Adolf Fredrik, Stockholm, 4 Mark 1755 - En extrem raritet RR - Endast 6 kända i privat ägo - Det sista mark-myntet under en orolig tid
Adolf Fredrik, Stockholm, 4 Mark 1755
En extrem raritet (RR enligt Roland Falkenssons inventering) där endast 6 kända exemplar finns i privat ägo. Silver, 20,43 g, 36 mm. Vertikalt räfflad rand. Kvalitet 1+, med mindre repor och viss svaghet i randskyddet klockan 13. Graverad av Daniel Fehrman (utan gravörsignatur). Referens: SMB 63 (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno). I marknaden existerar endast ett exemplar i bättre kvalitet (1+/01), det innebär att i praktiken är kvalitet 1+ den högsta kvaliten som finns tillgänglig för samlarmarknaden då det bästa exemplaret ligger långtidsförvarat i en privat samling.
Detta specifika mynt representerar en milstolpe i svensk mynthistoria. Det är det absolut sista myntet som präglades av valören mark, vilket var en oerhört viktig inhemsk nominal som hade präglats i Sverige ända sedan 1536.
För dig som önskar införliva detta utomordentliga exemplar i din samling, men föredrar att fördela investeringen över tid, erbjuder jag möjlighet till räntefri delbetalning. Vänligen kontakta mig för att i förtroende lägga upp en individuell plan.
Provenienskedja
- Österlunds auktion mars 1979
- Ahlström auktion 40, nr 1028
- MISAB auktion 7 (2012)
- MISAB auktion 29 (2018)´
- R. Jonssons samling (2018–2026)
- R. Delzanno 2026
Åtsida
Konungens högervända bröstbild. Han bär en tidstypisk peruk med håret samlat i nacken. I omskriften längs myntets kant löper texten: "ADOLPHUS • FRID • D • G • REX • SVECIAE •".
Frånsida
Sveriges runda, krönta vapensköld med de tre kronorna mot en tätt linjerad bakgrund. Skölden inramas av Serafimerordens kedja. I omskriften löper konungens valspråk: "SALUS • PUBLICA • SALUS • MEA •" (Statens välfärd - min välfärd). Nederst i fältet återfinns valören uppdelad på var sin sida om ordenskedjan som "4." och "M." (4 Mark). Allra underst står årtalet "17 55" samt myntmästarens initialer H. M. för dåvarande myntmästare Hans Malmborg, verksam 1738-1762.
Det sista mark-myntet under en orolig tid
Adolf Fredrik föddes 1710 på slottet Gottorp och fungerade inledningsvis som furstbiskop av Lübeck. I svallvågorna efter hattarnas ryska krig utsågs han 1743 till svensk kronprins, under stark politisk påtryckning från den ryska tsarinnan Elisabet. Året därpå gifte han sig med Lovisa Ulrika av Preussen. När han tillträdde regeringen 1751 var det som en monark med mycket liten personlig makt.
När detta historiska 4-marksmynt rullade ut från myntverket 1755 befann sig konungen i en av sin regeringsperiods djupaste kriser. Han hade blivit en lekboll i maktkampen mellan de politiska partierna och sin egen makthungriga gemål, drottning Lovisa Ulrika. Mellan rådet och kungen uppstod under denna tid häftiga strider angående gränserna för monarkens personliga inflytande.
Svarvstolen och namnstämpeln
Just under riksdagen 1755–1756 vände sig både kungen och riksrådet till ständerna med klagomål på varandra. Denna tvist slutade med att riksrådet fick rätt att nyttja en kunglig namnstämpel för att underteckna beslut som kungen vägrade godkänna. Det ansågs nämligen att kungen var ointresserad av att regera och hellre stod vid sin älskade svarvstol för att tillverka snusdosor. Samma period förmörkades ytterligare av det misslyckade revolutionsförsöket i juni 1756, planerat av hovets anhängare för att utöka kungamakten. Revolten slogs ner, vänner till kungaparet fördes till schavotten, och kungamakten inskränktes ännu mer.
Adolf Fredrik avled sedermera den 12 februari 1771. Skalden Johan Gabriel Oxenstierna skapade den seglivade myten att kungen skulle ha dött av indigestion efter att ha förätit sig på bland annat hetvägg, surkål och hummer. I själva verket var Oxenstierna inte ens i Sverige vid tillfället, och den läkarundersökning som genomfördes efter dödsfallet visade att magen och tarmarna var hela och tomma. Kungen, som led av kroniska matsmältningsproblem, hade drabbats av magkramp, yrsel och till sist ett dödande slaganfall.
Detta extremt sällsynta mynt är därmed inte bara slutet på den mer än tvåhundraåriga epoken för den svenska marken, utan också en gnistrande tidsbild från ett år då kungamakten i Sverige var ifrågasatt, tillbakaträngd och pressad till sitt yttersta.