Adolf Fredrik: Stora Kopparbergs Bergslagspollett (6 Öre KM) 1763 - Brist på skiljemynt och privata initiativ
Adolf Fredrik: Stora Kopparbergs Bergslagspollett (6 Öre KM) 1763
Ovanligt bra exemplar, kvalitet 1+, 6.9g, 29mm, ruträfflad rand, litet plantsfel. Referens: SMB 215 (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno).
Åtsida
Motivet utgörs av ett massivt berg (symboliserande Falu gruva) ur vars spetsiga topp det alkemiska tecknet för koppar (Venus-symbolen) reser sig. Kring koppartecknet strålar en kraftig glans av solknippen som lyser upp fältet. I den nedre avskärningen, under en rak och horisontell marklinje, står årtalet "1763" tydligt utskrivet.
Frånsida
I centrum avbildas Stora Kopparbergs Bergslags klassiska märke, vilket består av Dalarnas två korslagda pilar belagda med ett kvadratiskt, flätat rutnät (ofta tolkat som en stiliserad gruvlave eller ett timmerroster). Längs den yttre kanten löper omskriften "STORE • KOPPARBERGSL: POLET ET" avdelat med en liten, dekorativ blomma i toppen.
Brist på skiljemynt och privata initiativ
Under 1760-talet, mitt under den turbulenta frihetstiden, befann sig Sverige i en djup ekonomisk kris. Hattarnas kostsamma krigföring i det Pommerska kriget hade lett till en kraftig inflation och en akut brist på statliga skiljemynt (växelmynt) ute i samhället. För att lösa den lokala bristen på betalningsmedel, och inte minst för att smidigt kunna betala ut löner till sina många arbetare, tog landets mäktigaste industriföretag saken i egna händer.
Stora Kopparbergs Bergslag lät under åren 1719–1723, 1762–1765 och 1790–1791 prägla flera typer av polletter. Dessa var initialt endast avsedda för brukets helt egna behov samt för lokalbefolkningen i Bergslagen. Präglingen av dessa polletter skedde i Avesta, där Bergslaget sedan länge drev det myntverk som i övrigt stod för kronans officiella kopparmyntning.
Ett nödmynt med nationell status
Det mest intressanta med dessa specifika kopparpolletter var den enorma tillit de ingav hos allmänheten. De fick snabbt nationell status och blev fullt gångbara som betalningsmedel även långt utanför Bergslagets egna domäner. Detta är mycket anmärkningsvärt med tanke på att de faktiskt helt saknade en utskriven valör. Dessutom innehöll de betydligt mindre metall än officiella mynt; de vägde blott en fjärdedel av vad motsvarande riktiga mynt utgivna av Riksbanken gjorde.
Polletten från 1763 fungerade och cirkulerade i praktiken som ett mynt värt 6 öre kopparmynt (KM) i den dagliga handeln. Eftersom Stora Kopparberg i grunden var en garant för Sveriges hela kopparproduktion och industriella ryggrad, litade folket ofta mer på brukets gedigna polletter än på de opålitliga statliga papperssedlar som ständigt tappade i värde under inflationen. Att polletterna dessutom höll en mycket hög teknisk präglingskvalitet, helt jämförbar med rikets ordinarie mynt, bidrog starkt till deras popularitet och spridning. Denna välbevarade pollett från 1763, med sitt strålande koppartecken, är därmed ett handfast bevis på ett av den svenska mynthistoriens mest framgångsrika, privata valutaexperiment.
Ovanligt bra exemplar, kvalitet 1+, 6.9g, 29mm, ruträfflad rand, litet plantsfel. Referens: SMB 215 (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno).
Åtsida
Motivet utgörs av ett massivt berg (symboliserande Falu gruva) ur vars spetsiga topp det alkemiska tecknet för koppar (Venus-symbolen) reser sig. Kring koppartecknet strålar en kraftig glans av solknippen som lyser upp fältet. I den nedre avskärningen, under en rak och horisontell marklinje, står årtalet "1763" tydligt utskrivet.
Frånsida
I centrum avbildas Stora Kopparbergs Bergslags klassiska märke, vilket består av Dalarnas två korslagda pilar belagda med ett kvadratiskt, flätat rutnät (ofta tolkat som en stiliserad gruvlave eller ett timmerroster). Längs den yttre kanten löper omskriften "STORE • KOPPARBERGSL: POLET ET" avdelat med en liten, dekorativ blomma i toppen.
Brist på skiljemynt och privata initiativ
Under 1760-talet, mitt under den turbulenta frihetstiden, befann sig Sverige i en djup ekonomisk kris. Hattarnas kostsamma krigföring i det Pommerska kriget hade lett till en kraftig inflation och en akut brist på statliga skiljemynt (växelmynt) ute i samhället. För att lösa den lokala bristen på betalningsmedel, och inte minst för att smidigt kunna betala ut löner till sina många arbetare, tog landets mäktigaste industriföretag saken i egna händer.
Stora Kopparbergs Bergslag lät under åren 1719–1723, 1762–1765 och 1790–1791 prägla flera typer av polletter. Dessa var initialt endast avsedda för brukets helt egna behov samt för lokalbefolkningen i Bergslagen. Präglingen av dessa polletter skedde i Avesta, där Bergslaget sedan länge drev det myntverk som i övrigt stod för kronans officiella kopparmyntning.
Ett nödmynt med nationell status
Det mest intressanta med dessa specifika kopparpolletter var den enorma tillit de ingav hos allmänheten. De fick snabbt nationell status och blev fullt gångbara som betalningsmedel även långt utanför Bergslagets egna domäner. Detta är mycket anmärkningsvärt med tanke på att de faktiskt helt saknade en utskriven valör. Dessutom innehöll de betydligt mindre metall än officiella mynt; de vägde blott en fjärdedel av vad motsvarande riktiga mynt utgivna av Riksbanken gjorde.
Polletten från 1763 fungerade och cirkulerade i praktiken som ett mynt värt 6 öre kopparmynt (KM) i den dagliga handeln. Eftersom Stora Kopparberg i grunden var en garant för Sveriges hela kopparproduktion och industriella ryggrad, litade folket ofta mer på brukets gedigna polletter än på de opålitliga statliga papperssedlar som ständigt tappade i värde under inflationen. Att polletterna dessutom höll en mycket hög teknisk präglingskvalitet, helt jämförbar med rikets ordinarie mynt, bidrog starkt till deras popularitet och spridning. Denna välbevarade pollett från 1763, med sitt strålande koppartecken, är därmed ett handfast bevis på ett av den svenska mynthistoriens mest framgångsrika, privata valutaexperiment.