Adolf Fredrik, 4 Öre Silvermynt 1771 - Attraktiv ettårstyp

Adolf Fredrik, 4 Öre Silvermynt 1771 - Attraktiv ettårstyp
Silver, 2,65 g, 21 mm. Referens: SMB 56 (Sveriges myntbok av Delzanno). Kvalitet cirka 1/1+.

Åtsida

Konung Adolf Fredriks krönta monogram (AF) i centrum. Runt monogrammet  återfinns konungens valspråk: "SALUS PUBLICA SALUS MEA" (Statens välfärd är min välfärd).

Frånsida

Sveriges tre kronor placerade centralt, krönta av en stor krona. Vid sidorna valörangivelsen "4. Ö . S. M." (Silvermynt) samt årtalet 1771. I Längst ned återfinns myntmästarens initialer för Olof Lidijn (O. L.).

DEL 2: MONETÄR ANALYS

Myntreformens förebud: 1766 års förordning och de unika ettårstyperna

Det kaotiska myntsystemet under Frihetstiden

Under Frihetstiden led Sverige av ett extremt komplicerat penningsystem med parallella räkningar i silvermynt (SM) och kopparmynt (KM). Relationen mellan dessa var fastställd till 1:3 sedan 1665, men kursen på papperssedlar sjönk drastiskt, vilket gjorde det nästan omöjligt för gemene man att veta det faktiska värdet av sina pengar. Vid tiden för 1776 års stora myntrealisation gick det exempelvis 72 mark KM på en riksdaler i silver.

1766 års förordning och de nya valörerna

För att råda bot på oredan utfärdades 1766 en förordning som syftade till att sanera myntväsendet genom att knyta den inhemska mynträkningen närmare den internationella riksdalern. Från och med 1770 genomfördes förändringar i valörsystemet där riksdalermynten försågs med dubbla valörer:

    1 Riksdaler motsvarade nu officiellt 3 Daler Silvermynt (SM).

    Då 3 daler SM är lika med 96 öre, blev den naturliga delningen av riksdalern nu baserad på talet 3.

Ettårstyperna: 16, 8 och 4 öre SM

Som ett direkt resultat av denna anpassning till riksdalsindelningen infördes nya öresmynt i silver som exakt motsvarade fraktioner av en riksdaler:

    16 öre SM (1770): Motsvarade 1/6 Riksdaler.

    8 öre SM (1771): Motsvarade 1/12 Riksdaler.

    4 öre SM (1771): Motsvarade 1/24 Riksdaler.

Det unika med dessa tre valörer är att de är så kallade ettårstyper. 16-öringen präglades endast 1770, medan 8- och 4-öringarna endast präglades under Adolf Fredriks sista levnadsår, 1771.

Slutet på en epok

Dessa mynt markerar slutpunkten för den gamla markräkningen. Markmynten upphörde helt att präglas 1755, och efter Adolf Fredriks död 1771 banades vägen för Gustaf III:s stora myntreform 1776, där riksdalern slutligen blev rikets enda huvudmynt. 4-öringen från 1771 står därför som ett historiskt monument över en brytningstid mellan stormaktstidens komplicerade dubbelvalutor och den moderna tidens enhetliga riksdalsräkning.