Olof Skötkonung, Sigtuna penning 995-1022 - Sveriges första myntningsperiod
Olof Skötkonung, Sigtunapenning 995–1022 – Sveriges första myntningsperiod
En klassisk och ikonisk mynttyp för alla som är intresserade av Sveriges historia och numismatik. Sveriges första präglade mynt var alla imitationer av de engelska förebilderna utgivna under Æthelred II:s regeringstid (978–1013 och 1014–1016). De är namngivna efter mynttypernas utseende med namn som CRUX, Long Cross, Helmet, Short Cross och Quatrefoil. I England följde utmyntningen en strikt kronologi och därmed även en exakt myntvikt om ca 1,3 g. Där rådde ett klassiskt penningsystem där myntens värde utgick från dess valör och garanterades av myntherren, det vill säga Æthelred II.
Inskrifterna var exakt anpassade efter mynttypen med myntherrens namn, myntmästare och myntort; de var fullständigt läsliga och normalt rätt stavade. I Sverige var förhållandet helt annorlunda, åtminstone om man utgår från det fyndmaterial som studerats. Typiskt för den svenska myntningen var att vikterna varierade kraftigt. Dessutom är inskrifterna ofta felaktiga, med hänvisningar till den engelska kungen i omskriften, men även med helt barbariserade och oläsliga inskrifter. Dessutom förekommer en mängd så kallade hybrider där åt- och frånsidestyper felaktigt blandats samman.
Ett annat karakteristiskt drag för Sigtunapräglingarna är den förhållandevis stora förekomsten av mynt präglade på fyrkantiga myntämnen och även mynt präglade med höga vikter. En viktig metod för attribueringen av alla dessa präglingar och hybrider är den så kallade stampkedjeforskningen. Genom att identifiera hur olika åt- och frånsidesstampar används på olika mynttyper kan man bygga stampkedjor och därmed hitta tydliga och säkra samband gällande myntprägling och utgivning. Givetvis finns fortfarande många frågeställningar som återstår att besvara, vilket gör området extra intressant.
De mynt som har läsbara inskrifter där Olofs namn i någon form framgår (OLAF, ONLAFA, ONLAF, ULAVAS, ULAVAN, OLVAVS, etc.) och där myntorten Sigtuna eller Svealand framgår (SITUN, SITUEN, STUNE, STNETEI, STUE, SWEVOX, SVENO, etc.), brukar betecknas som "säkra" olofpenningar. Alla de mynt som sedan genom olika stampkedjor kan kopplas till dessa betraktas även de som Sigtunapräglingar av Olof Skötkonung. Professor Brita Malmer var en ledande gestalt inom stampkedjeforskningen i Sverige och publicerade en rad böcker i ämnet, varav den mest använda ingår i Sveriges Mynthistoria och refereras till som SMH.
Den här utbjudna penningen är av så kallad Long Cross-typ och betraktas som den andra mynttypen som kopierats vid Olofs mynthus efter de engelska förebilderna. Den har attribuerats till Sigtuna och Olof Skötkonung via stampkedja nummer 11, med åtsidestamp nummer 417 och frånsidestamp nr 1272. I Brita Malmers bok Sveriges Mynthistoria har denna penning fått katalognummer 392 (SMH 392). Konungens bild på åtsidan är härligt svenskt barbariserad och håret ser ut som en indians fjäderskrud. Omskriften är helt barbariserad och inleds med ett kors (+). Frånsidan pryds av det centrala stora kristna korset, därav namnet Long Cross, och även här inleds den barbariserade omskriften med ett kors (+). Lejonparten av alla Æthelredpenningar – både original och barbariserade skandinaviska imitationer – härrör ursprungligen från vikingatida fynd gjorda i Skandinavien. Typiska egenskaper för dessa mynt är förekomsten av så kallade probermärken gjorda med dolkspetsar, samt böjmärken för att testa silvrets lödighet, vilket även syns på detta mynt.
Silver, 2,27 g, 21 mm, kvalitet god 1++, SMH 392. (#2410)