Gustav Vasa (1496–1560) av Carl Gustaf Hartman för Svenska hovet 1701 - En nation återuppstår ur tennets glans

Gustav Vasa (1496–1560) av Carl Gustaf Hartman för Svenska hovet 1701
Ett tekniskt ocirkulerat exemplar med fullt bevarad skimrande präglingsglans och endast lätt kabinettslitage. Detta är det enda av mig kända exemplar i tenn och som sådant extremt sällsynt. Tenn, 33.34g, 37mm, slät rand. Referenser: SKM 4c (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 3 (1874/1875).


Åtsida
Högervänd bröstbild av Gustav Vasa i hög relief, där konungen bär en rikt ornerad rustning, en elegant krås och den för honom karaktäristiska frisyren samt det långa, vågiga skägget. Detaljrikedomen i gravyrarbetet fångar ett uttryck av fast beslutsamhet och kunglig värdighet. Längs myntets ytterkant löper omskriften: "GVSTAVVS•I•D•G•REX SVECIAE", vilket översätts till: Gustav I, av Guds nåde kung av Sverige. Omedelbart under kungens bröstbild, elegant integrerad i kompositionen, återfinns gravörens namn: "C•G•HARTMAN•".  
 

Frånsida
Konungen står majestätiskt klädd i en klassisk antik, romersk-inspirerad fältdräkt med mantel och håller ett högt spjut i sin vänstra hand. Med sin högra hand fattar han milt men bestämt handen på en sittande, knäböjande kvinnogestalt för att hjälpa henne på fötter. Kvinnan, som bär en krona på sitt huvud och håller en fana prydd med det svenska riksvapnet Tre Kronor, är en personifikation av nationen Sverige (Moder Svea). Mellan de två gestalterna, vid konungens fötter, står en vasakärve placerad som en tydlig symbol för kungaätten. Omskriften inramar scenen och lyder: "NVNC•FORTVNATA•RESVRGES•", en hoppfull latinsk fras som betyder: Nu skall du lyckosamt återuppstå. I den nedre avskärningen anges formgivarens signatur: "N•KEDER INV•" (Nils Keder invenit – Nils Keder har tänkt ut/designat detta).  
 

 

En nation återuppstår ur tennets glans
När gravören Carl Gustaf Hartman år 1701 lät sina verktyg forma denna sällsynta tennmedalj, hade nästan två århundraden förflutit sedan Gustav Vasas triumfatoriska intåg i Stockholm. Medaljen, som högtidlighåller Gustav Vasas framgångsrika kamp för fäderneslandets befrielse, är inte en samtida artefakt från 1520-talet, utan snarare ett fascinerande fönster in i det tidiga 1700-talets historieskrivning. År 1701 befann sig Sverige i inledningen av det stora nordiska kriget, och den unge Karl XII hade nyligen inlett sina dramatiska fälttåg. I denna laddade kontext blev återblicken på nationens grundare en kraftfull ideologisk påminnelse om svensk uthållighet och förmåga att resa sig ur de mörkaste av tider. Medaljen fungerar därmed som en lins där den karolinska stormaktstiden speglar sig i Vasatidens heroiska gryning.

Vasas arv i karolinsk tappning
Initierandet av denna medalj bär numismatikern och antikvarien Nils Keders signatur ("N. KEDER INV"). Keder var djupt engagerad i att systematisera och manifestera den svenska historien genom medaljkonsten. Att lyfta fram Gustav Vasa just år 1701 var ett strategiskt val. Den gamla kungen, som krossade Kalmarunionen och befriade landet från Kristian II:s tyranniska grepp, stod som den eviga sinnebilden för en svensk befriare. Åtsidans porträtt visar en åldrad, vis och rustningsklädd patriark. Det är en bild som medvetet kopplar an till den kollektiva minnesbilden av riksbyggaren. Det är inte den unge upprorsmannen från Dalarna vi ser, utan den etablerade monarken som av Guds nåde har ordnat riket, instiftat den starka centralmakten och lagt grunden för det Sverige som karolinerna nu kämpade för att försvara.

Räddaren och den knäböjande nationen
Frånsidans sceneri är ett mästerverk i politisk och historisk allegori. Gustav Vasa framställs inte i renässansens klädedräkt, utan i den romerska antikens tidlösa fältdräkt. Denna klassiska formgivning var typisk för barockens och det sena 1600-talets visuella språk, där man ville upphöja de egna regenterna till samma odödliga status som antikens kejsare och hjältar. Scenen där kungen sträcker ut sin hand för att resa den knäböjande kvinnan – Sverige – är djupt gripande. Den fångar själva essensen av Vasamyten: nationen låg slagen, blödande och förnedrad under utländskt ok, men genom kungens gudomligt inspirerade ingripande kunde riket resa sig. Vasakärven vid hans fötter är inte bara ett släktvapen, det är ett ankare i jorden, en symbol för stabilitet och växtkraft. Omskriften "Nu skall du lyckosamt återuppstå" var lika mycket en beskrivning av historien som det var en besvärjelse för Sveriges framtid i det nya århundradet.

Ett extremt sällsynt budskap hugget i metall
Det är något djupt poetiskt i att just detta exceptionella exemplar är präglat i tenn. Tenn användes ofta för provpräglingar (avslag) innan stämplarna ansågs redo för guld eller silver, men det kunde också användas för att tillverka mer tillgängliga exemplar av viktiga historiska medaljer. Tennets mjuka, silverliknande glans har här bevarats på ett mirakulöst sätt under mer än tre århundraden, helt utan att oxidera till det annars vanliga matta, mörkgråa utseendet. Att myntet är i ett tekniskt ocirkulerat skick med fullt bevarad präglingsglans och endast lätt kabinettslitage gör det till en numismatisk tidskapsel. Dess sällsynthet gör att den inte bara är ett samlarobjekt, utan en unik artefakt som berättar om hur 1700-talets makthavare hanterade och vördade sitt eget historiska ursprung.

Det historiska eftermälet
När man betraktar Hartman och Keders gemensamma skapelse, inser man att medaljer av denna kaliber var dåtidens mest beständiga massmedia. De var tänkta att överleva papper och pergament, för att in i evigheten vittna om regenternas dygder. Gustav Vasa befriade inte bara jorden han stod på, han befriade en idé om ett självständigt svenskt rike. Denna medalj bevarar minnet av detta arv med en vördnadsfull elegans. Det är ett porträtt av makt och barmhärtighet, där den väldige kungen för evigt står redo att hjälpa sitt knäböjande fädernesland upp på fötter, insvept i en outplånlig glans av skimrande tenn.

x