Gustav V - Stockholms läns kungliga hushållningssällskap av Adolf Lindberg (1922) - Jordbrukets revolution och sällskapets tillkomst
Gustav V - Stockholms läns kungliga hushållningssällskap av Adolf Lindberg (1922)
Silver, 40.64g, 43mm, randprägling: "SILVER 1922". Kvalitet 1+/01. Graverad av Adolf Lindberg, verksam 1898–1916.
Åtsida
I fältets centrum vilar Stockholms läns vapensköld, krönt av en öppen krona. Vapnet utgörs av en upprest grip som håller ett riksäpple (en heraldisk sammanslagning av Södermanlands grip och Upplands riksäpple). Skölden inramas av klassiska attribut för jordbruk och lantliv: till vänster syns bland annat en spade och ett laggkärl (smörkärna), och till höger en rik sädeskärve, en lie och en plogbill. Längs den övre kanten löper omskriften "STOCKHOLMS LÄNS KONGL• HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP". I den horisontella avskärningslinjen återfinns gravörens signatur "A• LINDBERG". Under denna linje vilar korslagda sädesax och allra nederst texten "STIFTADT 1847". Motivet omges av en fin pärlrand.
Frånsida
Motivet består av en detaljerad och kraftig eklövskrans som nedtill knyts samman av ett mjukt veckat band i en rosett. Mittfältet är helt blankt, ursprungligen avsett för att graveras med den belönade mottagarens namn eller bedrift. Även denna sida inramas av en dekorativ pärlrand.
Jordbrukets revolution och sällskapets tillkomst
Under 1800-talets mitt genomgick det svenska jordbruket en av sina mest omvälvande och dynamiska perioder. Befolkningen växte snabbt, vilket krävde en dramatiskt ökad livsmedelsproduktion. Under denna era bröts de gamla bystrukturerna upp genom de omfattande skiftesreformerna, nya växtföljder testades och modernare maskiner introducerades. Det var i denna anda av nydaning och framtidstro som Stockholms läns kungliga hushållningssällskap stiftades år 1847. Syftet var tydligt: att sprida upplysning, främja tekniska innovationer och belöna praktisk flit bland bönder, torpare och hantverkare i den viktiga jordbruksbygden som omgav huvudstaden. Genom att anordna utställningar, plöjningstävlingar och premieringar av boskap fungerade sällskapet som en livsviktig katalysator för moderniseringen av det agrara Sverige. Lantbruksmötena blev ofta årets höjdpunkt, en plats där teoretisk vetenskap mötte den praktiska erfarenheten.
Heraldisk finess och symbolik
För att på ett värdigt sätt kunna premiera de främsta insatserna inom länets gränser, lät sällskapet ta fram en officiell belöningsmedalj. Uppdraget att formge denna gick till den framstående myntgravören Adolf Lindberg. På medaljens åtsida skapade han en komposition som mästerligt sammanfattar både regionens identitet och sällskapets syfte. I centrum placerade han Stockholms läns vapen. Den heraldiska utformningen är särskilt intressant då länet geografiskt sträcker sig över två landskap: den uppresta gripen är hämtad från Södermanlands landskapsvapen, och i sina klor håller den riksäpplet från Upplands vapen. Detta inramas omsorgsfullt av jordbrukets fundamentala verktyg. Spaden, lien, och smörkärnan är inte bara dekorativa element, utan representerar det hårda, handgripliga arbete som låg till grund för nationens välstånd, från åkerns skörd till mejeriets förädling.
Ett tidlöst ideal i silver
Adolf Lindberg var en av landets skickligaste gravörer. Även om hans huvudsakliga verksamhetsperiod inföll kring sekelskiftet 1900, kom hans klassiska och mycket uppskattade medaljmodeller att användas långt därefter. Det aktuella exemplaret vittnar genom sin randprägling om att det slogs så sent som 1922. Detta är ett tydligt bevis på hur dessa tidlösa belöningsmedaljer fortlevde i oförändrat skick och präglades upp vid behov inför hushållningssällskapets årliga utdelningar.
Frånsidans utformning med sitt helt blanka mittfält fyllde en viktig praktisk funktion för dessa utmärkelser. Att fältet inramas just av en eklövskrans är ingen slump, då eken och dess lövverk sedan antiken varit den yttersta symbolen för medborgerlig dygd, uthållighet och styrka. Den tunga silvermedaljen blev ofta en kär familjeklenod som gick i arv i generationer. Den representerar idag inte bara ett vackert numismatiskt hantverk, utan utgör också ett fönster mot en svunnen epok då jordbruket var Sveriges obestridda ryggrad. Varje utdelat exemplar bär på en tyst berättelse om de otaliga timmar av möda som krävdes för att odla den uppländska leran och de sörmländska tegarna.
