Birger Sjöberg (1885-1929) utgiven av Svenska akademien 1970, konstnär Gunvor Svensson Lundkvist

Svenska Akademiens minnesmedalj över Birger Sjöberg, skapad av Gunvor Svensson Lundkvist år 1970, är ett verk som i sin formgivning speglar diktarens egen dubbelnatur. Medaljen präglas av konstnärens karakteristiska, expressiva stil där ytan inte är slät utan bär spår av bearbetning, likt en skrovlig hud eller en orolig själs yttre. Silver, 47.5g, 45mm, Bo Svensén sid. 370, kvalitet 01

Åtsida

Porträttet av Birger Sjöberg är modellerat med en grov, nästan "impressionistisk" teknik som ger bilden liv och rörelse. Skalden är avbildad i halvprofil vänd åt höger. Hans anletsdrag är tunga; ögonlocken hänger lätt och munnen är slutna i ett uttryck av inåtvänd melankoli, vilket står i kontrast till den folkkära bilden av den glade vissångaren. Till vänster, insjunkna i den skrovliga bakgrunden, står årtalen "1885" och "1929" på två rader. Nedtill återfinns namnet "BIRGER SJÖBERG" i en kraftig relief som tycks växa direkt ur materialet.

Frånsidan bär medaljens tematiska tyngdpunkt genom en stark symbolisk kontrast. I centrum står en ensam, spröd gullviva – symbolen för våren, idyllen och den folkliga visan. Denna sköra blomma är dock omsluten av en aggressiv och taggig törnekrans, vars vassa taggar spretar hotfullt inåt och utåt. Över blomman och kransen löper den latinska inskriften: "QUIETIS TURBULENTUS VATES", vilket kan översättas till "Fridens orolige diktare" eller "Stillhetens stormige siare". Konstnärens signatur "G SL" är placerad i det nedre högra hörnet.

Ett slarvigt pansrat hjärta: Mellan idyll och ångest

Få svenska konstnärskap rymmer en så djup avgrund mellan den publika bilden och den privata verkligheten som Birger Sjöbergs. Gunvor Svensson Lundkvists medalj fångar denna inre konflikt med genial enkelhet på frånsidan: gullvivan och törnekransen.

Gullvivan är "Lilla Paris", den är Fridas bok och den trygga småstadsidyllen i Vänersborg som Sjöberg "uppfann" och förevigade. Den representerar den charmige underhållaren, estradören som med gitarren i hand fick hela Sverige att le och nynna med i "Den första gång jag såg dig". Det var den sidan av Sjöberg som drog in pengar "från gatan" och gjorde honom till en folkkär klassiker.

Men runt denna sköra idyll sluter sig törnekransen. Den symboliserar det "slarvigt pansrade hjärta" som Sjöberg själv talade om. Bakom succén dolde sig en "dräpt drömmare", plågad av mindervärdeskomplex, rampfeber och en ständig känsla av intellektuell otillräcklighet. Törnekransen är också bilden av Kriser och kransar (1926), det verk där Sjöberg slet av sig den glättiga masken och med ett "syntaxuppror" banade väg för den svenska modernismen.

När samtiden, som älskat gullvivan, ställdes inför törnekransens brutala allvar i Kriser och kransar, vände de honom ryggen. Kritiken talade om "sinnesskymning" och publiken svek. Medaljens inskrift, Quietis turbulentus vates – Fridens orolige diktare – sammanfattar tragedin hos en man som sökte stillhet och bekräftelse, men som levde i en inre storm.

Gunvor Svensson Lundkvists grova, ärrade silvertextur blir här en fysisk gestaltning av den ångest som drev Sjöberg in i tystnad och isolering mot slutet av sitt liv. Medaljen hedrar inte bara den glade sångaren, utan ger framför allt upprättelse åt den sårade modernisten som dog i tron att hans livsverk var ett fiasko, men som eftervärlden krönt med den lagerkrans han så väl förtjänade.