Albrekt av Mecklenburg (1364–1389) – Örtug, Stockholm - Ett exemplar med härlig, blåskimrande bottenlyster - Den inkallade kungen och det tyska inflytandet
Albrekt av Mecklenburg (1364–1389) – Örtug, Stockholm
Ett exemplar med härlig, blåskimrande bottenlyster. Mycket tilltalande åtsida, frånsidan är dubbelpräglad. Silver, 1.24g, 19mm. Referenser: SMB 268-69 (Sveriges myntbok av Delzanno 2022), LL 4b (Lars Lagerqvist 1970), Frösell 170-171, Rbg 9 (Jonas Rundberg).
Åtsida
I centrum avbildas det krönta, framåtvända huvudet av kung Albrekt av Mecklenburg. Porträttet är utfört i typisk medeltida, starkt stiliserad stil, där kronans tre uppstickande blomsterornament framträder tydligt. Runt det inre motivet, avgränsat av en pärlstavsring, löper den omskurna texten: "ALBERTVS REX" (Albrekt Konung).
Frånsida
Motivet utgörs av ett genomgående, stort kors som är inneslutet i en inre pärlstavsring. Detta exemplar är dubbelpräglat, vilket innebär att myntämnet rört sig något mellan stansslagen, vilket skapar en skuggeffekt i motivet. I fälten mellan det stora korsets armar syns tre mindre kronor (vilket utgör Sveriges riksvapen Tre Kronor); två kronor flankerar den övre korsarmen och en tredje krona är placerad direkt på den nedre korsarmen. I omskriften längs kanten löper texten: "MONETA SWECIE" (Sveriges Mynt).
Den inkallade kungen och det tyska inflytandet
När den svenska högadeln 1363 gjorde uppror mot kung Magnus Eriksson och hans son Håkan, vände de sig till Tyskland för att finna en ny monark som var mer foglig för stormännens intressen. Valet föll på Albrekt den yngre av Mecklenburg, systerson till Magnus Eriksson. Albrekt anlände med en tysk flotta, hyllades i Stockholm och utropades till kung vid Mora stenar 1364.
Hans tillträde markerade inledningen på en period av starkt tyskt och mecklenburgskt inflytande över Sverige. Många av rikets slott och förläningar gavs till tyska frälsemän, och tyska fogdar tillsattes över hela landet, vilket skapade ett utbrett missnöje bland både den svenska allmogen och delar av den inhemska adeln. Detta tyska herravälde kom att prägla hela Albrekts regeringstid och orsakade ständiga uppror.
Tre Kronor och den svenska örtugen
Det var under Albrekt av Mecklenburgs regeringstid som den svenska myntningen moderniserades betydligt, genom introduktionen av örtugen som ett fast präglat silvermynt. Det är också nu som symbolen Tre Kronor – som syns på detta mynts frånsida – för första gången börjar etablera sig som det officiella svenska riksvapnet. Omskriften Moneta Swecie (Sveriges mynt) syftade till att visa att mynten var giltiga i hela det enade riket, till skillnad från den äldre, regionala landskapsmyntningen.
Aristokratins fånge och slutet på en epok
Albrekts tid som kung var en konstant maktkamp. Han tvingades upprepade gånger kapitulera för det mäktiga svenska riksrådet, ledd av den ofantligt rike drotsen Bo Jonsson (Grip), som i praktiken styrde Sverige. När Bo Jonsson avled 1386 försökte Albrekt desperat återta makten genom en kunglig reduktion av adelns gods. Svaret blev förödande: adeln vände sig till drottning Margareta av Danmark och Norge för hjälp.
År 1389 möttes Albrekts och Margaretas styrkor i slaget vid Åsle i Västergötland. Albrekt led ett förkrossande nederlag, tillfångatogs och spärrades in på Lindholmens slott i Skåne. Även om hans anhängare, stöttade av sjörövare kända som vitaliebröderna, fortsatte att hålla Stockholm under flera år, var hans tid som svensk kung i praktiken över. År 1395 släpptes han fri och återvände till Mecklenburg. Hans fall banade väg för drottning Margareta och grundandet av den nordiska Kalmarunionen 1397, en union som skulle komma att styra Skandinavien i över hundra år. Den lilla örtugen förblir dock ett konkret minne från en stormig tid då en tysk furste satt på Sveriges tron och Tre Kronor tog sin form.
