Oskar II, Stockholm, 1 Krona 1907 - Ett vackert ocirkulerat exemplar med full präglingslyster och endast obetydliga hanteringsmärken - En sjöofficer på tronen

Oskar II, Stockholm, 1 Krona 1907 - Ett vackert ocirkulerat exemplar med full präglingslyster och endast obetydliga hanteringsmärken

Silver, 7.5 g, 25 mm. Kvalitet 01/0. Graverad av Adolf Lindberg (verksam 1898–1916) och präglad under myntmästare Emil Brusewitz (verksam 1876–1908). Referens: SMB 58 (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno).

 

Åtsida

Konungens vänstervända, åldrade porträtt. I halsavskärningen återfinns gravörens initialer "A.L." (Adolf Lindberg). I omskriften längs myntets kant löper texten: "OSCAR II SVERIGES KONUNG".

Frånsida

Sveriges stora krönta riksvapen flankerat av två krönta lejon som sköldhållare. Lejonen blickar bort från skölden (tillbakaseende), vilket är en heraldisk markering och symbolik för det nu helt självständiga Sverige efter unionsupplösningen 1905; lejonen vakar utåt för att ensamma skydda rikets gränser. Överst står valören: "1 KRONA". På ett elegant band under skölden återfinns valspråket: "SVERIGES VÄL". Nederst finns S:t Eriks märke som symboliserar myntorten Stockholm, årtalet "1907" samt myntverksdirektörens initialer "E.B.".

 

En sjöofficer på tronen

Oskar II föddes 1829 som den tredje sonen till Oskar I och Josefina. Då han inledningsvis stod långt ner i tronföljden förväntades han aldrig bära kronan, vilket gav honom friheten att välja en annan bana. Redan som tioåring mönstrade han på i den kungliga flottan. Han gjorde en passionerad och imponerande sjömilitär karriär, avlade officersexamen och nådde konteramirals grad vid blott 26 års ålder. Hans kärlek till havet fick också utlopp genom hans litterära begåvning; under pseudonymen "Oskar Fredrik" gav han ut diktcykeln Ur svenska flottans minnen. När hans äldste bror, Karl XV, oväntat gick ur tiden 1872 utan manliga arvingar (och den mellersta brodern Gustaf redan hade dött), föll den tunga kungamanteln plötsligt på Oskars axlar.

Den oskarianska epoken

Oskars regeringstid kom att ge namn åt en hel svensk epok. Det var en fas av explosiv teknisk och industriell utveckling. Under hans styre bands riket samman av stambanor och man införde en gemensam svensk standardtid. Innovationer som telefonen, det elektriska ljuset, fonografen och filmkameran gjorde sitt intåg. Oskar var djupt konservativ och levde i den fasta övertygelsen att monarken var Guds utsände för att styra riket. Han älskade storslagna ceremonier och agerade gärna överstepräst för svensk litteratur och kultur, fastän han kom på obönhörlig kollisionskurs med samtidens nya, radikala röster – inte minst August Strindberg. Trots sin tro på kungamaktens primat tvingades han navigera ett snabbt föränderligt politiskt landskap där parlamentarismen och socialdemokratin outtröttligt vann mark.

Ett oläkligt sår och slutet på en era

Kungens absolut största politiska nederlag, och hans djupaste personliga sorg, var unionsupplösningen 1905. Efter decennier av friktion förklarade det norska Stortinget unionen upplöst den 7 juni 1905. Trots påtryckningar från bland annat den tyske kejsaren Wilhelm II om att Sverige borde svara med vapenmakt, och trots att svenska trupper stod redo vid gränsen, valde Sverige till slut den fredliga förhandlingens väg. Kvällen då unionen föll samlades tiotusentals människor i Stockholm för att sjunga och visa sitt stöd för den gråtande kungen, men förlusten krossade honom. I sina memoarer beskrev Oskar II händelsen som "ett djupt, ja oläkligt sår" i hans hjärta.

År 1907, när detta blänkande silvermynt präglades, gick konungens liv mot sitt slut. Depressionen efter 1905 och en svår åderförkalkning hade försvagat honom. Han drog sig undan offentligheten och fann tröst vid sin orgel, där han en sista gång spelade Chopins sorgmarsch. Morgonen den 8 december 1907 somnade han in fridfullt på Stockholms slott. Denna 1-krona från hans allra sista levnadsår, med dess stolt utåtblickande lejon, står idag kvar som ett glänsande numismatiskt testamente över den oskarianska erans slutlösa glans och födelsen av det ensamma, moderna Sverige.