Christian Wilhelm Blomstrand (1826–1897) utgiven av Kungliga Vetenskapsakademien 1907
Christian Wilhelm Blomstrand (1826–1897) utgiven av Kungliga Vetenskapsakademien 1907
Vackert originaltonad och lystrig silvermedalj med fin botten, 15.19g, 31mm, slät rand. Kvalitet 01. Graverad av Adolf Lindberg. Referenser: KVA 168 (För efterkommande, Kungliga vetenskapsakademiens medaljer 1749-2007). Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) II: sid 239.
Åtsida
Motivet utgörs av kemisten och professorn Christian Wilhelm Blomstrands högervända bröstbild i profil. Längs den övre och högra kanten löper omskriften "CHR • GUIL • BLOMSTRAND • PROF • CHEMIAE • LUNDENSIS •", vilket översätts till "Christian Wilhelm Blomstrand, professor i kemi i Lund". I det fria fältet till vänster om porträttet står födelseåret "N • 1826", och till höger återfinns dödsåret "O • 1897". Längst ned till vänster, omedelbart vid porträttets avskärning, återfinns gravören Adolf Lindbergs signatur "A • LINDBERG".
Frånsida
Fältets centrum pryds av en klassisk, praktfull lagerkrans som är elegant sammanbunden nedtill med ett draperat band. Längs sidorna och den övre kanten löper den latinska omskriften "DOCTRINAM SUAE AETATIS CHEMICAM POSTERIS TRADIDIT". I den nedre avskärningen står texten "SOCIO • MERITISSIMO / REG • ACAD • / SCIENT • SUEC • / MCMVII" fördelad på fyra horisontella rader. Hela frånsidans latinska inskription översätts till: "Han överlämnade till eftervärlden sin tids vetande inom kemin. Kungliga Svenska Vetenskapsakademien för sin synnerligen förtjänte ledamot år 1907".
Från klassiska språk till oorganisk kemi
Christian Wilhelm Blomstrands (1826–1897) vetenskapliga bana som kemist började relativt sent i livet. När han kom som student till Lunds universitet år 1844 inriktade han sig först på humaniora och studerade framför allt klassiska språk, ett ämne inom vilket han också disputerade. Det var först efter sin promotion som han på allvar började ägna sig åt kemin. Denna riktningsändring möjliggjordes mycket tack vare att en ordinarie kemiadjunkt avled, vilket gav Blomstrand tillfälle att söka tjänsten. Hans forskning inriktades initialt mot molybdens och wolframs halogenföreningar, framför allt deras klorider, där han menade sig ha funnit oorganiska radikaler av samma typ som de man då arbetade med inom den organiska kemin.
Mineralanalytiker och teoretisk pionjär
Blomstrands vetenskapliga nyfikenhet sträckte sig långt utanför laboratoriets väggar. Han deltog i 1861 års vetenskapliga expedition till Spetsbergen och kom därigenom i kontakt med Adolf Erik Nordenskiöld. Under Nordenskiölds inflytande hjälpte Blomstrand, i en god svensk mineralanalytisk anda, till med att bearbeta expeditionens vetenskapliga resultat. Samtidigt utförde han omfattande egna undersökningar av de så kallade tantalsyrorna. Inom detta komplicerade område kom Blomstrand framför allt att framstå som den då obestridde experten på undersökningar av sammansatta mineralier.
Hans viktigaste nyskapande insats för den svenska kemin var dock hans gedigna utveckling av den teoretiska kemin. I Sverige hade Jöns Jacob Berzelius elektrodualistiska system länge dominerat, enligt vilket varje kemisk förening skulle vara sammansatt av två elektriskt motsatta delar. Denna gamla teori stämde dock inte längre överens med den snabba internationella utvecklingen inom den organiska kemin. Blomstrand hävdade nu möjligheten att förena grunddragen i Berzelius elektrokemiska teori med den nya kemins rön. Han presenterade sina tankar i den internationellt mycket uppmärksammade boken Die Chemie der Jetztzeit år 1869. Där vände han sig bland annat mot ledande internationella auktoriteter som August Kekulé och hävdade ståndaktigt att kemiska föreningar har fasta formler, och att atomvärdenas växlingar följer vissa bestämda lagar.
En originell lundalegend
Christian Wilhelm Blomstrand tillhörde de naturvetare som mot slutet av 1800-talet starkt vände sig mot de anti-atomistiska strömningar som då började bredda ut sig internationellt. Detta motstånd fick sitt allra tydligaste uttryck i de många läroböcker som Blomstrand flitigt gav ut under sin levnad, där den bearbetade tredje upplagan av Nils Johan Berlins lärobok från 1870 särskilt kan framhållas.
Blomstrands gestalt och personlighet hörde till de mer originella i Lunds akademiska historia. Det gick och går många historier rörande hans vanor och utseende, kring denna "levande legend" som han ofta kallades. Han gifte sig aldrig utan valde att hela livet bo tillsammans med sin mor och syster på en egen gård på Magle Lilla Kyrkogata 10, i omedelbar anslutning till institutionens laboratorium. Han invaldes som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien år 1861, och när akademien år 1907 lät slå denna minnesmedalj över honom tillägnades den mannen som "överlämnade till eftervärlden sin tids vetande inom kemin".
