Pehr Westerstrand (1785-1857) av Par Bricole 1858 - graverad av Lea Ahlborn - Presidenten och stormästaren: Pehr Westerstrands dubbla liv
Pehr Westerstrand (1785-1857) av Par Bricole 1858 - graverad av Lea Ahlborn
Kvalitet 1+/01, 38,43g, 43mm, Hyckert II:143, Brita Ohlsén sid 134.
Westerstrands vänstervända bild. I omskriften: "PEHR WESTERSTRAND STORMÄSTARE", och nedtill anges hans levnadsår: "FÖDD 1785 DÖD 1857".
Frånsida:
Pryds av en centralt placerad brinnande oljelampa i klassisk stil. Ovanför lampan står texten "GLÄDER OCH VÄGLEDER". I det nedre fältet, avskuret av en linje, finns inskriptionen: "TACKSAM MINNESGÄRD FÖR TJUGUFEMÅRIG STYRELSE AF SÄLLSKAPET P. B.".
Pehr Westerstrand: Ämbetsmannen, Kulturprofilen och Stormästaren
Pehr Westerstrand (1785–1857) framstår som en av 1800-talets mest anmärkningsvärda dubbelnaturer: en av rikets högsta ämbetsmän och samtidigt en djupt engagerad kulturpersonlighet. Men bakom fasaden som president i Statskontoret och Kommendör med Stora korset av Nordstjärneorden, var det i Sällskapet Par Bricole han fann sin sanna hemvist och lämnade sitt mest bestående avtryck – som en älskad stormästare i nästan ett kvartssekel.
Westerstrand föddes som son till en komminister i Ukna socken och det var, enligt samtida källor, genom ”flit och försakelse” han tog sig till Uppsala universitet, där han blev filosofie magister 1809. Därefter följde en lysande ämbetsmannakarriär. Han avancerade raskt genom olika befattningar, bland annat som fältkamrer vid svenska armén i Tyskland, och karriären kulminerade med utnämningen till president i Statskontoret 1832. Hans skärpa lämnade konkreta spår, främst genom hans utarbetande av ett nytt formulär för rikshuvudboken 1823, en betydande statsfinansiell reform.
Parallellt med denna krävande gärning odlade Westerstrand ett passionerat intresse för konst och musik. Han var direktör för Kungliga Teatern, invaldes i Musikaliska Akademien och var en uppskattad Bellmantolk. Det var dock inom Sällskapet Par Bricole som hans personlighet och ledaregenskaper skulle finna sitt fulla uttryck. Han inträdde i sällskapet 1815, mitt under den beryktade ”Nescherska striden”. Med diplomatisk finess undvek han att ta parti och höll en låg profil tills stormen bedarrat.
När lugnet återställts under stormästare Lars Hjortsberg inleddes Westerstrands snabba klättring i hierarkin. Han innehade i rask följd posterna som Protonotarie, Ordförande i Arbetsgraderna (1824), Stor-Härold (1827) och Storkansler (1832). Samma år, på Barbaradagen, invigde han den Stora Silverbålen som sällskapet använder än idag, bara dagar innan han själv tillträdde som stormästare.
Under Westerstrands långa ledarskap (1833–1857) nådde Par Bricole nya höjder. Med sin entusiasm och talarkonst lyfte han sällskapet och hans stora, inflytelserika vänkrets fyllde snart bänkarna, vilket gav Par Bricole ett anseende som aldrig förr. Hans 25-åriga gärning hyllades med en medalj, en "tacksam minnesgärd" med den talande inskriptionen "GLÄDER OCH VÄGLEDER". Denna medalj lever kvar som sällskapets finaste utmärkelse, och hans arv hedras även genom det Westerstrandska rummet i Par Bricoles stamhus. Adlad 1842 för sina insatser för riket, är det ändå som stormästare Pehr Westerstrand bäst personifierar sin tids ideal – den plikttrogne ämbetsmannen med ett passionerat hjärta för konst och broderlig gemenskap.