Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika – Kronprins Gustav (III) myndig 1762 av Daniel Fehrman - Ett modersbundet barn och hans lärare
Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika – Kronprins Gustav (III) myndig 1762 av Daniel Fehrman
Kvalitet 1+/01, silver, 16.86g, 35mm. Obetydlig bläckskrift (gammal samlingsmärkning). Referenser: SKM 47b (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 34 (1874/1875).
Åtsida
Adolf Fredrik och Lovisa Ulrikas högervända bilder, i halsavskärningen gravörens initial: "F" (Daniel Fehrman). I omskriften: "AD·FRID·ET LUD·ULR·D·G·REX ET REG·SVEC·". Det latinska originalet utläses Adolphus Fridericus et Ludovica Ulrica Dei Gratia Rex et Regina Sveciae, vilket på svenska översätts till: Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, med Guds nåde Sveriges konung och drottning.
Frånsida
En lagerkrans runt text med Gustavs namn: "SPES PATRIAE ET PARENTUM·", i omskriften: "GUSTAV· / PRINC·HAER· / PRAETEXTA / POSITA·". Längst ned kronprins Gustavs ålder: "XVI·". Den samlade latinska texten översätts till: Fosterlandets och föräldrarnas hopp. Kronprins Gustav har lagt av pojkdräkten, 16 år gammal. Uttrycket praetexta posita är en klassisk romersk referens till att lägga av pojkdräkten (toga praetexta) och ikläda sig vuxen ålder, vilket harmonierar med att medaljen firar att kronprinsen blivit myndig.
Ett modersbundet barn och hans lärare
Kronprins Gustav bråddes till stor del på sin viljestarka och livfulla moder, drottning Lovisa Ulrika. Det var hon som inplantade tron på den starka, personliga kungamakten och väckte hans lidelsefulla intresse för konst, litteratur och teater. Hans tidiga undervisning leddes av kulturpersonligheten Carl Gustaf Tessin och historikern Olof von Dalin, vilka lade grunden för hans starka och livslånga historiska intresse. Efter den stormiga riksdagen 1755–56 tvingades kungaparet byta ut Gustavs lärare mot riksrådet Carl Fredrik Scheffer och matematikern Samuel Klingenstierna. Detta skapade en svår brytningstid för den unge kronprinsen, som fick lära sig att förställa sig inför de lärare han tvingats på. Samtidigt uppvisade han en otrolig förmåga att snabbt ta till sig kunskap, med lysande resultat i bland annat franska, historia, matematik och statsrätt.
Teaterliv och politisk skolning
När Gustav år 1762 avslutade sin regelbundna undervisning och förklarades myndig – händelsen som denna medalj högtidlighåller – hade han blivit hovets animerande medelpunkt. De följande åren fram till trontillträdet 1771 blev en intensiv förberedelsetid. Kvällarna ägnades åt intellektuella nöjen och teater på Drottningholm, där han själv agerade både skådespelare och regissör långt in på nätterna. Dagarna fylldes däremot av statsmannaplikter: han övervakade rådets sammanträden, fungerade som Uppsala universitets kansler och deltog i militära övningar. Få svenska regenter har tillträtt tronen med en så mångsidig teoretisk och praktisk erfarenhet.
Vägen mot revolutionen
Gustavs dröm om att stärka kungamakten fick form genom fysiokratismens idéer om enväldet som den bästa statsformen. Efter att partistriderna mellan hattar och mössor förvärrats, och sedan fadern plötsligt avlidit 1771 under Gustavs vistelse i Frankrike, återvände han till ett djupt splittrat rike. Vid riksdagen 1771–72 försökte han agera försonande, men mössornas seger och deras krav på en ny konungaförsäkran fick adeln att sluta upp bakom kungen för att rädda sina positioner. Tillsammans med bland andra bröderna Scheffer, J. M. Sprengtporten och J. C. Toll började Gustav planera en statskupp för att slutgiltigt krossa det frihetstida partiväldet.
Den oblodiga statsvälvningen 1772
Den 19 augusti 1772 skred Gustav till verket. Med stöd av livgardet och med franska pengar i ryggen genomförde han en oblodig och vältajmad statskupp i Stockholm. Två dagar senare samlades ständerna på rikssalen, omgivna av soldater och laddade kanoner. Kungen höll ett dramatiskt och deklamatoriskt lysande tal där han fördömde partihatet. Därefter lät han läsa upp en ny regeringsform som drastiskt ökade hans makt, även om ständerna behöll rätten till lagstiftning och beskattning. Genom svepande formuleringar och ett listigt löfte om att merit framför födsel skulle styra befordringar, säkrade han dessutom adelns tysta medgivande till det nya styrelsesättet.
Upplysningstidens reformator
Med 1772 års regeringsform förflyttades maktens centrum från rådet till kungens egna konseljer. Trots kritiker som menade att kungen ägnade för mycket tid åt sällskapsliv, blev 1770-talet en storstilad reformperiod. Gustav visade en enorm arbetskapacitet och valde skickliga medhjälpare för att rensa upp i frihetstidens ibland korrupta förvaltning. Räfster genomfördes bland landets ämbetsverk och hovrätter, och viktiga löneregleringar infördes. Allra tydligast syntes kanske hans reformvilja inom rättsväsendet; starkt influerad av europeiska upplysningstänkare som Beccaria drev Gustav personligen igenom avskaffandet av tortyren och genomdrev kraftiga inskränkningar av dödsstraffet i riket.
