Adolf Fredrik, Avesta, Plåtmynt 4 Daler SM 1756 – Sällsynt
Adolf Fredrik, Avesta – Plåtmynt 4 daler silvermynt 1756 – Sällsynt
Ett tilltalande plåtmynt med bevarad bottenlyster i centrumstämpeln och två av hörnstämplarna. Dessa partier håller kvalitet omkring 1+ eller något bättre, medan de två återstående hörnstämplarna är mer korroderade och håller omkring 1/1+. Samtliga stämplar är delvis svagt utpräglade. Plåtens yta uppvisar viss råhet, med en gråbrun, skiftande patina som framhäver kopparens struktur. Trots anmärkningarna är detta ett attraktivt exemplar av en eftertraktad årgång. Koppar. Myntort: Avesta. Årtal: 1756. Valör: 4 daler silvermynt.
Den närmast rektangulära kopparplåten har fem runda stämplar: en vid varje hörn och en centralt placerad valörstämpel. Plåtens något oregelbundna kanter och ojämna yta ger föremålet en tydlig prägel av den hantverksmässiga tillverkningen. Hörnstämplarna visar Adolf Fredriks krönta monogram ”AFRS”, vilket utvecklas till ”ADOLPHUS FRIDERICUS REX SVECIAE” (Adolf Fredrik, Sveriges konung). Under monogrammet står årtalet ”1756”. Stämplarna omges av cirkulära kantmarkeringar och är orienterade åt olika håll på plåten. Centrumstämpeln anger valören på tre rader: ”4 / DALER / SILF:MYNT”, det vill säga 4 daler silvermynt. Nederst återfinns de korslagda dalpilarna, kännetecknande för Avestas centrumstämpel. På detta exemplar är delar av valörstämpelns nedre motiv svagt framträdande. De korslagda pilarna knyter myntet till Dalarna och till myntningen i Avesta. Benämningen silvermynt anger värderäkningen, inte metallen. Plåten är av koppar, men dess nominella värde uttrycks i daler silvermynt. Detta är en viktig skillnad för förståelsen av det svenska plåtmyntsystemet.
Plåtmynt av denna typ har sina officiella stämplar på en sida. Baksidan utgörs av kopparplåtens ostämplade yta.
Plåtmyntets bildspråk förenar kunglig auktoritet med praktisk kontroll. Kronan och monogrammet identifierar den regerande konungen och markerar att kopparplåten är ett officiellt betalningsmedel. Centrumstämpeln fastställer valören, medan hörnstämplarnas placering gjorde det svårare att avlägsna koppar från kanterna utan att samtidigt skada myntets kontrollmärken.
Det finns inget porträtt eller berättande bildmotiv. I stället bär själva metallen, de fem stämplarna och deras placering föremålets budskap: en stor kopparplåt har genom kunglig stämpling fått ett bestämt penningvärde. Den kraftiga skillnaden mellan de små, omsorgsfullt utformade stämplarna och den vidsträckta kopparytan är ett av plåtmyntens mest karakteristiska drag.
Plåtmynten hör till den svenska mynthistoriens mest särpräglade företeelser. De förenar landets betydande kopparproduktion med behovet av betalningsmedel. Eftersom koppar hade ett lägre värde per viktenhet än silver behövdes stora och tunga mynt för högre valörer. Avesta var den främsta tillverkningsorten, även om plåtmynt också framställdes på andra platser i Sverige.
Adolf Fredrik regerade 1751–1771 under frihetstiden, då den politiska makten i stor utsträckning låg hos riksdagen och rådet. Kungens ställning var betydligt mer begränsad än vad kronan och det kungliga monogrammet på myntet kan ge intryck av.
Årtalet 1756 för myntet rakt in i en av frihetstidens allvarligaste konflikter mellan kungahuset och riksdagen. Drottning Lovisa Ulrika var en drivande kraft bakom planerna att stärka Adolf Fredriks ställning och minska riksdagens makt. Kuppplanerna avslöjades och misslyckades, med svåra följder för hovets politiska ambitioner.
Det krönta kungliga monogrammet får därmed en särskild historisk laddning. På myntet framträder Adolf Fredrik som rikets auktoritet och garant för penningvärdet, samtidigt som hans faktiska politiska handlingsutrymme var starkt begränsat. Plåtmyntet är således både ett konkret vittnesbörd om Sveriges kopparbaserade penningväsende och ett föremål från det år då motsättningarna mellan kronan och ständerna nådde en dramatisk höjdpunkt.
