftande under Gustav III.
Från gustaviansk anda till oscariansk blomstring - Akademiens födelse i upplysningens Stockholm
Kungliga Musikaliska Akademien (KMA) stiftades den 8 september 1771 på initiativ av medlemmar ur sällskapet Utile Dulci, under beskydd av den nyblivne konungen Gustav III. Syftet var från början ambitiöst: att uppmuntra svenskt musicerande och komponerande samt att inrätta en musikalisk utbildning. Trots en trevande start, där undervisningen tidvis avstannade, lade stadgarna från 1771 grunden för en institution som skulle bestå av både utövande ledamöter och musikaliska kännare.
Utveckling genom kris och donationer
Under början av 1800-talet förde akademien en tynande tillvaro, men räddades av en betydande donation från dåvarande kronprins Karl Johan (senare Karl XIV Johan) år 1813. Detta möjliggjorde en nystart där fokus inledningsvis lades på kyrkomusik och utbildning av organister. Det var dock först vid mitten av 1850-talet som utbildningen fick en mer universell musikalisk prägel, och 1864 erhöll undervisningsanstalten officiellt namnet konservatorium.
Jubileumsåret 1871: En manifestation för musiken
När 100-årsjubileet firades den 2 december 1871 befann sig akademien i en period av stor livaktighet under hertigens av Östergötland (den blivande Oskar II) presidium. Under denna era lades särskild vikt vid att utbilda regementsmusiker och främja utförandet av svensk tonkonst. Jubileumsmedaljen, präglad i brons med Lea Ahlborns mästerliga hand, fångar denna stolta institutionella historia. Valspråket ”Anda och konst” på frånsidan påminner om de gustavianska ideal som än idag utgör kärnan i akademiens oberoende ställning under kungligt beskydd.
Medaljen är ett framstående verk av Lea Ahlborn, som genom sin position som kunglig gravör gav gestalt åt 1800-talets främsta minnesmärken i metall. Porträttet av karl XV på åtsidan understryker monarkins roll som garant för den kulturella utvecklingen. Genom sin lystriga prägling och välbalanserade komposition står medaljen som ett konkret fragment av den dag då Stockholms musikliv samlades för att hylla ett sekels framsteg inom ”den andliga odlingen”.
Ett härligt lystrigt exemplar med full, underbar sammetsglänsande präglingsglans. Brons, 25,32 g, 39 mm. Kvalitet 01/0. Graverad av Lea Ahlborn år 1871. Referenser: SKM 27c (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 23 (1874/1875), Brita Olsén sid. 197.
Åtsida
Konung karl XV:s högervända bröstbild i profil. Han är framställd med välvårdat skägg och tidstypisk frisyr. Under bilden återfinns gravörens initialer: ”L.A.” (Lea Ahlborn). I omskriften läses konungens titel: ”CARL XV SVERIGES NORGES G. O. V. KONUNG.” (Sveriges Norges Götes och Vendes Konung).
Frånsida
En klassisk lyra, musikens främsta sinnebild, placerad i centrum. Lyran omges av akademiens valspråk: ”ANDA OCH KONST”. I den yttre omskriften läses: ”KONGL. SVENSKA MUSIKALISKA AKADEMIENS HUNDRA ÅRS FEST 1771-1871”. Inskriptionen dokumenterar akademiens första sekel av verksamhet från dess stiftande under Gustav III.
Från gustaviansk anda till oscariansk blomstring - Akademiens födelse i upplysningens Stockholm
Kungliga Musikaliska Akademien (KMA) stiftades den 8 september 1771 på initiativ av medlemmar ur sällskapet Utile Dulci, under beskydd av den nyblivne konungen Gustav III. Syftet var från början ambitiöst: att uppmuntra svenskt musicerande och komponerande samt att inrätta en musikalisk utbildning. Trots en trevande start, där undervisningen tidvis avstannade, lade stadgarna från 1771 grunden för en institution som skulle bestå av både utövande ledamöter och musikaliska kännare.
Utveckling genom kris och donationer
Under början av 1800-talet förde akademien en tynande tillvaro, men räddades av en betydande donation från dåvarande kronprins Karl Johan (senare Karl XIV Johan) år 1813. Detta möjliggjorde en nystart där fokus inledningsvis lades på kyrkomusik och utbildning av organister. Det var dock först vid mitten av 1850-talet som utbildningen fick en mer universell musikalisk prägel, och 1864 erhöll undervisningsanstalten officiellt namnet konservatorium.
Jubileumsåret 1871: En manifestation för musiken
När 100-årsjubileet firades den 2 december 1871 befann sig akademien i en period av stor livaktighet under hertigens av Östergötland (den blivande Oskar II) presidium. Under denna era lades särskild vikt vid att utbilda regementsmusiker och främja utförandet av svensk tonkonst. Jubileumsmedaljen, präglad i brons med Lea Ahlborns mästerliga hand, fångar denna stolta institutionella historia. Valspråket ”Anda och konst” på frånsidan påminner om de gustavianska ideal som än idag utgör kärnan i akademiens oberoende ställning under kungligt beskydd.
Medaljen är ett framstående verk av Lea Ahlborn, som genom sin position som kunglig gravör gav gestalt åt 1800-talets främsta minnesmärken i metall. Porträttet av karl XV på åtsidan understryker monarkins roll som garant för den kulturella utvecklingen. Genom sin lystriga prägling och välbalanserade komposition står medaljen som ett konkret fragment av den dag då Stockholms musikliv samlades för att hylla ett sekels framsteg inom ”den andliga odlingen”.