Adolf Fredrik - 2 Mark 1771 - Kastmynt till konungens begravning - TOPPEXEMPLAR - Den milde faderns sista avsked: Ett minne av silver och sorg

Adolf Fredrik - 2 Mark 1771 - Kastmynt till konungens begravning - TOPPEXEMPLAR

Ett vackert tekniskt ocirkulerat exemplar med underbart frostad relief, full lyster och bottenstriering bevarad. Ett perfekt centrerat och välpräglat exemplar med endast minimala märken av hantering. Ovanligt att hitta i denna höga kvalitet. Ett tillfälle för finsmakaren. Kvalitet 01, Silver, 9.73g, 30mm. Myntmästare: Albrekt Lindberg (AL), gravör: Carl Gustaf Fehrman. Referens: SMB 111 (Sveriges myntbok av Delzanno).

Åtsida 

Konungens högervända bröstbild framställd i enlighet med tidens ideal. Adolf Fredrik porträtteras med en värdig och fyllig profil, bärande en antikiserande rustning och en mantel fäst med en brosch vid axeln. Hans peruk är ordnat i eleganta lockar som faller ned mot nacken och är sammanbundna med ett band. Nedanför bilden återfinns gravörens namn: "FEHRMAN". Omskriften lyder: "ADOLPHUS FRIDERICUS D•G•REX SVECIAE•". Översättning: Adolf Fredrik, med Guds nåde Sveriges konung.

Frånsida
En saklig och högtidlig text fördelad på nio rader, omgiven av två sammanbundna palmkvistar som symboliserar frid och odödlighet. Texten utgör en sorgeskrift över den bortgångne monarken och betonar hans dygder och folkets förlust. Inskriften lyder: "DECUS / PRINCIPUM / PER ANNOS LXI• / SUBDITORUM / DELICIUM VICENARIUM• / SED QUOD BREVIUS / LUCTUS PERENNIS / AB A:MDCCLXXI• / D•XII• FEBR•". Översättning: Furstarnas prydnad under 61 år, undersåtarnas glädje under 20 år, men eftersom den varade så kort, en evig sorg från år 1771, den 12 februari.

Den milde faderns sista avsked: Ett minne av silver och sorg

När vi betraktar detta kastmynt i silver, med dess underbart frostade relief och djupa lyster, möter vi inte bara ett numismatiskt toppexemplar, utan även ett stycke levande svensk historia. Präglat till Adolf Fredriks begravning 1771, bär objektet vittnesbörd om slutet på en epok som präglats av personlig godhet i skuggan av konstitutionell vanmakt. För finsmakaren representerar detta exemplar, med sin perfekta centrering och minimala hantering, en sällsynt förbindelse till den dag då "den milde" konungen slutligen lades till vila.

Mellan tron och tvång

Adolf Fredriks väg till den svenska tronen var resultatet av internationell diplomati snarare än personlig ärelystnad. Som furstbiskop av Lybeck valdes han 1743 till tronföljare som en del av fredspreliminärerna i Åbo, efter påtryckningar från den ryska kejsarinnan Elisabet. Vid hans trontillträde 1751 var kungen redan bunden av en konungaförsäkran som kraftigt begränsade hans makt. Hans regeringstid blev en kamp mot den rådande adelsstyrda författningen, en kamp som ofta fördes mer av hans viljestarka gemål Lovisa Ulrika än av honom själv. Kungen fann sig ofta reducerad till en "etikett i statslivet", ett viljelöst redskap i händerna på de maktägande stånden.

"Den gode" – Ett hjärta av guld

Trots den politiska motvinden lyckades Adolf Fredrik vinna folkets hjärtan genom sin personliga karaktär. Han beskrivs av samtiden som en herre med "naturlig hjärtats godhet", gladlynt och uppriktig. Inskriften på kastmyntets frånsida, som titulerar honom "undersåtarnas glädje under 20 år", vittnar om den genuina sympati han väckte. Hans intressen låg mer vid den kära svarvstolen än vid regeringsbekymren, och hans hov blev ett centrum för vetenskap och konst, till stor del tack vare drottningens inflytande. Epitetet "den gode" eller "den milde" blev folkets vitsord om honom som enskild man, en faderlig gestalt i en splittrad tid.

En evig sorg

Adolf Fredriks död kom plötsligt den 12 februari 1771, då han efter en afton vid spelbordet i hovkretsen träffades av ett slaganfall. Frånsidan på detta kastmynt sammanfattar förlusten med orden "luctus perennis" – en evig sorg. Den högtidliga begravningen i Riddarholmskyrkan ägde rum först i juli samma år, sedan kronprins Gustav III hunnit återvända från Paris. Myntet, med gravör Carl Gustaf Fehrmans mästerliga porträtt, förevigar bilden av en konung som kanske var politiskt svag, men vars mänskliga dygder lämnade ett outplånligt minne.

Avslutning

Detta toppexemplar av 1771 års begravningskastmynt är en bro till en tid då konungamakten stod vid sin lägsta punkt, men där monarkens personlighet lyste som starkast. Genom sin frostade relief och bevarade präglingsglans påminner det oss om Adolf Fredrik – furstarnas prydnad och folkets älskling. För samlaren är det inte bara en investering i silver, utan ett ärofyllt bevarande av minnet av "den milde" konungens sista avsked.