Ett tilltalande plåtmynt med bevarad bottenlyster i centrumstämpeln och två av hörnstämplarna. Dessa partier håller kvalitet omkring 1+ eller något bättre, medan de två återstående hörnstämplarna är mer korroderade och håller omkring 1/1+. Samtliga stämplar är delvis svagt utpräglade. Plåtens yta uppvisar viss råhet, med en gråbrun, skiftande patina som framhäver kopparens struktur. Trots anmärkningarna är detta ett attraktivt exemplar av en eftertraktad årgång. Koppar. Myntort: Avesta. Årtal: 1756. Valör: 4 daler silvermynt.
Den närmast rektangulära kopparplåten har fem runda stämplar: en vid varje hörn och en centralt placerad valörstämpel. Plåtens något oregelbundna kanter och ojämna yta ger föremålet en tydlig prägel av den hantverksmässiga tillverkningen. Hörnstämplarna visar Adolf Fredriks krönta monogram ”AFRS”, vilket utvecklas till ”ADOLPHUS FRIDERICUS REX SVECIAE” (Adolf Fredrik, Sveriges konung). Under monogrammet står årtalet ”1756”. Stämplarna omges av cirkulära kantmarkeringar och är orienterade åt olika håll på plåten. Centrumstämpeln anger valören på tre rader: ”4 / DALER / SILF:MYNT”, det vill säga 4 daler silvermynt. Nederst återfinns de korslagda dalpilarna, kännetecknande för Avestas centrumstämpel. På detta exemplar är delar av valörstämpelns nedre motiv svagt framträdande. De korslagda pilarna knyter myntet till Dalarna och till myntningen i Avesta. Benämningen silvermynt anger värderäkningen, inte metallen. Plåten är av koppar, men dess nominella värde uttrycks i daler silvermynt. Detta är en viktig skillnad för förståelsen av det svenska plåtmyntsystemet.
Plåtmynt av denna typ har sina officiella stämplar på en sida. Baksidan utgörs av kopparplåtens ostämplade yta.
Plåtmyntets bildspråk förenar kunglig auktoritet med praktisk kontroll. Kronan och monogrammet identifierar den regerande konungen och markerar att kopparplåten är ett officiellt betalningsmedel. Centrumstämpeln fastställer valören, medan hörnstämplarnas placering gjorde det svårare att avlägsna koppar från kanterna utan att samtidigt skada myntets kontrollmärken.
Det finns inget porträtt eller berättande bildmotiv. I stället bär själva metallen, de fem stämplarna och deras placering föremålets budskap: en stor kopparplåt har genom kunglig stämpling fått ett bestämt penningvärde. Den kraftiga skillnaden mellan de små, omsorgsfullt utformade stämplarna och den vidsträckta kopparytan är ett av plåtmyntens mest karakteristiska drag.
Plåtmynten hör till den svenska mynthistoriens mest särpräglade företeelser. De förenar landets betydande kopparproduktion med behovet av betalningsmedel. Eftersom koppar hade ett lägre värde per viktenhet än silver behövdes stora och tunga mynt för högre valörer. Avesta var den främsta tillverkningsorten, även om plåtmynt också framställdes på andra platser i Sverige.
Adolf Fredrik regerade 1751–1771 under frihetstiden, då den politiska makten i stor utsträckning låg hos riksdagen och rådet. Kungens ställning var betydligt mer begränsad än vad kronan och det kungliga monogrammet på myntet kan ge intryck av.
Årtalet 1756 för myntet rakt in i en av frihetstidens allvarligaste konflikter mellan kungahuset och riksdagen. Drottning Lovisa Ulrika var en drivande kraft bakom planerna att stärka Adolf Fredriks ställning och minska riksdagens makt. Kuppplanerna avslöjades och misslyckades, med svåra följder för hovets politiska ambitioner.
Det krönta kungliga monogrammet får därmed en särskild historisk laddning. På myntet framträder Adolf Fredrik som rikets auktoritet och garant för penningvärdet, samtidigt som hans faktiska politiska handlingsutrymme var starkt begränsat. Plåtmyntet är således både ett konkret vittnesbörd om Sveriges kopparbaserade penningväsende och ett föremål från det år då motsättningarna mellan kronan och ständerna nådde en dramatisk höjdpunkt.