Gustav IV Adolf: Grundstenen till universitetet i Åbo nedlagd 1802 av Lars Grandel - EXTREMT SÄLLSYNT - RRR - Ett rike i fred före stormen
Gustav IV Adolf: Grundstenen till universitetet i Åbo nedlagd 1802 av Lars Grandel
En imponerande stor, vacker och i hög relief präglad tennmedalj graverad av Lars Grandel. 54 mm, 64,36 g, slät rand. Kvalitet 01, obetydliga kontaktmärken. Referenser: SKM 29c. HK 26. Medaljen i tenn är extremt sällsynt. Inga exemplar noterades i min stora inventering som sträckte sig tillbaka till slutet av 1800-talets auktionsförsäljningar, vilken jag gjorde i samband med författandet av Sveriges kungliga medaljer 2024. Det här utbjudna exemplaret är sålunda det enda av mig kända i tenn och har nu fått tilläggsnumret 29c. RRR
Åtsida
Högervänd bröstbild av konung Gustav IV Adolf i djup och distinkt relief. Kungen avbildas stramt i en tidstypisk rustning och hög halsbindel, med håret vackert samlat i en nackrosett. Längs den yttre kanten löper den latinska omskriften "GVSTAVVS • IV • ADOLPHVS • D • G • REX • SVECIAE". I den nedre avskärningen, alldeles under bröstbilden, återfinns gravören Lars Grandels initialer "L • G".
Frånsida
Ett helt slätt och rent fält som i centrum bär en rak, stilren latinsk inskrift över fem rader: "AVGVSTO • / NOVAE • AEDIS • ACAD • / CONDITORI • / PIETAS • / MVSAR • ABOËNSIVM •" (Vilket kan översättas till: Till den upphöjde grundläggaren av akademins nya byggnad, [från] de Åboensiska musernas vördnad). Nederst, avdelat med en kort horisontell linje, anges årtalet i romerska siffror: "MDCCCII" (1802).
Ett rike i fred före stormen
År 1802 befann sig det svensk-finska riket i en relativ, om än kortvarig, fredsperiod. Gustav IV Adolf var vid denna tidpunkt en ung och nyligen krönt monark; kröningen av honom och drottning Fredrika hade ägt rum under riksdagen i Norrköping den 3 april 1800. Som myndig kung hade han gift sig år 1797 och levde i ett mycket lyckligt äktenskap, vilket i november 1799 resulterade i födelsen av kronprins Gustaf. Det var i denna kontext av inrikespolitisk framtidstro som grundstenen till Åbo akademis (universitets) nya huvudbyggnad lades år 1802, en kulturell och vetenskaplig milstolpe som denna imposanta medalj högtidlighåller.
Kungen och det annalkande hotet
Bakom medaljens stillsamma hyllning till akademins gynnare fanns dock en monark vars personlighet snabbt skulle komma att forma landets öde. Redan från barnaåren hade kungen beskrivits som dyster och drömmande, och han fann mycket tidigt sitt absolut främsta nöje i militär exercis. Samtida betraktare, såsom den franske officeren Charles de Suremain, noterade att kungen som vuxen hade en värdig hållning men ett stundtals olyckligt utseende med en nedhängande underläpp.
Hans starka övertygelse om sitt kungadöme av Guds nåde ledde till en alltmer envis utrikespolitik som oroade många. Redan året efter att denna medalj präglades, under ett långt besök hos drottningens släktingar i Baden sommaren 1803, växte kungens underblåsta avsky mot den franska revolutionen och Napoleon Bonaparte. Denna starka personliga avsky mot Napoleon, i kombination med en djupt orealistisk syn på Sveriges egen militära styrka, skulle bara några år senare driva in landet i det förödande svensk-franska kriget.
Universitetets öde och ett raderat minne
Medaljens inskrift från "de Åboensiska muserna" kom snart att få en tragisk och smärtsam inramning. Gustav IV Adolfs kompromisslösa utrikespolitik ledde slutligen till Finska kriget 1808–1809, ett krig som slutade i katastrof och tvingade Sverige att i freden i Fredrikshamn avträda hela Finland och landskapet Österbotten till Ryssland. Det nya universitetshuset i Åbo, vars grundläggning firades 1802, gick förlorat tillsammans med hela den östra rikshalvan. Kungens monumentala politiska och militära misslyckanden kulminerade i att han den 13 mars 1809 arresterades av officerare på Stockholms slott och sedermera formellt avsattes av ständerna den 10 maj samma år.
Efter statskuppen iscensatte den nya regimen, med 1809 års män i spetsen, ett systematiskt försök till damnatio memoriae – utraderande av minnet – riktat mot den avsatte monarken. Flera av de belöningsmedaljer som Gustav IV Adolf tidigare hade delat ut återkallades och ersattes målmedvetet av nya versioner utan vare sig hans namn eller porträtt. Att en storslagen minnesmedalj som denna överlevt utrensningarna – och därtill utgör det enda kända existerande exemplaret i tenn – gör den till en fascinerande och oerhört viktig numismatisk raritet från en av Sveriges allra mest dramatiska epoker.
