Oscar Montelius (1843–1921) av Erik Lindberg 1913 - av vänner med anledning av hans avgång som riksantikvarie
Oscar Montelius (1843–1921) med anledning av hans avgång som riksantikvarie
Silver, 96.12g, 47x63mm, slät rand. Kvalitet 1+/01, sällsynt. Graverad av Erik Lindberg 1913. Referenser: Ulla Ehrensvärd 119 (Medaljgravören Erik Lindberg 1873-1966), Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) II:318:3. Subskriptionsplakett. Ett exemplar i guld till Montelius, ett mindre antal i silver till närmaste familjen och initiativtagarna samt till övriga berörda i brons.
Åtsida
Motivet utgörs av riksantikvarie Oscar Montelius vänstervända bröstbild i profil. I fältet till vänster står inskriften "AF / VÄNNER / 1913" fördelat på tre rader. Längst ned i en rektangulär list löper namnet "OSCAR MONTELIUS" i stora versaler. I det övre högra hörnet återfinns gravörens signatur "ERIK LINDBERG".
Frånsida
Fältet domineras av en stämningsfull scen där en kvinna, klädd i fotsid dräkt, står med en brinnande fackla i sin uppsträckta vänstra hand och ser ned i öppningen till en megalitgrav (en gånggrift). Hennes högra hand stöder mot det massiva takblocket. I den nedre vänstra delen av fältet finns inskriften "FEMTIO / ÅRS / FORSKAR- / BRAGDER / ERÖFRADE ÅRTUSENDEN / AF MÄNSKLIG ODLING". Nere i det högra hörnet syns gravörens sammanflätade initialer "E L".
En banbrytande arkeolog
Oscar Montelius inledde sin forskarbana på 1860-talet, en tid då arkeologin ännu brottades med en mycket grov och outvecklad tidsindelning. Hans stora livsuppgift kom att bli att åstadkomma en säker och detaljerad kronologi för forntiden. Genom sitt epokgörande arbete Om tidsbestämning inom bronsåldern (1885) delade han in den nordiska bronsåldern i sex perioder. Detta system var så övertygande att det omedelbart vann internationell anslutning och i stort sett äger giltighet än idag. Även om Montelius namn ofta förknippas intimt med den typologiska dateringsmetoden (studiet av föremåls formutveckling), grundade han i själva verket sin kronologi starkt på empiriska fyndsammanhang. Han fastställde även tidsramar för den yngre stenåldern och järnåldern samt lyckades synkronisera den nordiska kronologin med Medelhavsområdet och Främre Orienten.
Arbetet med plaketten
Denna subskriptionsplakett beställdes hösten 1912 genom dr Bernhard Salin. Syftet var att hylla Montelius och överlämna den på Vitterhetsakademiens högtidsdag den 20 mars 1913 med anledning av hans formella avgång som riksantikvarie. Erik Lindberg modellerade åtsidans porträtt efter nio sittningar med Montelius under slutet av 1912. Gravören noterade dock bekymrat i sin dagbok att det var ett svårt uppdrag, då Montelius hade ett "mycket rörligt ansikte och inte lång stund vill sitta tyst". Trots de konstnärliga utmaningarna uppskattade Lindberg stunderna, och nämnde för sin syster att det var fantastiskt att höra honom berätta om sina många upplevelser och dela med sig av "sitt vetandes rika skatter". För att färdigställa porträttet fick Lindberg även förlita sig på fotografier och studier av andra konstnärers byster.
Gånggriften som symbol
Det är mycket möjligt att Montelius själv inspirerade till frånsidans djupt symboliska motiv. Till bilden av kvinnan vid stengraven utgick Lindberg från en modell av den skånska Gillhögsgånggriften, vilken han hade studerat på Historiska museet. Samma specifika stenåldersgrav hade troligen också fungerat som förlaga när Montelius lät uppföra sin och makans gravvård på Norra kyrkogården i Stockholm (där man likt kvinnan på plaketten står framför en tänkt gånggrift). Inskriften på frånsidan sammanfattar träffande Montelius femtioåriga forskargärning: att genom sitt upplysningsarbete ha erövrat årtusenden av mänsklig historia ur förgångenhetens dunkel.