Olof von Dalin (1708-1763) av Carl Gustaf Fehrman 1769 - En av Sveriges främsta kulturpersonligheter och kronprins Gustavs (III) lärare
Olof von Dalin (1708-1763) av Carl Gustaf Fehrman 1769 - Poet och kronprins Gustavs (III) lärare
Vacker silvermedalj, slagen av Kungliga Vetenskapsakademien 1769, med Dalins kraftfulla porträtt i hög relief, 17.01g, 33,5mm, Hyckert I:201:2, kvalitet 1+/01.
Åtsida
Dalins högervända bild och i halsavskärningen gravörens namn: "FEHRMAN•JUN•". I omskriften: "O•V•DALIN POETAE REG•ACAD•SC•SVEC•F•F•" (fieri fecit)
Frånsida
År 1769 hedrades Olof von Dalin och Samuel Klingenstierna av Vetenskapsakademien. Deras kvarlevor placerades i en gemensam grav på Lovö kyrkogård den 17 augusti. Denna gravhög med en obelisk på toppen avbildas på medaljen. I omskriften: "LUGENTIBUS AUGUSTIS CORAM" och i avskärningen: "ILLATO 1769". Till höger, på marken, gravörens initialer: "C•F•". Den latinska texten översatt lyder: "Inför lugna augusti år 1769."
Olof von Dalin (innan han adlades hette han först Dahlin, sedan Dalin) föddes den 29 augusti 1708 på prästgården i Vinbergs församling i Halland och avled den 12 augusti 1763 på Drottningholms slott. Han var en svensk skald, prosaförfattare och historiker. Han anses ha startat den yngre nysvenska perioden med tidskriften "Then Swänska Argus" som han grundade.
Både på sin fars och sin mors sida kom han från prästsläkter. Hans far avled 1709 och lämnade efter sig änka och fyra barn. Modern gifte om sig med kyrkoherde Severin Bökman enligt tidens sed. Olof visade tidigt ovanlig begåvning som poet och tecknare, och han fick handledning av sin styvfar i sina första studier.
Vid 13 års ålder skickades Dalin till Lunds universitet, där han fick handledning av läkaren Kilian Stobæus och filosofen Andreas Rydelius. Han började med medicinstudier men bytte senare till humaniora med Rydelius som sin mentor, vilket också påverkade hans intellektuella utveckling.
År 1727 flyttade Dalin till Stockholm och blev informator åt kammarrådet Claes Rålamb på rekommendation av Rydelius. Han blev välkommen i högreståndsfamiljer i staden, inklusive hos presidenten Conrad Ribbing. Dalin skrev poesi som var avsedd för dessa kretsar samt för det riddarsällskap som grundades 1732, "Awazu och Wallasis", där hans nära vän Carl Fredrik Piper var ordensmästare. År 1731 började Dalin arbeta som kanslist i Riksarkivet och fick 1732 en tjänst vid Kanslikollegium. Han ägnade också en del av sin lediga tid åt historisk forskning.
I december 1732 publicerades det första numret av Dalins moralisk-satiriska veckoskrift "Then Swänska Argus", anonymt tryckt av boktryckaren B. Schneider. Tidskriften hade förebilder i engelska tidskrifter som "The Spectator" och använde översatt material. Den skildrade vanliga människor och deras vardagliga problem på ett lättillgängligt språk och inkluderade även politisk satir i sagoform.
"Argus" var en balanserad publikation som kritiserade både pedanteri och stoltserande. I politiska ämnen var Dalin försiktig men stödde merkantilism och fabriksskydd. Hans sympatier låg hos den unga adeln och han hade kontakt med missnöjda grupper, särskilt det växande hattpartiet.
År 1733 förbjöds tidskriften kortvarigt av Kanslikollegium på grund av vissa angrepp på religionen, staten och sedligheten, men förbudet upphävdes snart. Tidskriften blev mycket populär och hemligheten kring författarens identitet bibehölls fram till 1735.
Dalin fortsatte att vara aktiv inom olika områden under 1730-talet. Han skrev minnessånger och sorgespel, bland annat den första betydande svenska tragedin i fransk-klassisk stil, "Brynilda". Han var också en av de tidiga medlemmarna av Kungliga Vetenskapsakademien.
Dalin skrev visor och herdedikter samt sällskaps- och ordenspoesi. Han bidrog även till den svenska skådeplatsen med en komedi och andra dramatiska verk. Hans skrift "Tankar över kritiken" försvarade ärlig satir.
År 1739 reste Dalin utomlands tillsammans med sin tidigare elev Hans Gustaf Rålamb. Han tillbringade tid i Paris och kom i kontakt med lärda kretsar där, vilket påverkade hans senare arbete.
Efter återkomsten till Sverige 1740 fortsatte Dalin att skriva. Han skapade ett historiskt verk, "Svea Rikes historia", som skildrade Sveriges historia från forntiden till Gustav Vasa. Han använde en tidsräkning baserad på vattenminskningsteorin, vilket väckte kontroverser.
År 1750 blev Dalin lärare åt kronprins Gustav (III) och blev senare knuten till det unga hovet. Han blev adlad 1751 och fick flera titlar och ämbeten, inklusive hovkansler och rikshistoriograf.
Dalin led av hälsoproblem under större delen av sitt liv, inklusive andnöd och blodspottning. Han avled den 12 augusti 1763. Han begravdes i Lovö kyrka och en minnesvård restes över hans grav av drottning Lovisa Ulrika.
Dalin hade en stor betydelse för svensk litteratur och kultur under sin tid. Han var en nydanare och en folkuppfostrare som representerade upplysningstiden och motsatte sig pedanteri. Han skapade många viktiga verk inom poesi, prosa och historia och influerade andra författare som Bellman. Han betraktas som en av Sveriges främsta kulturpersonligheter.