Ett exemplar med härlig, blåskimrande bottenlyster. Mycket tilltalande åtsida, frånsidan är dubbelpräglad. Silver, 1.24g, 19mm. Referenser: SMB 268-69 (Sveriges myntbok av Delzanno 2022), LL 4b (Lars Lagerqvist 1970), Frösell 170-171, Rbg 9 (Jonas Rundberg).
Åtsida
I centrum avbildas det krönta, framåtvända huvudet av kung Albrekt av Mecklenburg. Porträttet är utfört i typisk medeltida, starkt stiliserad stil, där kronans tre uppstickande blomsterornament framträder tydligt. Runt det inre motivet, avgränsat av en pärlstavsring, löper den omskurna texten: "ALBERTVS REX" (Albrekt Konung).
Frånsida
Motivet utgörs av ett genomgående, stort kors som är inneslutet i en inre pärlstavsring. Detta exemplar är dubbelpräglat, vilket innebär att myntämnet rört sig något mellan stansslagen, vilket skapar en skuggeffekt i motivet. I fälten mellan det stora korsets armar syns tre mindre kronor (vilket utgör Sveriges riksvapen Tre Kronor); två kronor flankerar den övre korsarmen och en tredje krona är placerad direkt på den nedre korsarmen. I omskriften längs kanten löper texten: "MONETA SWECIE" (Sveriges Mynt).
Den inkallade kungen och det tyska inflytandet
När den svenska högadeln 1363 gjorde uppror mot kung Magnus Eriksson och hans son Håkan, vände de sig till Tyskland för att finna en ny monark som var mer foglig för stormännens intressen. Valet föll på Albrekt den yngre av Mecklenburg, systerson till Magnus Eriksson. Albrekt anlände med en tysk flotta, hyllades i Stockholm och utropades till kung vid Mora stenar 1364.
Hans tillträde markerade inledningen på en period av starkt tyskt och mecklenburgskt inflytande över Sverige. Många av rikets slott och förläningar gavs till tyska frälsemän, och tyska fogdar tillsattes över hela landet, vilket skapade ett utbrett missnöje bland både den svenska allmogen och delar av den inhemska adeln. Detta tyska herravälde kom att prägla hela Albrekts regeringstid och orsakade ständiga uppror.
Tre Kronor och den svenska örtugen
Det var under Albrekt av Mecklenburgs regeringstid som den svenska myntningen moderniserades betydligt, genom introduktionen av örtugen som ett fast präglat silvermynt. Det är också nu som symbolen Tre Kronor – som syns på detta mynts frånsida – för första gången börjar etablera sig som det officiella svenska riksvapnet. Omskriften Moneta Swecie (Sveriges mynt) syftade till att visa att mynten var giltiga i hela det enade riket, till skillnad från den äldre, regionala landskapsmyntningen.
Aristokratins fånge och slutet på en epok
Albrekts tid som kung var en konstant maktkamp. Han tvingades upprepade gånger kapitulera för det mäktiga svenska riksrådet, ledd av den ofantligt rike drotsen Bo Jonsson (Grip), som i praktiken styrde Sverige. När Bo Jonsson avled 1386 försökte Albrekt desperat återta makten genom en kunglig reduktion av adelns gods. Svaret blev förödande: adeln vände sig till drottning Margareta av Danmark och Norge för hjälp.
År 1389 möttes Albrekts och Margaretas styrkor i slaget vid Åsle i Västergötland. Albrekt led ett förkrossande nederlag, tillfångatogs och spärrades in på Lindholmens slott i Skåne. Även om hans anhängare, stöttade av sjörövare kända som vitaliebröderna, fortsatte att hålla Stockholm under flera år, var hans tid som svensk kung i praktiken över. År 1395 släpptes han fri och återvände till Mecklenburg. Hans fall banade väg för drottning Margareta och grundandet av den nordiska Kalmarunionen 1397, en union som skulle komma att styra Skandinavien i över hundra år. Den lilla örtugen förblir dock ett konkret minne från en stormig tid då en tysk furste satt på Sveriges tron och Tre Kronor tog sin form.