Karl XIV Johan - Kungliga Sundhetskollegiums medalj för befrämjad vaccination - av Mauriz Frumerie
Karl XIV Johan - Kungliga Sundhetskollegiums medalj för befrämjad vaccination - av Mauriz Frumerie
Ett härligt porträtt och mycket av den ursprungliga präglingslystern bevarad, frånsidan sedvanligt svagare utpräglad. Silver, 19.03g, 38mm, SKM 97c (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 80 (1874/75), kvalitet cirka 1+/01.
Åtsida
Konungens högervända bröstbild. Under bilden gravörens namn: "FRUMERIE". I omskriften: "CARL XIV JOHAN SVERIGES NORRIGES G. OCH V. KONUNG".
Frånsida
Text på tre rader: "FÖR BEFRÄMJAD VACCINATION", omgiven av en ekbladskrans.
Medaljens syfte och betydelse
Medaljens syfte var att belöna och uppmuntra personer som på olika sätt bidrog till den nationella kampanjen för att utrota smittkoppor genom vaccination. Sjukdomen var en av de mest fruktade och dödliga under denna tid, och införandet av Edward Jenners vaccin i slutet av 1700-talet var ett medicinskt genombrott. Sverige var ett föregångsland i detta arbete och införde redan 1816 en förordning som gjorde vaccination obligatorisk för alla barn innan de uppnått två års ålder. För att säkerställa att förordningen följdes och för att uppmuntra till engagemang, inrättades detta belöningssystem.
- Vaccinatörer: Läkare, präster, klockare och barnmorskor som aktivt utförde vaccinationer på landsbygden och i städerna.
- Föräldrar: Medaljen kunde även tilldelas föräldrar som föredömligt sett till att vaccinera alla sina barn.
- Organisatörer: Personer som på annat sätt organiserade eller främjade vaccinationsarbetet i sin bygd.
Att motta en kunglig medalj var en stor ära och ett viktigt incitament. Den fungerade som ett kraftfullt verktyg för staten att genomföra en av historiens mest framgångsrika folkhälsokampanjer. Medaljen är idag ett fascinerande historiskt föremål som vittnar om kampen mot smittkoppor och den svenska statens tidiga och ambitiösa satsning på förebyggande hälsovård.
Kungliga Sundhetskollegium och folkhälsans organisering
Arbetet med folkhälsan krävde en stark central styrning. År 1663 hade Collegium Medicum bildats, men genom ett kungligt brev den 27 januari 1813 omvandlades detta till ett verkligt administrativt ämbetsverk under det nya namnet Kungliga Sundhetskollegium. Enligt en instruktion utfärdad i slutet av 1815 fick kollegiet överinseende och styrelse över allt som rörde sundhetstillståndet, läkarvården och sjukskötseln för både rikets invånare och krigsmakten, i såväl fred som krig. Från och med 1810 hade vaccinationen blivit mer allmänt använd i riket, och när den obligatoriska lagen trädde i kraft blev det statliga belöningssystemet centralt. Medaljen delades ut till de flitiga vaccinatörer som på ett verksamt sätt lyckades befrämja vaccinationens användande i samhället.
Från fransk marskalk till svensk reformator
Att folkhälsoarbetet och den administrativa moderniseringen tog fart under just denna tid hänger starkt samman med den nye regentens bakgrund. Jean Baptiste Bernadotte föddes 1764 i en fransk, bildad småborgerlig familj. Efter den franska revolutionen gjorde han en kometkarriär inom militären och utnämndes 1804 till en av det napoleonska kejsardömets första marskalkar. Som guvernör över de nordtyska hansestäderna och Hannover visade han prov på stor administrativ skicklighet och rättrådighet.
När Sverige befann sig i djup kris efter förlusten av Finland 1809, och den nyligen valde tronföljaren Karl August plötsligt avled, valdes Bernadotte till svensk kronprins i Örebro 1810. Han antog namnet Karl Johan och tog omedelbart befälet över riket. Genom "1812 års politik" bröt han med Napoleon och allierade sig med Ryssland och England. Efter framgångsrika fälttåg på kontinenten 1813 lyckades han året därpå, genom diplomati och militär handlingskraft, säkra Norge i en union med Sverige.
Karl Johan var inte bara en krigare utan en expansiv strateg som förstod vikten av inre stabilitet och befolkningstillväxt. När han tillträdde som kung 1818 hade han redan som kronprins legat bakom flera tunga administrativa reformer, såsom inrättandet av just Kungliga Sundhetskollegium 1813. Kampen mot smittkopporna blev ett av statens viktigaste verktyg för att stärka nationens demografi och folkhälsa under den långa fredsperiod som inleddes under hans styre.