Kvalitet 1+/01, silver, 16.86g, 35mm. Obetydlig bläckskrift (gammal samlingsmärkning). Referenser: SKM 47b (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 34 (1874/1875).
Åtsida
Adolf Fredrik och Lovisa Ulrikas högervända bilder, i halsavskärningen gravörens initial: "F" (Daniel Fehrman). I omskriften: "AD·FRID·ET LUD·ULR·D·G·REX ET REG·SVEC·". Det latinska originalet utläses Adolphus Fridericus et Ludovica Ulrica Dei Gratia Rex et Regina Sveciae, vilket på svenska översätts till: Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, med Guds nåde Sveriges konung och drottning.
Frånsida
En lagerkrans runt text med Gustavs namn: "SPES PATRIAE ET PARENTUM·", i omskriften: "GUSTAV· / PRINC·HAER· / PRAETEXTA / POSITA·". Längst ned kronprins Gustavs ålder: "XVI·". Den samlade latinska texten översätts till: Fosterlandets och föräldrarnas hopp. Kronprins Gustav har lagt av pojkdräkten, 16 år gammal. Uttrycket praetexta posita är en klassisk romersk referens till att lägga av pojkdräkten (toga praetexta) och ikläda sig vuxen ålder, vilket harmonierar med att medaljen firar att kronprinsen blivit myndig.
Ett modersbundet barn och hans lärare
Kronprins Gustav bråddes till stor del på sin viljestarka och livfulla moder, drottning Lovisa Ulrika. Det var hon som inplantade tron på den starka, personliga kungamakten och väckte hans lidelsefulla intresse för konst, litteratur och teater. Hans tidiga undervisning leddes av kulturpersonligheten Carl Gustaf Tessin och historikern Olof von Dalin, vilka lade grunden för hans starka och livslånga historiska intresse. Efter den stormiga riksdagen 1755–56 tvingades kungaparet byta ut Gustavs lärare mot riksrådet Carl Fredrik Scheffer och matematikern Samuel Klingenstierna. Detta skapade en svår brytningstid för den unge kronprinsen, som fick lära sig att förställa sig inför de lärare han tvingats på. Samtidigt uppvisade han en otrolig förmåga att snabbt ta till sig kunskap, med lysande resultat i bland annat franska, historia, matematik och statsrätt.
Teaterliv och politisk skolning
När Gustav år 1762 avslutade sin regelbundna undervisning och förklarades myndig – händelsen som denna medalj högtidlighåller – hade han blivit hovets animerande medelpunkt. De följande åren fram till trontillträdet 1771 blev en intensiv förberedelsetid. Kvällarna ägnades åt intellektuella nöjen och teater på Drottningholm, där han själv agerade både skådespelare och regissör långt in på nätterna. Dagarna fylldes däremot av statsmannaplikter: han övervakade rådets sammanträden, fungerade som Uppsala universitets kansler och deltog i militära övningar. Få svenska regenter har tillträtt tronen med en så mångsidig teoretisk och praktisk erfarenhet.
Vägen mot revolutionen
Gustavs dröm om att stärka kungamakten fick form genom fysiokratismens idéer om enväldet som den bästa statsformen. Efter att partistriderna mellan hattar och mössor förvärrats, och sedan fadern plötsligt avlidit 1771 under Gustavs vistelse i Frankrike, återvände han till ett djupt splittrat rike. Vid riksdagen 1771–72 försökte han agera försonande, men mössornas seger och deras krav på en ny konungaförsäkran fick adeln att sluta upp bakom kungen för att rädda sina positioner. Tillsammans med bland andra bröderna Scheffer, J. M. Sprengtporten och J. C. Toll började Gustav planera en statskupp för att slutgiltigt krossa det frihetstida partiväldet.
Den oblodiga statsvälvningen 1772
Den 19 augusti 1772 skred Gustav till verket. Med stöd av livgardet och med franska pengar i ryggen genomförde han en oblodig och vältajmad statskupp i Stockholm. Två dagar senare samlades ständerna på rikssalen, omgivna av soldater och laddade kanoner. Kungen höll ett dramatiskt och deklamatoriskt lysande tal där han fördömde partihatet. Därefter lät han läsa upp en ny regeringsform som drastiskt ökade hans makt, även om ständerna behöll rätten till lagstiftning och beskattning. Genom svepande formuleringar och ett listigt löfte om att merit framför födsel skulle styra befordringar, säkrade han dessutom adelns tysta medgivande till det nya styrelsesättet.
Upplysningstidens reformator
Med 1772 års regeringsform förflyttades maktens centrum från rådet till kungens egna konseljer. Trots kritiker som menade att kungen ägnade för mycket tid åt sällskapsliv, blev 1770-talet en storstilad reformperiod. Gustav visade en enorm arbetskapacitet och valde skickliga medhjälpare för att rensa upp i frihetstidens ibland korrupta förvaltning. Räfster genomfördes bland landets ämbetsverk och hovrätter, och viktiga löneregleringar infördes. Allra tydligast syntes kanske hans reformvilja inom rättsväsendet; starkt influerad av europeiska upplysningstänkare som Beccaria drev Gustav personligen igenom avskaffandet av tortyren och genomdrev kraftiga inskränkningar av dödsstraffet i riket.