Axel Kock (1851-1935) - Språkmannen vars rötter fanns i Lund

Axel Kock (1851-1935) Språkman
En härligt stor silvermedalj utgiven i en upplaga om endast drygt 100 exemplar. Slagen för Svenska akademien 1976. Av Gunnel Svensson-Lundkvist. Silver. 45 mm. 47.0g. Svensén 382. Lagerqvist 56. Kvalitet 01/0

Åtsida
Kocks högervända bild. I vänstra fältet konstnärens initialer: "SGL"

Frånsida
Livets träd (pilträd utan löv med rötter) på Skåneslätten mot bakgrunden av Lunds stadssilhuett. Inskrift tvärs över trädstammen: "AXEL KOCK" och till höger vid horisonten Kocks födelse och dödsår: "1851 1935: I omskriften: "INVESTIGATOR PERSPICAX HISTORIAE NOSTRAE LINGUAE" som kan översättas till:  "Skarpsinnig utforskare av vårt språks historia". Det skånska motivet på frånsidan anspelar på Kocks anknytning till Lund, där han 1879 blev fil. dr och under åren 1907-16 innehade professuren i nordiska språk och även var universitetets rektor 1911-16. Hans forskningar rörande svenska språkets historia gällde främst ljudläran.

Mer om Axel Kock
Karl Axel Lichnowsky Kock föddes i Trelleborg den 2 mars 1851. Hans tidiga barndom präglades av förlust, vilket ledde till att han växte upp i Lund hos familjen Tegnér. Detta fostrade inte bara en intellektuell skärpa utan knöt också an till den akademiska världen genom nära vänskap med Esaias Tegnér d.y.

Efter examen i Lund och studier utomlands, avancerade Kock snabbt. Efter licentiat- och doktorsgraden 1879 blev han docent vid Lunds universitet, och bara elva år senare utsågs han till professor i nordiska språk vid Göteborgs högskola (1890), där han även blev rektor. Denna tidiga karriärsving, som tog honom från Lund, blev dock kort. År 1893 lämnade han professuren, sannolikt på grund av sviktande syn, vilket tvingade honom in i en period utanför universitetets direkta ramar. Det är ett mörkt parti i "Livets träd", en tid av isolerad vetenskaplig verksamhet.

Dock var hans vetenskapliga gärning för stark för att helt marginaliseras. När han 1907 erbjöds professuren i nordiska språk i Lund, markerade det en triumfartad återkomst till sina akademiska rötter. Det var nu han på allvar etablerade sig i den miljö som bäst symboliseras av medaljens frånsida. Hans forskning under denna period, särskilt inom den nordiska filologin, var banbrytande och placerade honom bland de främsta språkhistorikerna i Norden. Han tillämpade en rigorös vetenskaplig metod, vilket gjorde hans studier av ljudlagar och språkhistoriska förändringar synnerligen auktoritativa. Denna intensiva forskningsperiod ledde också till att han tog på sig det prestigefyllda rektorsuppdraget, vilket cementerade hans ledarroll inom universitetet.

Vid sidan av undervisning och rektorsuppdrag var hans redaktörskap för Arkiv för nordisk filologi hans stora, uthålliga bidrag till det vetenskapliga samhället. I 40 år, från 1888 till 1928, upprätthöll han en standard av outtröttlig noggrannhet som formade generationer av nordiska filologer. Det var en arbetsinsats som fångar trädets symbolik – en djup rotad pliktkänsla gentemot vetenskapen. Hyllningen med en festskrift på 575 sidor vid hans avgång är ett starkt vittnesbörd om hans kollegers beundran och respekt.

Mot slutet av sitt liv fick Axel Kock också erkännande från Sveriges mest framstående akademier. Invalen i Kungliga Vitterhetsakademien (1906) och Kungliga Vetenskapsakademien (1913) kulminerade 1924 med hans inträde på stol nr 8 i Svenska Akademien, vilket fullbordade hans resa till att bli en av landets mest inflytelserika intellektuella.

När Axel Kock avled i Lund den 18 mars 1935, 84 år gammal, hade han lämnat ett ovärderligt arv. Medaljen, med dess latinska omskift om den skarpsinnige utforskaren och dess skånska motiv, sammanfattar perfekt ett liv som präglades av vetenskaplig precision och en djup förankring i Lunds akademiska mylla. Han var mannen som använde Lund som bas för att utforska det nordiska språkets djupaste rötter.