Gustav II Adolf - Säter - 1 öre 1629 - Vackert exemplar - Det svenska kopparexperimentet: Från nyskapande klippingar till världens största mynt
Gustav II Adolf - Säter - 1 öre 1629 - Vackert exemplar
Väl utpräglad med fina fält, obetydliga ärgfläckar, kvalitet 1+/01+, 27.53g (#2184)
Det svenska kopparexperimentet: Från nyskapande klippingar till världens största mynt
År 1624 inleddes ett av de mest dristiga ekonomiska experimenten i svensk historia. Vid denna tid svarade Falu koppargruva för nästan två tredjedelar av Europas kopparproduktion, och för att kontrollera världsmarknadspriset beslöt Gustaf II Adolf att introducera en ny myntmetall: kopparn. Strategin var dubbelbottnad; man ville dels nyttiggöra metallen och dels undanhålla den från den europeiska marknaden för att pressa upp priserna.
Resultatet blev en parallellmyntfot där silver och koppar cirkulerade sida vid sida. Men systemet byggde på en bräcklig grund. Utmyntningsgraden på 150 daler per skeppund var för optimistiskt beräknad, och då metallpriserna rörde sig oberoende av varandra uppstod snabbt kaos i den inhemska mynträkningen. Den officiella relationen mellan silver- och kopparmynt fastställdes 1633 till 1:2, vilket i praktiken innebar att Gustaf II Adolfs tidigare kopparmynt nedvärderades till hälften. Detta komplicerade system skulle, trots sina brister, bestå ända till 1776.
Från Säter till Avesta: Tekniken bakom klippingarna
De allra första pionjärerna i detta system var de hammarpräglade klippingarna som började tillverkas i det nyanlagda myntverket i Säter 1624. För att snabbt få ut stora volymer introducerades valsverksprägling redan 1625, men innovationen blev problematisk. De kraftiga viktsvariationerna ledde till en storm av klagomål, särskilt från bönderna som missgynnades i handeln. Redan 1627 tvingades man därför ersätta de fyrkantiga klippingarna med mer precist tillverkade rundmynt.
Produktionen spreds även till Arboga och Nyköping, men 1642 lades verket i Säter ned och driften flyttades till Avesta. Från 1644 och fram till 1831 (med vissa avstickare till Stockholm) kom Avesta att bli hjärtat i den svenska kopparutmyntningen, innan all produktion slutligen koncentrerades till huvudstaden 1832.
Plåtmynten – Världens tyngsta betalningsmedel
I någon bemärkelse kan man se de tidiga klippingmynten som prototyper till den legendariska plåtmyntstillverkningen som tog fart under drottning Kristinas regering. På förslag av Louis de Geer beslöt man 1644 att ge ut massiva kopparplåtar för att matcha silvervärdet. Här föddes den numismatiska historiens verkliga gigant: 10 daler silvermynt 1644. Med en vikt på osannolika 19,7 kg säkrade det sin plats som världens största präglade mynt. Trots sin extrema form var plåtmynten, som utgavs i valörer ner till 1 daler, inga nödmynt utan ordinarie och lagliga betalningsmedel.
Konsten att bedöma ett valsverkspräglat mynt: Glöm inte kanterna
För den moderne samlaren och historikern krävs ett tränat öga vid kvalitetsbedömningen av dessa tidiga kopparmynt. Ett valsverkspräglat mynt har i realiteten tre ytor som avslöjar dess cirkulationsgrad, men kanten är ofta den mest förbisedda nyckeln. Medan de valsade huvudytorna kan vara missvisande på grund av ojämn prägling eller slitna stampar, talar kanterna sanning.
När mynten stansades ut ur plåtarna (tenerna) uppstod en vasst uppstickande kant, en så kallad grad, i utslagsriktningen. Dessa grader fungerar som en oförfalskad indikator på hur mycket myntet de facto har cirkulerat. Är kantens ena sida fortfarande vass och uppstickande vittnar det om ett föremål med mycket ringa slitage – även om själva myntytans detaljrikedom kan upplevas som bristfällig på grund av skadade stampar vid tillverkningstillfället. I jakten på ett exemplar i praktfullt toppskick är det därför i kmyntets kant man finner den slutgiltiga sanningen.