Vackert originaltonad och lystrig silvermedalj med fin botten, 15.19g, 31mm, slät rand. Kvalitet 01. Graverad av Adolf Lindberg. Referenser: KVA 168 (För efterkommande, Kungliga vetenskapsakademiens medaljer 1749-2007). Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) II: sid 239.
Åtsida
Motivet utgörs av kemisten och professorn Christian Wilhelm Blomstrands högervända bröstbild i profil. Längs den övre och högra kanten löper omskriften "CHR • GUIL • BLOMSTRAND • PROF • CHEMIAE • LUNDENSIS •", vilket översätts till "Christian Wilhelm Blomstrand, professor i kemi i Lund". I det fria fältet till vänster om porträttet står födelseåret "N • 1826", och till höger återfinns dödsåret "O • 1897". Längst ned till vänster, omedelbart vid porträttets avskärning, återfinns gravören Adolf Lindbergs signatur "A • LINDBERG".
Frånsida
Fältets centrum pryds av en klassisk, praktfull lagerkrans som är elegant sammanbunden nedtill med ett draperat band. Längs sidorna och den övre kanten löper den latinska omskriften "DOCTRINAM SUAE AETATIS CHEMICAM POSTERIS TRADIDIT". I den nedre avskärningen står texten "SOCIO • MERITISSIMO / REG • ACAD • / SCIENT • SUEC • / MCMVII" fördelad på fyra horisontella rader. Hela frånsidans latinska inskription översätts till: "Han överlämnade till eftervärlden sin tids vetande inom kemin. Kungliga Svenska Vetenskapsakademien för sin synnerligen förtjänte ledamot år 1907".
Från klassiska språk till oorganisk kemi
Christian Wilhelm Blomstrands (1826–1897) vetenskapliga bana som kemist började relativt sent i livet. När han kom som student till Lunds universitet år 1844 inriktade han sig först på humaniora och studerade framför allt klassiska språk, ett ämne inom vilket han också disputerade. Det var först efter sin promotion som han på allvar började ägna sig åt kemin. Denna riktningsändring möjliggjordes mycket tack vare att en ordinarie kemiadjunkt avled, vilket gav Blomstrand tillfälle att söka tjänsten. Hans forskning inriktades initialt mot molybdens och wolframs halogenföreningar, framför allt deras klorider, där han menade sig ha funnit oorganiska radikaler av samma typ som de man då arbetade med inom den organiska kemin.
Mineralanalytiker och teoretisk pionjär
Blomstrands vetenskapliga nyfikenhet sträckte sig långt utanför laboratoriets väggar. Han deltog i 1861 års vetenskapliga expedition till Spetsbergen och kom därigenom i kontakt med Adolf Erik Nordenskiöld. Under Nordenskiölds inflytande hjälpte Blomstrand, i en god svensk mineralanalytisk anda, till med att bearbeta expeditionens vetenskapliga resultat. Samtidigt utförde han omfattande egna undersökningar av de så kallade tantalsyrorna. Inom detta komplicerade område kom Blomstrand framför allt att framstå som den då obestridde experten på undersökningar av sammansatta mineralier.
Hans viktigaste nyskapande insats för den svenska kemin var dock hans gedigna utveckling av den teoretiska kemin. I Sverige hade Jöns Jacob Berzelius elektrodualistiska system länge dominerat, enligt vilket varje kemisk förening skulle vara sammansatt av två elektriskt motsatta delar. Denna gamla teori stämde dock inte längre överens med den snabba internationella utvecklingen inom den organiska kemin. Blomstrand hävdade nu möjligheten att förena grunddragen i Berzelius elektrokemiska teori med den nya kemins rön. Han presenterade sina tankar i den internationellt mycket uppmärksammade boken Die Chemie der Jetztzeit år 1869. Där vände han sig bland annat mot ledande internationella auktoriteter som August Kekulé och hävdade ståndaktigt att kemiska föreningar har fasta formler, och att atomvärdenas växlingar följer vissa bestämda lagar.
En originell lundalegend
Christian Wilhelm Blomstrand tillhörde de naturvetare som mot slutet av 1800-talet starkt vände sig mot de anti-atomistiska strömningar som då började bredda ut sig internationellt. Detta motstånd fick sitt allra tydligaste uttryck i de många läroböcker som Blomstrand flitigt gav ut under sin levnad, där den bearbetade tredje upplagan av Nils Johan Berlins lärobok från 1870 särskilt kan framhållas.
Blomstrands gestalt och personlighet hörde till de mer originella i Lunds akademiska historia. Det gick och går många historier rörande hans vanor och utseende, kring denna "levande legend" som han ofta kallades. Han gifte sig aldrig utan valde att hela livet bo tillsammans med sin mor och syster på en egen gård på Magle Lilla Kyrkogata 10, i omedelbar anslutning till institutionens laboratorium. Han invaldes som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien år 1861, och när akademien år 1907 lät slå denna minnesmedalj över honom tillägnades den mannen som "överlämnade till eftervärlden sin tids vetande inom kemin".