Albrekt av Mecklenburg (1364–1389) - Västerås, Penning med krönt A - En utländsk furste på den svenska tronen
Albrekt av Mecklenburg (1364–1389)
Penning med krönt A inom slät ring. Bokstaven A står för Aros (västra Aros = Västerås). Silver, 0.35g, 17mm. Kvalitet 1/1+. Referens: SMB 288 (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno), samling Anders Frösell nr 144, Lars O. Lagerqvist: XXXIII:1a.
En utländsk furste på den svenska tronen
Avsättningen av kung Magnus Eriksson och hans son Håkan år 1363 orkestrerades av den svenska aristokratin i ett nära förbund med de nordtyska hansestäderna. Efter förhandlingar i Tyskland anlände den utsedde tronkandidaten, Albrekt d.y. av Mecklenburg, med en flotta till Sverige hösten 1363. Han hyllades i Stockholm i november samma år och utropades formellt till Sveriges konung vid Mora stenar i februari 1364. Detta lilla silvermynt, en penning slagen i Västra Aros (Västerås), bär vittnesbörd om hans anspråk och det symboliska etablerandet av den kungliga makten i riket. Bokstaven 'A' under kronan markerar stolt myntortens namn, Aros.
I skuggan av aristokratin
Albrekts regeringstid kom dock i realiteten att präglas av ständiga inre och yttre förvecklingar. Det faktum att han nått tronen med hjälp av den svenska aristokratin tvingade honom till upprepade kapituleringar inför stormännens maktanspråk. Genom tre förödmjukande konungaförsäkringar åren 1371, 1375 och 1378 överlämnades i stort sett hela den verkliga regeringsmakten i riksrådets, och i synnerhet den mäktige riksdrotsen Bo Jonsson Grips, händer. Kungen sköts helt i skuggan medan det andliga och världsliga frälset fick sina privilegier fullt ut bekräftade. Myntningen förblev likväl ett viktigt kungligt regale, och penningen från Västerås utgjorde en del av det dagliga ekonomiska blodomloppet i ett rike där kungen formellt satt på tronen men aristokratin i praktiken styrde.
Det mecklenburgska fallet
När Bo Jonsson Grip dog hösten 1386 öppnades plötsligt en möjlighet för kung Albrekt att återta förlorad makt, och han inledde kraftfulla aktioner mot de stormän som Bo Jonsson utsett till att förvalta hans enorma arv. Kungen planerade därtill en genomgripande reduktion av kronans egendomar som på olika sätt hade hamnat i frälsets ägo. Detta allvarliga hot mot stormännen fick dem att genast träda i förbindelse med drottning Margareta, som i mars 1388 erkändes som Sveriges "fullmäktiga fru och rätta husbonde".
I den avgörande kraftmätningen i slaget vid Åsled i februari 1389 besegrades och tillfångatogs Albrekt jämte sin son Erik av Margaretas styrkor. Kungen fängslades på Lindholms slott i Skåne, och de följande årens strider kom att kretsa kring Stockholm. Staden försvarades av mecklenburgska trupper och stöddes av kapare, kända som vitalianer, vars omfattande sjöröveri svårt skadade hansestädernas handel. Genom hansestädernas inblandning frigavs Albrekt slutligen år 1395 mot en lösesumma där Stockholm ställdes som pant. När lösesumman inte betalades, överlämnades staden 1398 till Margareta, och år 1405 uppgav Albrekt formellt alla sina resterande anspråk på den svenska kronan. Den lilla krönta Västeråspenningen återstår idag som ett påtagligt spår av den nordtyske furstens dramatiska och decennielånga kamp i Sverige.