Fredrik I - 4 Daler SM 1740 - Plåtmynt -Vackert exemplar
Fredrik I – 4 daler silvermynt 1740 – Plåtmynt från Avesta – Vackert exemplar
Ett vackert och imponerande plåtmynt från Fredrik I regering, med fem tydliga stämpelavtryck och god glans i stämplarna. Den stora kopparplåten förenar ett påtagligt metallvärde med kungliga kontrollstämplar och är ett karakteristiskt exempel på Sveriges särpräglade kopparmyntning. Ytan uppvisar varma kopparbruna och mörkare partier samt viss grön ärg. Hörnstämplarna och den centrala valörstämpeln framträder väl mot plåtens yta. Koppar. Vikt cirka 2,3 kg. Mått cirka 24 × 25 cm. Kvalitet 01. Viss ärg. God glans i stämplarna. Myntort: Avesta.
Referens:
SMB 217 – Sveriges myntbok av Roberto Delzanno.
Åtsida – den stämplade sidan
Plåten har fem runda stämpelavtryck: ett nära varje hörn och ett centralt placerat, något nedanför mitten. Hörnstämplarna är slagna i olika riktningar, vilket ger föremålet dess karakteristiska utseende och visar att stämplingen utförts genom separata slag. I hörnstämplarna ses en kunglig krona över bokstäverna F·R·S, vilka utläses FRIDERICUS REX SVECIAE (Fredrik, Sveriges konung). Därunder anges årtalet 1740. En pärlring omsluter varje avtryck. Kronan och kungabeteckningen markerar utgivarens auktoritet. Genom att placera kontrollstämplarna nära hörnen försvårades möjligheten att skära bort koppar från plåtens ytterkanter utan att skada ett stämpelavtryck. Stämplarnas placering hade därmed en praktisk funktion utöver den representativa.
Mittstämpeln anger valören på tre rader: 4 / DALER / SILF (4 daler silvermynt). Även denna stämpel omges av en pärlring. Benämningen silvermynt anger här räkneenheten. Plåten är av koppar, och inskriften innebär inte att den innehåller silver. Kombinationen av kungliga hörnstämplar och central valörstämpel gjorde kopparplåten till ett identifierbart betalningsmedel med ett fastställt nominellt värde.
Frånsida
Plåtmyntens motsatta sida är ostämplad.
Kronan, kopparn och myntets auktoritet
Plåtmyntets bildspråk är funktionellt och koncentrerat. Här finns inget kungaporträtt eller allegoriskt motiv. Kronan, kungens initialer, årtalet och valören ger tillsammans den information som behövdes för att identifiera och godta föremålet som pengar. De fem stämpelavtrycken är därför mer än dekoration. De uttrycker sambandet mellan metall, värde och offentlig kontroll. Kopparn gav föremålet dess materiella grund, medan stämplarna förklarade under vilken auktoritet och till vilket värde det skulle användas. Den stora, relativt obearbetade ytan mellan avtrycken gör plåtmyntet särskilt uttrycksfullt. Till skillnad från ett vanligt rundmynt, vars präglade motiv täcker nästan hela ytan, behåller plåten tydligt sin karaktär av bearbetad metall.
Sveriges koppar blir pengar
De första svenska plåtmynten tillverkades 1644 under drottning Kristina. Sverige hade betydande kopparproduktion, och metallen fick en central roll i landets penningväsen. Eftersom koppar hade betydligt lägre värde per viktenhet än silver behövdes stora mängder metall för högre valörer. Resultatet blev de tunga, rektangulära plåtmynten. Tillverkningen var starkt förknippad med Avesta, vars myntverk från 1644 svarade för i stort sett all svensk kopparmyntning. Där framställdes både stora plåtmynt och mindre kopparmynt. Systemet gjorde det möjligt att använda landets koppar som betalningsmedel, men tyngden innebar uppenbara praktiska svårigheter. Redan ett enda mynt av denna valör krävde betydande fysisk hantering. Större betalningar kunde därför bli en fråga om transport och förvaring lika mycket som om räkning.
Fredrik I och frihetstidens ekonomi 1740
Plåten präglades under Fredrik I, kung av Sverige 1720–1751. Hans regering sammanföll med frihetstiden, då den politiska makten i hög grad låg hos riksdagen och rådet. Kungens krona och namn på myntet skall därför förstås som uttryck för statens kungliga form, snarare än som ett mått på hans personliga politiska inflytande. Årtalet 1740 placerar föremålet strax efter hattarnas maktövertagande vid riksdagen 1738–1739. Den nya politiken innebar ökad utlåning från banken och stöd till näringslivet. Under de följande årtiondena fick kreditexpansion, krigsfinansiering och inflation stor betydelse för Sveriges ekonomi.
Plåtmyntet hör därmed till en tid då tung metallvaluta användes parallellt med ett växande bruk av sedlar och krediter. Det bevarar en konkret del av denna övergång: pengar vars vikt och storlek fortfarande gjorde värdet bokstavligen kännbart. Plåtmynten upphörde att vara betalningsmedel den 1 januari 1777. Detta exemplar från 1740 vittnar om ett penningväsen där svensk koppar, kungliga stämplar och värderäkning i silvermynt förenades i ett och samma föremål.
