Fredrik I - Jubileumsriksdaler 1721 - Signerad C. Hedlin - Sällsynt

Fredrik I - Jubileumsriksdaler 1721 - Signerad C. Hedlin   - Sällsynt
Silver, 29.56g, 42mm. Randskrift: "GLORIA DEO IN EXCELSIS" (Ära vare Gud i höjden). Kvalitet 1/1+, obetydlig kantskada kl 14 på frånsidan. Referens SMB 6 (Sveriges myntbok av Delzanno 2022).


Åtsida
Högervänd bröstbild av konung Fredrik I i tidstypisk barockallongperuk och harnesk, draperad i en mantel. Längs den övre och yttre kanten löper omskriften "FRIDERICVS • D • G • REX • SVECIAE •". I den nedre avskärningen, under en markerad bottenlinje, står texten "AN • IVBIL • 1721 •" (Jubileumsår 1721). Precis ovanför bottenlinjen, under kungens harnesk till höger i bild, skönjs Hedlingers signatur.

Frånsida
I centrum avbildas två runda medaljonger ställda mot varandra, infattade av pärlstavar. Den vänstra bär en högervänd bröstbild av Gustav Vasa med omskriften "GVSTAVVS • I • D • G • REX • SVECIAE •". Den högra bär en vänstervänd bröstbild av Gustav II Adolf med omskriften "GVST • ADOLPH • D • G • REX • SVEC •". Medaljongerna inramas av två stora, korslagda palmkvistar som i nederkanten är sammanbundna med en sirlig rosett. Ovanför rosetten står initialerna "L — C", vilka står för Lorens Careelberg (myntmästare i Stockholm 1706–1822). Under marklinjen i botten återfinns den latinska inskriften över två rader: "IN MEMOR • VINDICATÆ / LIBERT • AC RELIG •".


Tvåhundra år av reformation och frihet
År 1721 präglades av ett tudelat historiskt medvetande i Sverige. Å ena sidan avslutades det förödande Stora nordiska kriget genom freden i Nystad, vilket markerade slutet på den svenska stormaktstiden. Å andra sidan firade riket ett stolt tvåhundraårsjubileum. Myntet utgavs nämligen till minne av Gustav Vasas befrielseverk 1521 (då han valdes till riksföreståndare och bröt med Kalmarunionen) samt till åminnelse av att det var exakt hundra år sedan Gustav II Adolf år 1621 framgångsrikt försvarade den lutherska tron under de inledande skedena av sitt fälttåg i Livland under det pågående trettioåriga kriget. Denna dubbla historiska förankring tydliggörs på frånsidans latinska sentens: *In memoriam vindicatæ libertatis ac religionis* – ”Till minne av den förvarade (eller räddade) friheten och religionen”. Genom att på detta sätt sammankoppla den nykrönte och tyskfödde kung Fredrik I med rikets två mest legendariska konungar, Gustav Vasa (frihetens försvarare) och Gustav II Adolf (trons försvarare), sökte den nya frihetstida regimen legitimitet i en prövande övergångstid.

Hedlinger bryter ny mark i svensk numismatik
Ur ett mynthistoriskt perspektiv utgör denna jubileumsriksdaler en formidabel milstolpe, i synnerhet på grund av den gravör som låg bakom verket. Den unge, schweiziskfödde gravören Johann Carl Hedlinger hade anlänt till Stockholm i augusti 1718 för att tillträda posten som hovmedaljör, där han efterträdde den nyligen avlidne Arvid Karlsteen. Hedlinger var därmed relativt ny som ansvarig för Myntverkets stampproduktion för medaljer och mynt, men han skulle mycket snabbt utvecklas till en av hela Europas mest hyllade och skickliga medaljkonstnärer under 1700-talet.

Från myntmästarens monopol till gravörens signatur
Fram till denna tidpunkt hade den numismatiska praxisen vid det svenska Kungliga Myntverket varit utpräglat strikt. Eftersom mynten formellt betraktades som statliga betalningsmedel under myntmästarens strikta ansvarsområde, märktes de enbart med dennes initialer eller märke (i detta fall Lorens Careelbergs "L C"). Gravörerna signerade traditionellt endast sina medaljer, eftersom dessa oftare var utpräglade beställningsverk som tydligare förknippades med den konstnärliga upphovsmannen.

