Gustav III - Tornerspel på Ekolsund 1776 - Sällsynt - Riddarspel och romantik på Ekolsunds slott - Den allra sista riddaren

Gustav III - Tornerspel på Ekolsund 1776 - Sällsynt
Silvermedalj utgiven med anledning av tornerspelen på Ekolsund den 29–31 augusti 1776. Osignerad men troligen graverad av Gustaf Ljungberger. Silver, 17.71g, 34mm. Kvalitet god 1+. Referenser: SKM 60b (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 37 (1874/1875). Ex. Philea auktion 2014:321:79. Sällsynt.

Åtsida
En ryttare i antik krigsutrustning till häst i galopp med fälld lans. I den nedre avskärningen under marklinjen löper inskriptionen: "DECURSIO IN HIPPODR. REG. 1776" (Tornerspel på den kungliga ridbanan 1776). Längs kanten löper en tandad rand.

Frånsida
En tät och bunden lagerkrans som i centrum omsluter den tvåradiga texten: "VIRTUTIS PRAEMIUM" (Belöning för mandomsprov). Runt myntets yttre kant löper samma typ av tandade bård som på åtsidan.

Riddarspel och romantik på Ekolsunds slott - Den allra sista riddaren
Under 1770-talet rådde en utbredd historieromantisk strömning över Europa, en rörelse där medeltidens ideal lyftes fram som en kontrast till upplysningstidens rationella anda. I Sverige fann detta sitt kanske starkaste uttryck hos Gustav III, en monark som älskade teater, skådespel och den iscensatta historien. Han betraktade gärna sig själv i ljuset av forna tiders hjältekungar och ville knyta band till den gamla riddarkulturens hederskodex. Denna vurm tog sig fysiskt uttryck i form av karuseller och storslagna tornerspel, ett sätt att förena militär träning med estetiskt fulländade ceremonier och politisk lojalitet.

Skådespelet i slutet av augusti
Den 29 till 31 augusti 1776 förvandlades det kungliga lustslottet Ekolsund till en skådeplats för ett makalöst riddarspel. Hovets unga herrar och officerare delades in i lag, så kallade kadriljer, och iklädde sig glänsande rustningar, vilka antingen hade lånats ut från den kungliga rustkammaren eller specialtillverkats för tillfället. Skådespelet var planerat in i minsta detalj. Till och med riddarnas sköldar och deviser målades specifikt för evenemanget av dekorationsmålaren Lars Bolander, under noggrann antikvarisk vägledning av kanslirådet Carl Reinhold Berch. Allt ackompanjerades av musik, fanfarer och åskådarnas jubel längs med den kungliga ridbanan. Även om det fiktiva våldet var begränsat genom trubbade lansar, krävde ridningen extrem skicklighet och uthållighet i den tunga utrustningen under de intensiva eftersommardagarna.

Mandomsprov i antikt snitt
Den silvermedalj som delades ut som belöning till deltagarna visar en intressant stilistisk motsägelse. Trots att själva spelen utgjorde ett eko av den europeiska medeltiden, avbildas ryttaren på åtsidan i klassisk, antik romersk krigsutrustning. Detta stod helt i linje med den gustavianska tidens nyklassicistiska konstideal, där det evigt romerska och grekiska ansågs representera den högsta formen av triumfatorisk estetik. Medaljen, som troligen graverades av den framstående Gustaf Ljungberger, illustrerar tydligt denna brytningstid där medeltidsromantik och antikvurmen existerade sida vid sida.

Ett beständigt minne i silver
Att erhålla en silvermedalj av detta slag direkt ur konungens hand var en betydande ära för en ung adelsman 1776. Medaljerna bars ofta med stolthet och bevarades därefter omsorgsfullt inom de adliga familjerna. Detta är den direkta anledningen till varför exemplar som detta har överlevt fram till idag med minimalt slitage. Det lilla silverstycket från en av de allra sista gångerna ett genuint iscensatt riddarspel genomfördes på svensk mark fungerar idag som en tyst påminnelse om Gustav III:s förmåga att omskapa statskonsten till storslagen teater.