Karl XV. Kungens enskilda belöningsmedalj (hovmedalj). Av Lea Ahlborn - XR - 2 kända exemplar - Pris på förfrågan
Produkten är tyvärr slut i lager. :(
Karl XV. Kungens enskilda belöningsmedalj (hovmedalj). Graverad av Lea Ahlborn - XR - 2 kända exemplar
Guld. 5:e storleken. ”Till L. P. SVENSSON för 21 års trogen tjenst”. Utdelad medalj med krona och hänganordning, att bäras på bröstet i blått band med gula kanter. SKM 64 (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024). 12,35 g, 24mm.
Åtsidan pryds av Karl XV:s profilbild vänd åt höger, omgiven av omskriften CARL XV SVERIGES NORRIGES GÖTH. OCH VEND. KONUNG. Frånsidan skiljer sig från officiella förtjänstmedaljer genom att den saknar deviser och bladkransar; istället utgörs den av en slät yta avsedd för en personlig dedikation. På detta exemplar lyder den handgraverade inskriptionen: TILL L.P. SVENSSON för 21 års trogen tjenst, omgivet av dekorativa ornament.
Sällsyntheten hos denna medalj kan inte överskattas. Det existerar idag endast två kända exemplar i privat ägo: det här utbjudna exemplaret, samt ett exemplar som tidigare ingick i Dawid Sven-Eric Jarléns samling (såld på Ahlströms auktion nr 19 år 1979 och nr 69 år 2004). Utöver dessa finns endast ytterligare ett känt exemplar bevarat, vilket återfinns i offentlig samling hos Göteborgs stadsmuseums myntkabinett.
Att detta exemplar har överlevt är i sig ett mirakel. Lejonparten av de guldmedaljer som en gång delades ut har för länge sedan gått förlorade i "smältdegelns dödande effekt". Guld har genom historien betraktats som en ekonomisk reserv, och historien är fylld av smärtsamma exempel på hur kulturella värden fått stryka på foten för det rena metallvärdet; från de spanska conquistadorernas systematiska nedsmältning av aztekernas oersättliga konstskatter till senare tiders omarbetning av kungliga gåvor i kristider.
Åtsidan pryds av Karl XV:s profilbild vänd åt höger, omgiven av omskriften CARL XV SVERIGES NORRIGES GÖTH. OCH VEND. KONUNG. Frånsidan skiljer sig från officiella förtjänstmedaljer genom att den saknar deviser och bladkransar; istället utgörs den av en slät yta avsedd för en personlig dedikation. På detta exemplar lyder den handgraverade inskriptionen: TILL L.P. SVENSSON för 21 års trogen tjenst, omgivet av dekorativa ornament.
Sällsyntheten hos denna medalj kan inte överskattas. Det existerar idag endast två kända exemplar i privat ägo: det här utbjudna exemplaret, samt ett exemplar som tidigare ingick i Dawid Sven-Eric Jarléns samling (såld på Ahlströms auktion nr 19 år 1979 och nr 69 år 2004). Utöver dessa finns endast ytterligare ett känt exemplar bevarat, vilket återfinns i offentlig samling hos Göteborgs stadsmuseums myntkabinett.
Att detta exemplar har överlevt är i sig ett mirakel. Lejonparten av de guldmedaljer som en gång delades ut har för länge sedan gått förlorade i "smältdegelns dödande effekt". Guld har genom historien betraktats som en ekonomisk reserv, och historien är fylld av smärtsamma exempel på hur kulturella värden fått stryka på foten för det rena metallvärdet; från de spanska conquistadorernas systematiska nedsmältning av aztekernas oersättliga konstskatter till senare tiders omarbetning av kungliga gåvor i kristider.
Den "okända" medaljen och Riksantikvarie Hildebrand
Ett tydligt kvitto på denna medaljs exklusivitet och sällsynthet finner vi om vi vänder blicken mot 1800-talets främsta auktoritet på området: Bror Emil Hildebrand (1806–1884). Hildebrand var inte bara riksantikvarie och sekreterare i Vitterhetsakademien, han var också den moderna svenska numismatikens fader. Det var han som ryckte upp Myntkabinettet ur dess förfall, införde vetenskaplig systematik och författade de monumentala referensverk som än idag ligger till grund för vårt kunnande.
År 1874–1875 utgav Hildebrand sitt stora livsverk: Sveriges och svenska konungahusets minnespenningar, praktmynt och belöningsmedaljer. I detta omfattande verk, där han minutiöst katalogiserade allt han kände till, saknas denna hovmedalj helt. Trots att Hildebrand satt "vid källan" som garde des médailles och hade en unik överblick över den svenska medaljkonsten, hade han ingen kännedom om denna medaljs existens. Detta bekräftar att medaljen inte var en officiell statlig utmärkelse som passerade genom byråkratin, utan en diskret, personlig gåva direkt från konungen – en klenod så privat att den gick till och med riksantikvarien förbi.