För att till fullo förstå vidden av Hedlingers tilltag måste man se till den historiska kontexten. Under tidigare regenters tid saknade mynt i regel gravörssignaturer helt. Ett intressant undantag var Karl XI:s markmynt i valörerna fyra och åtta mark, där Arvid Karlsteens karakteristiska blomsymbol ibland förekom. Samma märke återkommer även i slutet av omskriften på motsvarande mynt under Karl XII. Även om blomman i första hand kan uppfattas som ett interpunktionstecken eller ett rent dekorativt element, användes den systematiskt av Karlsteen på både mynt och medaljer, vilket gör att den kan tolkas som ett diskret personligt kännetecken. Några egentliga initialer eller utskrivna namn förekom dock inte.

Varför denna restriktiva praxis förändrades just under Fredrik I:s regering är inte helt klarlagt, men Hedlingers konstnärliga självförtroende och exceptionella skicklighet kom att förändra normen i grunden. Han började behandla rikets mynt med en sådan mästerlig finess att han valde att bryta mot den anonyma konventionen och signera dem. Denna jubileumsriksdaler från 1721 utgör därmed den allra första noterade förekomsten av en formellt utskriven gravörssignatur på ett svenskt mynt.

Jubileumsriksdalerns varianter och Hedlingers arv
Jubileumsriksdalern från 1721 förekommer i två olika varianter. Dels finns den vanliga, som med största sannolikhet utgör den tidiga och osignerade upplagan. Dels finns denna senare variant där en mindre del av upplagan försågs med signaturen "C Hedling" diskret placerad i axelklaffens avskärning. Att just det här specifika exemplaret tillhör den senare och betydligt sällsyntare signerade varianten gör det till ett exceptionellt numismatiskt och konsthistoriskt samlarobjekt från Frihetstidens gryning.

Hedlingers initiativ blev startskottet för en ny tradition, även om den i början var trevande. På riksdalern från 1723 signerade han med ett diskret litet ”h”. Framöver kom dock signeringarna att ske mycket oregelbundet, och mynten förblev under vissa år helt osignerade. Även signaturens form varierade kraftigt över tid; på riksdalern från 1731 med dubbelporträtt användes exempelvis initialerna ”I.C.H.”. Trots denna inkonsekvens innebar utvecklingen som Hedlinger initierat att gravöryrket fick en allt tydligare synlighet och en höjd officiell status i den statliga myntproduktionen. Hedlingers framstående elev, Daniel Fehrman, kom senare att ta vid och fortsatte denna nyskapade tradition med signering av riksdalrarna.

Signaturen som verktyg för professionell överlevnad
Att gravörer nu valde att framträda med sina initialer behöver emellertid inte enbart tolkas som en officiell statusmarkering eller ett tecken på konstnärligt övermod. Ibland kunde det bottna i mycket mer personliga och strategiska bevekelsegrunder. En försiktig tillbakablick på 1600-talets mynthistoria ger ett fascinerande perspektiv på detta.

När den svenske gravören Petter Michelson år 1642 valde att placera ett diskret ”M” mellan Frälsarens fötter på de dåtida riksdalrarnas frånsida, skedde det i en mycket pressad tid. Han kände sin anställning direkt hotad av importerad utländsk arbetskraft och tvingades uttryckligen kämpa med klagoskrifter till myndigheterna för att överhuvudtaget få behålla sin position vid Myntverket i Stockholm. Hans signatur kan i den kontexten läsas som en högst medveten och desperat manifestering av den egna oumbärligheten och yrkesstoltheten inför en hotande övermakt.

När samme Michelson sju år senare, 1649, signerade frånsidan till den välkända valören ”Christin” med sina tydliga initialer ”P-M”, parades denna stamp ihop med en osignerad men exceptionellt skickligt graverad åtsida, utförd av den framstående franske mästaren Jean d'Armand. Som numismatikern Bengt Hemmingsson har påpekat kan detta senare tilltag snarast betraktas som ett slags ”renommésnyltning” – ett opportunistiskt sätt för en ifrågasatt inhemsk gravör att obemärkt sola sig i glansen av den överlägsna franska formkonsten.

Dessa tidiga historiska exempel påminner oss om att en gravörssignatur, långt innan den blev en fast och respekterad institutionell norm under 1700-talet genom Hedlinger, lika gärna kunde fungera som ett högst personligt och taktiskt verktyg för ren professionell överlevnad i Myntverkets stundtals hårda och konkurrensutsatta miljö.