En imponerande stor, vacker och i hög relief präglad tennmedalj graverad av Lars Grandel. 54 mm, 64,36 g, slät rand. Kvalitet 01, obetydliga kontaktmärken. Referenser: SKM 29c. HK 26. Medaljen i tenn är extremt sällsynt. Inga exemplar noterades i min stora inventering som sträckte sig tillbaka till slutet av 1800-talets auktionsförsäljningar, vilken jag gjorde i samband med författandet av Sveriges kungliga medaljer 2024. Det här utbjudna exemplaret är sålunda det enda av mig kända i tenn och har nu fått tilläggsnumret 29c. RRR
Åtsida
Högervänd bröstbild av konung Gustav IV Adolf i djup och distinkt relief. Kungen avbildas stramt i en tidstypisk rustning och hög halsbindel, med håret vackert samlat i en nackrosett. Längs den yttre kanten löper den latinska omskriften "GVSTAVVS • IV • ADOLPHVS • D • G • REX • SVECIAE". I den nedre avskärningen, alldeles under bröstbilden, återfinns gravören Lars Grandels initialer "L • G".
Frånsida
Ett helt slätt och rent fält som i centrum bär en rak, stilren latinsk inskrift över fem rader: "AVGVSTO • / NOVAE • AEDIS • ACAD • / CONDITORI • / PIETAS • / MVSAR • ABOËNSIVM •" (Vilket kan översättas till: Till den upphöjde grundläggaren av akademins nya byggnad, [från] de Åboensiska musernas vördnad). Nederst, avdelat med en kort horisontell linje, anges årtalet i romerska siffror: "MDCCCII" (1802).
Ett rike i fred före stormen
År 1802 befann sig det svensk-finska riket i en relativ, om än kortvarig, fredsperiod. Gustav IV Adolf var vid denna tidpunkt en ung och nyligen krönt monark; kröningen av honom och drottning Fredrika hade ägt rum under riksdagen i Norrköping den 3 april 1800. Som myndig kung hade han gift sig år 1797 och levde i ett mycket lyckligt äktenskap, vilket i november 1799 resulterade i födelsen av kronprins Gustaf. Det var i denna kontext av inrikespolitisk framtidstro som grundstenen till Åbo akademis (universitets) nya huvudbyggnad lades år 1802, en kulturell och vetenskaplig milstolpe som denna imposanta medalj högtidlighåller.
Kungen och det annalkande hotet
Bakom medaljens stillsamma hyllning till akademins gynnare fanns dock en monark vars personlighet snabbt skulle komma att forma landets öde. Redan från barnaåren hade kungen beskrivits som dyster och drömmande, och han fann mycket tidigt sitt absolut främsta nöje i militär exercis. Samtida betraktare, såsom den franske officeren Charles de Suremain, noterade att kungen som vuxen hade en värdig hållning men ett stundtals olyckligt utseende med en nedhängande underläpp.
Hans starka övertygelse om sitt kungadöme av Guds nåde ledde till en alltmer envis utrikespolitik som oroade många. Redan året efter att denna medalj präglades, under ett långt besök hos drottningens släktingar i Baden sommaren 1803, växte kungens underblåsta avsky mot den franska revolutionen och Napoleon Bonaparte. Denna starka personliga avsky mot Napoleon, i kombination med en djupt orealistisk syn på Sveriges egen militära styrka, skulle bara några år senare driva in landet i det förödande svensk-franska kriget.
Universitetets öde och ett raderat minne
Medaljens inskrift från "de Åboensiska muserna" kom snart att få en tragisk och smärtsam inramning. Gustav IV Adolfs kompromisslösa utrikespolitik ledde slutligen till Finska kriget 1808–1809, ett krig som slutade i katastrof och tvingade Sverige att i freden i Fredrikshamn avträda hela Finland och landskapet Österbotten till Ryssland. Det nya universitetshuset i Åbo, vars grundläggning firades 1802, gick förlorat tillsammans med hela den östra rikshalvan. Kungens monumentala politiska och militära misslyckanden kulminerade i att han den 13 mars 1809 arresterades av officerare på Stockholms slott och sedermera formellt avsattes av ständerna den 10 maj samma år.
Efter statskuppen iscensatte den nya regimen, med 1809 års män i spetsen, ett systematiskt försök till damnatio memoriae – utraderande av minnet – riktat mot den avsatte monarken. Flera av de belöningsmedaljer som Gustav IV Adolf tidigare hade delat ut återkallades och ersattes målmedvetet av nya versioner utan vare sig hans namn eller porträtt. Att en storslagen minnesmedalj som denna överlevt utrensningarna – och därtill utgör det enda kända existerande exemplaret i tenn – gör den till en fascinerande och oerhört viktig numismatisk raritet från en av Sveriges allra mest dramatiska epoker.