Arthur Lindhagen (1884-1950) av Svenska akademien 1972, konstnär Gunvor Svensson Lundkvist
Svenska Akademiens minnesmedalj över Arthur Lindhagen (1884-1950), utgiven 1972, är ett verk som präglas av en robust, skulptural tyngd och en grovhuggen textur som för tankarna till naturmaterial och beständighet. Medaljen är skapad av Gunvor Svensson Lundkvist (signerad GSL) och utmärker sig genom sin utpräglade "art brut"-estetik, typisk för 1970-talets expressiva medaljkonst. Silver, 48.4g, 45mm, Bo Svensén sid 374, kvalitet 01
Åtsidan visar ett kraftfullt porträtt av Arthur Lindhagen i profil, vänd åt vänster. Hans anletsdrag är inte mjukt modellerade utan snarare huggna i den "knottriga" och ojämna metallytan, vilket ger ett intryck av granit eller ärrat berg. Pannan är hög, blicken stadig och munnen bestämd. Reliefen är djup, vilket skapar starka kontraster mellan ljus och skugga. Till höger om nacken, diskret infogat i ytan, återfinns levnadsåren "1884" och "1950" på två rader. Omskriften löper längs nederkanten: "ARTHUR LINDHAGEN", med bokstäver som tycks utmejslade direkt ur materialet. Konstnärens signatur "GSL" syns under halsavskärningen.
Frånsidan domineras av en rik natur- och symbolsammansättning. Den övre halvan upptas av den latinska sentensen "INTER SODALICIA IUDICANDO IUS CREAVIT" ("Han skapade rätt genom att döma mellan föreningar/sammanslutningar"), fördelad på tre rader. Ovanför texten svävar en stiliserad balansvåg, symbolen för rättvisa. Den nedre halvan av medaljen avbildar ett stenigt landskap där envisa fjällsippor tränger sig upp genom den hårda marken och stenblocken. Denna del är mycket plastisk och detaljrik, och det grova silvret understryker växternas kamp för tillvaro i en karg miljö, vilket sannolikt anspelar på både Lindhagens naturintresse och hans tuffa arbetsrättsliga pionjärarbete.
Från missnöje till monument: Arbetsfredens arkitekt
Arthur Lindhagen var en man som bokstavligen och bildligen rörde sig i oländig terräng. Gunvor Svensson Lundkvists medalj fångar detta med en slående precision. Den skrovliga, nästan fientliga ytan på medaljen speglar den misstro och det hårda motstånd Lindhagen mötte när han 1929 klev in som ordförande i den nyinrättade Arbetsdomstolen.
Motivet på frånsidan – sköra men livskraftiga blommor som tränger upp ur stenig mark – är en djupt symbolisk bild av Lindhagens gärning. När Arbetsdomstolen (AD) inrättades 1928, efter Lindhagens eget lagförslag, var den en politisk krutdurk. Socialdemokraterna och LO rasade och fruktade en "klassdomstol". I detta klimat skulle Lindhagen, en borgerlig jurist med bakgrund i hovrätten, försöka skapa rättspraxis och arbetsfred.
Liksom växterna på medaljen tvingar sig genom sten, tvingade Lindhagen fram en ny rättsordning genom tålamod, muntlighet och en orubblig objektivitet. Den latinska inskriften Inter sodalicia iudicando ius creavit sammanfattar kärnan i hans livsverk: han skapade rätt ("ius creavit") där ingen tidigare fanns, mitt i striden mellan arbetsmarknadens mäktiga sammanslutningar ("sodalicia"). Hans metoder var oortodoxa för sin tid. Inspirerad av en friare processform – något han senare tog med sig till rättegångsreformen – lät han parterna tala till punkt, muntligt och direkt. Han ledde förhandlingarna med en sådan auktoritet och saklighet att den tidigare så fientliga fackföreningsrörelsen vid AD:s 25-årsjubileum tvingades erkänna att deras farhågor kommit på skam.
