Albrekt av Mecklenburg 1364-1389 - Stockholm, Penning med framvänt krönt huvud - En tysk hertigson på den svenska tronen
Stockholm, Penning med framvänt krönt huvud, kvalitet god 1, Referens: SMB 281 (Sveriges myntbok av Delzanno). Silver, 0.29g, 16mm
En tysk hertigson på den svenska tronen
Albrekt av Mecklenburg valdes formellt till svensk kung vid Mora stenar den 18 februari 1364, efter att ha hyllats i Stockholm i november året dessförinnan. Hans väg till makten banades av en grupp landsförvisade svenska stormän, anförda av den mäktige drotsen Bo Jonsson (Grip), vilka befann sig i öppet uppror mot konung Magnus Eriksson och dennes son Håkan Magnusson. Albrekt d.ä., kungens far, accepterade att låta den svenska rådsaristokratin dela styret i utbyte mot deras stöd, och med en trupp på 1 600 tyska riddare, väpnare och svenner landsteg de i Sverige. Den krönta kungabilden på denna lilla penning utgör det omedelbara beviset på denna maktövertagelse och den nya dynastins anspråk.
Tre kronor och politisk maktkamp
Som ny monark stod Albrekt inför betydande heraldiska och politiska utmaningar. Han var den förste svenske kungen att konsekvent använda tre kronor som riksvapen. Beslutet bottnade i att han varken kunde använda den avsatte folkungens lejon eller sitt eget fädernevapen, det krönta svarta tjurhuvudet, eftersom detta redan fördes av fadern som var regerande hertig av Mecklenburg.
Trots den formella kungatiteln var Albrekts makt kraftigt kringskuren. Han hamnade snabbt i konflikt med den svenska allmogen, som ogillade det tyska inflytandet och stöttade den avsatte kungafamiljen. För att försvara sin ställning tvingades han avge en kungaförsäkran som i praktiken överlämnade den reella makten till riksrådet och stormännen, vilka krävde att svenska män skulle utnämnas som fogdar på rikets slott. Under långa perioder styrde Albrekt i praktiken endast över Stockholm och några få kungsgårdar, medan drotsen Bo Jonsson (Grip) kontrollerade stora delar av riket.
Fallet vid Åsle och fångenskapen
När Bo Jonsson (Grip) avled 1386 gjorde Albrekt ett sista försök att återställa kungamakten och begränsa adelns inflytande genom att planera indragningar av gods. Detta fick de hotade stormännen att vända sig till drottning Margareta i Danmark för att be om militärt bistånd. Den eskalerande konflikten kulminerade i slaget vid Åsle i februari 1389, där Albrekt och hans son Erik besegrades och tillfångatogs av Margaretas trupper.
Albrekt tillbringade därefter mer än sex år i dansk fångenskap innan han slutligen frigavs 1395, mot löftet att betala en enorm lösesumma eller överlämna Stockholm till Margareta. Denna brakteat är därmed ett mynt slaget under en av den svenska medeltidens mest turbulenta perioder, formad under en kung vars regeringstid definierades av ett ständigt och till slut förlorat maktspel mot den inhemska högadeln.