Silver, 40.64g, 43mm, randprägling: "SILVER 1922". Kvalitet 1+/01. Graverad av Adolf Lindberg, verksam 1898–1916.
Åtsida
I fältets centrum vilar Stockholms läns vapensköld, krönt av en öppen krona. Vapnet utgörs av en upprest grip som håller ett riksäpple (en heraldisk sammanslagning av Södermanlands grip och Upplands riksäpple). Skölden inramas av klassiska attribut för jordbruk och lantliv: till vänster syns bland annat en spade och ett laggkärl (smörkärna), och till höger en rik sädeskärve, en lie och en plogbill. Längs den övre kanten löper omskriften "STOCKHOLMS LÄNS KONGL• HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP". I den horisontella avskärningslinjen återfinns gravörens signatur "A• LINDBERG". Under denna linje vilar korslagda sädesax och allra nederst texten "STIFTADT 1847". Motivet omges av en fin pärlrand.
Frånsida
Motivet består av en detaljerad och kraftig eklövskrans som nedtill knyts samman av ett mjukt veckat band i en rosett. Mittfältet är helt blankt, ursprungligen avsett för att graveras med den belönade mottagarens namn eller bedrift. Även denna sida inramas av en dekorativ pärlrand.
Jordbrukets revolution och sällskapets tillkomst
Under 1800-talets mitt genomgick det svenska jordbruket en av sina mest omvälvande och dynamiska perioder. Befolkningen växte snabbt, vilket krävde en dramatiskt ökad livsmedelsproduktion. Under denna era bröts de gamla bystrukturerna upp genom de omfattande skiftesreformerna, nya växtföljder testades och modernare maskiner introducerades. Det var i denna anda av nydaning och framtidstro som Stockholms läns kungliga hushållningssällskap stiftades år 1847. Syftet var tydligt: att sprida upplysning, främja tekniska innovationer och belöna praktisk flit bland bönder, torpare och hantverkare i den viktiga jordbruksbygden som omgav huvudstaden. Genom att anordna utställningar, plöjningstävlingar och premieringar av boskap fungerade sällskapet som en livsviktig katalysator för moderniseringen av det agrara Sverige. Lantbruksmötena blev ofta årets höjdpunkt, en plats där teoretisk vetenskap mötte den praktiska erfarenheten.
Heraldisk finess och symbolik
För att på ett värdigt sätt kunna premiera de främsta insatserna inom länets gränser, lät sällskapet ta fram en officiell belöningsmedalj. Uppdraget att formge denna gick till den framstående myntgravören Adolf Lindberg. På medaljens åtsida skapade han en komposition som mästerligt sammanfattar både regionens identitet och sällskapets syfte. I centrum placerade han Stockholms läns vapen. Den heraldiska utformningen är särskilt intressant då länet geografiskt sträcker sig över två landskap: den uppresta gripen är hämtad från Södermanlands landskapsvapen, och i sina klor håller den riksäpplet från Upplands vapen. Detta inramas omsorgsfullt av jordbrukets fundamentala verktyg. Spaden, lien, och smörkärnan är inte bara dekorativa element, utan representerar det hårda, handgripliga arbete som låg till grund för nationens välstånd, från åkerns skörd till mejeriets förädling.
Ett tidlöst ideal i silver
Adolf Lindberg var en av landets skickligaste gravörer. Även om hans huvudsakliga verksamhetsperiod inföll kring sekelskiftet 1900, kom hans klassiska och mycket uppskattade medaljmodeller att användas långt därefter. Det aktuella exemplaret vittnar genom sin randprägling om att det slogs så sent som 1922. Detta är ett tydligt bevis på hur dessa tidlösa belöningsmedaljer fortlevde i oförändrat skick och präglades upp vid behov inför hushållningssällskapets årliga utdelningar.
Frånsidans utformning med sitt helt blanka mittfält fyllde en viktig praktisk funktion för dessa utmärkelser. Att fältet inramas just av en eklövskrans är ingen slump, då eken och dess lövverk sedan antiken varit den yttersta symbolen för medborgerlig dygd, uthållighet och styrka. Den tunga silvermedaljen blev ofta en kär familjeklenod som gick i arv i generationer. Den representerar idag inte bara ett vackert numismatiskt hantverk, utan utgör också ett fönster mot en svunnen epok då jordbruket var Sveriges obestridda ryggrad. Varje utdelat exemplar bär på en tyst berättelse om de otaliga timmar av möda som krävdes för att odla den uppländska leran och de sörmländska tegarna.