Men Lindhagen var inte bara jurist; han var också humanist och naturvän, vilket hans ordförandeskap i Svenska Turistföreningen vittnar om. Medaljens naturlyriska frånsida blir därmed en dubbelbottnad hyllning – dels till den naturälskande vandraren, dels till den rättsliga pionjären som fick den svenska modellen att blomma i en tid av social oro. Det grova silvret berättar historien om en man som stod pall när det blåste som hårdast, och vars domslut lade grunden för det moderna Sveriges arbetsmarknad.
Åtsidan visar ett kraftfullt porträtt av Arthur Lindhagen i profil, vänd åt vänster. Hans anletsdrag är inte mjukt modellerade utan snarare huggna i den "knottriga" och ojämna metallytan, vilket ger ett intryck av granit eller ärrat berg. Pannan är hög, blicken stadig och munnen bestämd. Reliefen är djup, vilket skapar starka kontraster mellan ljus och skugga. Till höger om nacken, diskret infogat i ytan, återfinns levnadsåren "1884" och "1950" på två rader. Omskriften löper längs nederkanten: "ARTHUR LINDHAGEN", med bokstäver som tycks utmejslade direkt ur materialet. Konstnärens signatur "GSL" syns under halsavskärningen.
Frånsidan domineras av en rik natur- och symbolsammansättning. Den övre halvan upptas av den latinska sentensen "INTER SODALICIA IUDICANDO IUS CREAVIT" ("Han skapade rätt genom att döma mellan föreningar/sammanslutningar"), fördelad på tre rader. Ovanför texten svävar en stiliserad balansvåg, symbolen för rättvisa. Den nedre halvan av medaljen avbildar ett stenigt landskap där envisa fjällsippor tränger sig upp genom den hårda marken och stenblocken. Denna del är mycket plastisk och detaljrik, och det grova silvret understryker växternas kamp för tillvaro i en karg miljö, vilket sannolikt anspelar på både Lindhagens naturintresse och hans tuffa arbetsrättsliga pionjärarbete.
Från missnöje till monument: Arbetsfredens arkitekt
Arthur Lindhagen var en man som bokstavligen och bildligen rörde sig i oländig terräng. Gunvor Svensson Lundkvists medalj fångar detta med en slående precision. Den skrovliga, nästan fientliga ytan på medaljen speglar den misstro och det hårda motstånd Lindhagen mötte när han 1929 klev in som ordförande i den nyinrättade Arbetsdomstolen.
Motivet på frånsidan – sköra men livskraftiga blommor som tränger upp ur stenig mark – är en djupt symbolisk bild av Lindhagens gärning. När Arbetsdomstolen (AD) inrättades 1928, efter Lindhagens eget lagförslag, var den en politisk krutdurk. Socialdemokraterna och LO rasade och fruktade en "klassdomstol". I detta klimat skulle Lindhagen, en borgerlig jurist med bakgrund i hovrätten, försöka skapa rättspraxis och arbetsfred.
Liksom växterna på medaljen tvingar sig genom sten, tvingade Lindhagen fram en ny rättsordning genom tålamod, muntlighet och en orubblig objektivitet. Den latinska inskriften Inter sodalicia iudicando ius creavit sammanfattar kärnan i hans livsverk: han skapade rätt ("ius creavit") där ingen tidigare fanns, mitt i striden mellan arbetsmarknadens mäktiga sammanslutningar ("sodalicia"). Hans metoder var oortodoxa för sin tid. Inspirerad av en friare processform – något han senare tog med sig till rättegångsreformen – lät han parterna tala till punkt, muntligt och direkt. Han ledde förhandlingarna med en sådan auktoritet och saklighet att den tidigare så fientliga fackföreningsrörelsen vid AD:s 25-årsjubileum tvingades erkänna att deras farhågor kommit på skam.
Men Lindhagen var inte bara jurist; han var också humanist och naturvän, vilket hans ordförandeskap i Svenska Turistföreningen vittnar om. Medaljens naturlyriska frånsida blir därmed en dubbelbottnad hyllning – dels till den naturälskande vandraren, dels till den rättsliga pionjären som fick den svenska modellen att blomma i en tid av social oro. Det grova silvret berättar historien om en man som stod pall när det blåste som hårdast, och vars domslut lade grunden för det moderna Sveriges arbetsmarknad.