Ett vackert och imponerande plåtmynt från Fredrik I regering, med fem tydliga stämpelavtryck och god glans i stämplarna. Den stora kopparplåten förenar ett påtagligt metallvärde med kungliga kontrollstämplar och är ett karakteristiskt exempel på Sveriges särpräglade kopparmyntning. Ytan uppvisar varma kopparbruna och mörkare partier samt viss grön ärg. Hörnstämplarna och den centrala valörstämpeln framträder väl mot plåtens yta. Koppar. Vikt cirka 2,3 kg. Mått cirka 24 × 25 cm. Kvalitet 01. Viss ärg. God glans i stämplarna. Myntort: Avesta.
Referens:
SMB 217 – Sveriges myntbok av Roberto Delzanno.
Åtsida – den stämplade sidan
Plåten har fem runda stämpelavtryck: ett nära varje hörn och ett centralt placerat, något nedanför mitten. Hörnstämplarna är slagna i olika riktningar, vilket ger föremålet dess karakteristiska utseende och visar att stämplingen utförts genom separata slag. I hörnstämplarna ses en kunglig krona över bokstäverna F·R·S, vilka utläses FRIDERICUS REX SVECIAE (Fredrik, Sveriges konung). Därunder anges årtalet 1740. En pärlring omsluter varje avtryck. Kronan och kungabeteckningen markerar utgivarens auktoritet. Genom att placera kontrollstämplarna nära hörnen försvårades möjligheten att skära bort koppar från plåtens ytterkanter utan att skada ett stämpelavtryck. Stämplarnas placering hade därmed en praktisk funktion utöver den representativa.
Mittstämpeln anger valören på tre rader: 4 / DALER / SILF (4 daler silvermynt). Även denna stämpel omges av en pärlring. Benämningen silvermynt anger här räkneenheten. Plåten är av koppar, och inskriften innebär inte att den innehåller silver. Kombinationen av kungliga hörnstämplar och central valörstämpel gjorde kopparplåten till ett identifierbart betalningsmedel med ett fastställt nominellt värde.
Frånsida
Plåtmyntens motsatta sida är ostämplad.
Kronan, kopparn och myntets auktoritet
Plåtmyntets bildspråk är funktionellt och koncentrerat. Här finns inget kungaporträtt eller allegoriskt motiv. Kronan, kungens initialer, årtalet och valören ger tillsammans den information som behövdes för att identifiera och godta föremålet som pengar. De fem stämpelavtrycken är därför mer än dekoration. De uttrycker sambandet mellan metall, värde och offentlig kontroll. Kopparn gav föremålet dess materiella grund, medan stämplarna förklarade under vilken auktoritet och till vilket värde det skulle användas. Den stora, relativt obearbetade ytan mellan avtrycken gör plåtmyntet särskilt uttrycksfullt. Till skillnad från ett vanligt rundmynt, vars präglade motiv täcker nästan hela ytan, behåller plåten tydligt sin karaktär av bearbetad metall.
Sveriges koppar blir pengar
De första svenska plåtmynten tillverkades 1644 under drottning Kristina. Sverige hade betydande kopparproduktion, och metallen fick en central roll i landets penningväsen. Eftersom koppar hade betydligt lägre värde per viktenhet än silver behövdes stora mängder metall för högre valörer. Resultatet blev de tunga, rektangulära plåtmynten. Tillverkningen var starkt förknippad med Avesta, vars myntverk från 1644 svarade för i stort sett all svensk kopparmyntning. Där framställdes både stora plåtmynt och mindre kopparmynt. Systemet gjorde det möjligt att använda landets koppar som betalningsmedel, men tyngden innebar uppenbara praktiska svårigheter. Redan ett enda mynt av denna valör krävde betydande fysisk hantering. Större betalningar kunde därför bli en fråga om transport och förvaring lika mycket som om räkning.
Fredrik I och frihetstidens ekonomi 1740
Plåten präglades under Fredrik I, kung av Sverige 1720–1751. Hans regering sammanföll med frihetstiden, då den politiska makten i hög grad låg hos riksdagen och rådet. Kungens krona och namn på myntet skall därför förstås som uttryck för statens kungliga form, snarare än som ett mått på hans personliga politiska inflytande. Årtalet 1740 placerar föremålet strax efter hattarnas maktövertagande vid riksdagen 1738–1739. Den nya politiken innebar ökad utlåning från banken och stöd till näringslivet. Under de följande årtiondena fick kreditexpansion, krigsfinansiering och inflation stor betydelse för Sveriges ekonomi.
Plåtmyntet hör därmed till en tid då tung metallvaluta användes parallellt med ett växande bruk av sedlar och krediter. Det bevarar en konkret del av denna övergång: pengar vars vikt och storlek fortfarande gjorde värdet bokstavligen kännbart. Plåtmynten upphörde att vara betalningsmedel den 1 januari 1777. Detta exemplar från 1740 vittnar om ett penningväsen där svensk koppar, kungliga stämplar och värderäkning i silvermynt förenades i ett och samma föremål.