Ett härligt porträtt och mycket av den ursprungliga präglingslystern bevarad, frånsidan sedvanligt svagare utpräglad. Silver, 19.03g, 38mm, SKM 97c (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 80 (1874/75), kvalitet cirka 1+/01.
Åtsida
Konungens högervända bröstbild. Under bilden gravörens namn: "FRUMERIE". I omskriften: "CARL XIV JOHAN SVERIGES NORRIGES G. OCH V. KONUNG".
Frånsida
Text på tre rader: "FÖR BEFRÄMJAD VACCINATION", omgiven av en ekbladskrans.
Medaljens syfte och betydelse
Medaljens syfte var att belöna och uppmuntra personer som på olika sätt bidrog till den nationella kampanjen för att utrota smittkoppor genom vaccination. Sjukdomen var en av de mest fruktade och dödliga under denna tid, och införandet av Edward Jenners vaccin i slutet av 1700-talet var ett medicinskt genombrott. Sverige var ett föregångsland i detta arbete och införde redan 1816 en förordning som gjorde vaccination obligatorisk för alla barn innan de uppnått två års ålder. För att säkerställa att förordningen följdes och för att uppmuntra till engagemang, inrättades detta belöningssystem.
- Vaccinatörer: Läkare, präster, klockare och barnmorskor som aktivt utförde vaccinationer på landsbygden och i städerna.
- Föräldrar: Medaljen kunde även tilldelas föräldrar som föredömligt sett till att vaccinera alla sina barn.
- Organisatörer: Personer som på annat sätt organiserade eller främjade vaccinationsarbetet i sin bygd.
Att motta en kunglig medalj var en stor ära och ett viktigt incitament. Den fungerade som ett kraftfullt verktyg för staten att genomföra en av historiens mest framgångsrika folkhälsokampanjer. Medaljen är idag ett fascinerande historiskt föremål som vittnar om kampen mot smittkoppor och den svenska statens tidiga och ambitiösa satsning på förebyggande hälsovård.
Kungliga Sundhetskollegium och folkhälsans organisering
Arbetet med folkhälsan krävde en stark central styrning. År 1663 hade Collegium Medicum bildats, men genom ett kungligt brev den 27 januari 1813 omvandlades detta till ett verkligt administrativt ämbetsverk under det nya namnet Kungliga Sundhetskollegium. Enligt en instruktion utfärdad i slutet av 1815 fick kollegiet överinseende och styrelse över allt som rörde sundhetstillståndet, läkarvården och sjukskötseln för både rikets invånare och krigsmakten, i såväl fred som krig. Från och med 1810 hade vaccinationen blivit mer allmänt använd i riket, och när den obligatoriska lagen trädde i kraft blev det statliga belöningssystemet centralt. Medaljen delades ut till de flitiga vaccinatörer som på ett verksamt sätt lyckades befrämja vaccinationens användande i samhället.
Från fransk marskalk till svensk reformator
Att folkhälsoarbetet och den administrativa moderniseringen tog fart under just denna tid hänger starkt samman med den nye regentens bakgrund. Jean Baptiste Bernadotte föddes 1764 i en fransk, bildad småborgerlig familj. Efter den franska revolutionen gjorde han en kometkarriär inom militären och utnämndes 1804 till en av det napoleonska kejsardömets första marskalkar. Som guvernör över de nordtyska hansestäderna och Hannover visade han prov på stor administrativ skicklighet och rättrådighet.
När Sverige befann sig i djup kris efter förlusten av Finland 1809, och den nyligen valde tronföljaren Karl August plötsligt avled, valdes Bernadotte till svensk kronprins i Örebro 1810. Han antog namnet Karl Johan och tog omedelbart befälet över riket. Genom "1812 års politik" bröt han med Napoleon och allierade sig med Ryssland och England. Efter framgångsrika fälttåg på kontinenten 1813 lyckades han året därpå, genom diplomati och militär handlingskraft, säkra Norge i en union med Sverige.
Karl Johan var inte bara en krigare utan en expansiv strateg som förstod vikten av inre stabilitet och befolkningstillväxt. När han tillträdde som kung 1818 hade han redan som kronprins legat bakom flera tunga administrativa reformer, såsom inrättandet av just Kungliga Sundhetskollegium 1813. Kampen mot smittkopporna blev ett av statens viktigaste verktyg för att stärka nationens demografi och folkhälsa under den långa fredsperiod som inleddes under hans styre.