Hovmedaljens funktion
Den grupp av enskilda belöningsmedaljer som går under benämningen "Hovmedaljen" intar en särställning i det svenska belöningsväsendet. De präglades i både guld och silver, vanligtvis i den 5:e (24 mm) eller 8:e (31 mm) storleken. Medaljens unika karaktär ligger i dess funktion som konungens personliga gåva, snarare än en statlig utmärkelse.
Medan officiella medaljer följde strikta statuter, var hovmedaljen monarkens sätt att belöna den inre kretsen. Den delades främst ut till anställda vid hovet, Kungliga Hovstaterna (slottsstater) och Djurgårdsförvaltningen. Undantagsvis kunde den även tilldelas andra personer, både svenska och utländska medborgare, som gjort kungen personliga tjänster. Den släta frånsidan gav kungen friheten att formulera sin tacksamhet specifikt till mottagaren, vilket gör varje bevarad medalj till ett unikt historiskt dokument över en specifik relation mellan regent och tjänare.
Den grupp av enskilda belöningsmedaljer som går under benämningen "Hovmedaljen" intar en särställning i det svenska belöningsväsendet. De präglades i både guld och silver, vanligtvis i den 5:e (24 mm) eller 8:e (31 mm) storleken. Medaljens unika karaktär ligger i dess funktion som konungens personliga gåva, snarare än en statlig utmärkelse.
Medan officiella medaljer följde strikta statuter, var hovmedaljen monarkens sätt att belöna den inre kretsen. Den delades främst ut till anställda vid hovet, Kungliga Hovstaterna (slottsstater) och Djurgårdsförvaltningen. Undantagsvis kunde den även tilldelas andra personer, både svenska och utländska medborgare, som gjort kungen personliga tjänster. Den släta frånsidan gav kungen friheten att formulera sin tacksamhet specifikt till mottagaren, vilket gör varje bevarad medalj till ett unikt historiskt dokument över en specifik relation mellan regent och tjänare.
Ett liv i dygnet-runt-tjänst
Att tjäna vid 1800-talets hov var inte ett vanligt yrke; det var en livsgärning som krävde total uppoffring. Bakom inskriptionen "för 21 års trogen tjenst" döljer sig en tillvaro präglad av "dygnet-runt-service", där gränsen mellan privatliv och plikt i princip var utraderad.
För L.P. Svensson innebar dessa två decennier vid Karl XV:s hov att ständigt finnas till hands, att vara osynlig när det krävdes men närvarande när det behövdes. En hovtjänare levde i symbios med monarken. Han såg kungens glädjeämnen och sorger, hörde samtal som aldrig nådde offentligheten och hanterade situationer som krävde absolut diskretion. Lojalitet var inte bara ett ord, det var valutan man handlade med.
Karl XV var känd som en folkkär men också impulsiv och levnadsglad monark. Att tjänstgöra under honom i 21 år innebar att L.P. Svensson var en konstant i en föränderlig tid. När kungen slutligen överlämnade denna medalj, var det inte en masstillverkad utmärkelse som delades ut på rutin. Det var ett intimt tack från en man till en annan, ett bevis i guld på att den tysta, trogna tjänsten i kulisserna hade blivit sedd och uppskattad av landets högste herre.
Att tjäna vid 1800-talets hov var inte ett vanligt yrke; det var en livsgärning som krävde total uppoffring. Bakom inskriptionen "för 21 års trogen tjenst" döljer sig en tillvaro präglad av "dygnet-runt-service", där gränsen mellan privatliv och plikt i princip var utraderad.
För L.P. Svensson innebar dessa två decennier vid Karl XV:s hov att ständigt finnas till hands, att vara osynlig när det krävdes men närvarande när det behövdes. En hovtjänare levde i symbios med monarken. Han såg kungens glädjeämnen och sorger, hörde samtal som aldrig nådde offentligheten och hanterade situationer som krävde absolut diskretion. Lojalitet var inte bara ett ord, det var valutan man handlade med.
Karl XV var känd som en folkkär men också impulsiv och levnadsglad monark. Att tjänstgöra under honom i 21 år innebar att L.P. Svensson var en konstant i en föränderlig tid. När kungen slutligen överlämnade denna medalj, var det inte en masstillverkad utmärkelse som delades ut på rutin. Det var ett intimt tack från en man till en annan, ett bevis i guld på att den tysta, trogna tjänsten i kulisserna hade blivit sedd och uppskattad av landets högste herre.