Adam Ludwig Lewenhaupt (1659-1719) av Lars Grandell 1799 - PRAKTEXEMPLAR - En av stormaktstidens mest framstående militärbefälhavare
Adam Ludwig Lewenhaupt (1659-1719) - PRAKTEXEMPLAR
Brilliant brons, 11.42g, 33mm, Hyckert I:126:5, kvalitet 01/0, Graverad av av Lars Grandell. Präglad vid kungliga myntverket 1799 på uppdrag av Svenska akademien.
Åtsida
Lewenhaupts högervända bröstbild iklädd manteldraperat harnesk. I omskriften: "ADAM LUD LEVENHAUPT COMES R SV. SENATOR"
Frånsida
En bruten rund kolonn står upprätt omgiven av symmetriskt arrangerade antika vapen: två hjälmar, två koger, fyra ovala och två sexkantiga sköldar, några spjut samt två stående troféer, var och en bestående av en hjälm, ett harnesk, fälttecken, ett svärd och en åttkantig sköld. I omskriften: "TEMPORE DURO IMMOTA FIDES VIRTUSQ" och i avskärningen på tre rader: "AD ZAGARINI IACOB- STAD GEMEURTH LIESNA". Texten kan översättas till:"I svåra tider, orubblig tro och tapperhet. Sjagarin, Jakobstad, Gemäuerthof, Liesna." (Namnen i avskärningen avser de orter, där Lewenhaupt vann sina mest lysande segrar).
Adam Ludwig Lewenhaupt (1659–1719): Greve, General och Strateg under Stora Nordiska Kriget
Adam Ludwig Lewenhaupt, född den 15 april 1659 i det svenska fältlägret utanför Köpenhamn, var en svensk greve, general och riksråd. Hans liv präglades av militära framgångar, misslyckanden och en tragisk avslutning i rysk fångenskap. Han var gift med sin kusin Brita Dorothea Lewenhaupt och ägare till Johannesbergs slott i Gottröra.
Lewenhaupt föddes som son till greve Ludvig Wierich Lewenhaupt och grevinnan Charlotte zu Hohenlohe-Neuenstein und Gleichen. Efter att ha blivit föräldralös vid nio års ålder uppfostrades han av Per Brahe d.y. Han studerade vid Lunds universitet och hade ursprungligen ambitioner att bli diplomat, men värvades istället till armén av Nils Bielke vid 25 års ålder. Lewenhaupt deltog i det turkiska kriget som en del av den katolska ligans styrkor och senare i det pfalziska tronföljdskriget, där han uppnådde överstes rang innan han återvände till Sverige.
Vid Stora Nordiska Krigets utbrott 1700 blev Lewenhaupt snabbt en viktig befälhavare under Karl XII. Hans mest kända segrar inkluderar slaget vid Sjagarin 1703 och Jakobstadt 1704, där han med numerärt underlägsna styrkor besegrade polsk-ryska arméer. Trots att dessa segrar saknade strategisk betydelse visade de Lewenhaupts taktiska skicklighet.
Vid slaget vid Gemauerthof 1705 ledde han en styrka på 7 000 man till seger mot en rysk armé som var nästan dubbelt så stor. Segern var dock kortlivad, då Ryssland snart tog kontroll över Kurland, vilket tvingade honom att dra sig tillbaka.
År 1708 beordrades Lewenhaupt att marschera österut med 12 000 man och proviant för att ansluta sig till Karl XII:s huvudarmé. På grund av dåliga vägar och bristande kommunikation gick marschen långsamt, och han misslyckades med att nå huvudarmén i tid. Detta ledde till det förödande nederlaget vid slaget vid Lesna, där en stor del av hans styrkor skingrades eller förstördes. Efter slaget tvingades Lewenhaupt bränna sin tross, vilket förvärrade hungersnöden i den svenska armén.
Slaget vid Poltava och kapitulationen vid Perevolotjna
Vid Poltava 1709 fick Lewenhaupt befälet över infanteriet. Trots att han var en erfaren general blev slaget en katastrof för den svenska armén. Efter nederlaget kapitulerade Lewenhaupt vid Perevolotjna tillsammans med de återstående styrkorna och togs till fånga av ryssarna. Detta markerade slutet på hans militära karriär.
Lewenhaupt tillbringade de sista tio åren av sitt liv i rysk fångenskap. Han avled i Moskva den 12 februari 1719, ovetande om att han året innan utnämnts till riksråd av drottning Ulrika Eleonora. Hans kvarlevor fördes senare till Sverige och begravdes i det Lewenhauptska gravkoret i Riddarholmskyrkan 1722.
Adam Ludwig Lewenhaupt var en av stormaktstidens mest framstående militärbefälhavare. Hans taktiska skicklighet och lojalitet till Sverige återspeglades i flera segrar, men hans karriär präglades också av olyckliga nederlag. Hans öde är en påminnelse om stormaktstidens brutala verklighet och de personliga offer som krävdes av dess ledare.