Alfred Nobel (1833–1896) av Leo Holmgren 1976 - En historiskt betydelsefull medalj

Alfred Nobel av Leo Holmgren 1976 - En historiskt betydelsefull medalj
Silver, kvalitet 01, 56.29g, 45mm, 925/1000

Åtsidan av denna jubileumsmedalj, formgiven av skulptören Leo Holmgren, domineras av ett kraftfullt och detaljerat bröstporträtt av Alfred Nobel sett snett framifrån, där hans karakteristiska skägg och intensiva blick framträder tydligt mot den släta bakgrunden. Porträttet flankeras av årtalen 1833 på vänster sida och 1896 på höger sida, vilket markerar Nobels levnadstid, och inramas av tvenne lummiga lagerkvistar som sträcker sig uppåt från medaljens nederkant. Ovanför porträttet löper texten ALFRED NOBEL längs den övre kanten, och under bysten återfinns inskriptionen 1901–1976 följt av jubileumstexten THE NOBEL PRIZE 75 YEARS samt signaturerna L och H invid halsavskärningen. Frånsidan utgör ett komplext och konstnärligt kollage där de första Nobelpristagarna från 1901 presenteras genom sex individuella porträtt som omger en central rektangulär platta med texten NOBEL LAUREATES 1901. Runt medaljens rand löper en circumskrift som kopplar samman respektive priskategori med mottagarens namn: PHYSICS W. C. RÖNTGEN, MEDICINE E. A. VON BEHRING, PEACE HENRI DUNANT F. PASSY, CHEMISTRY J. H. VAN'T HOFF samt LITERATURE SULLY PRUDHOMME. 

Arvet i Silver: En berättelse om paradoxer och pionjärer
När man håller denna tunga silvermedalj i handen, slagen till minne av Nobelprisets 75-årsjubileum år 1976, håller man inte bara 56 gram ädelmetall. Man håller en kondenserad berättelse om den moderna vetenskapens födelse, om litterär idealism och om mänsklighetens ständiga strävan efter fred. Medaljen fungerar som en historieberättare där åtsidan representerar visionen och frånsidan dess förverkligande.

Uppfinnaren som ville skriva om sitt eftermäle På åtsidan möter vi Alfred Nobel (1833–1896), blickande ut från silvret med ett uttryck som Leo Holmgren fångat med stor skicklighet; en blandning av melankoli och beslutsamhet. Nobel var en vandrande paradox. Han var ”dynamitkungen” som revolutionerade bergsprängning och krigföring, en kemist med över 350 patent och en av Europas rikaste män. Men han var också en man plågad av ensamhet och dålig hälsa, en ”rik vagabond” som skrev poesi i hemlighet och avskydde krig.

Legenden säger att Nobels testamente inspirerades av en för tidig dödsruna. När hans bror Ludvig dog 1888, misstog en fransk tidning honom för Alfred och publicerade rubriken: ”Dödens köpman är död”. Artikeln beskrev hur han blivit rik på att hitta sätt att döda fler människor snabbare än någonsin tidigare. Skakad av tanken på att bli ihågkommen som en förstörelsens man, satte sig Alfred ner den 27 november 1895 på Svensk-norska klubben i Paris och signerade det testamente som skulle förvandla hans enorma förmögenhet till världens mest prestigefyllda pris. Det är årtalen på medaljens framsida, 1833–1896, som ramar in detta liv, men det är texten ”1901–1976” som visar att hans död blev startskottet för något mycket större.

1901: Det första året Vänder vi på medaljen möts vi av resultatet av Nobels vilja. Här ser vi ansiktena på de män som 1901 blev de allra första att motta priset. Dessa porträtt representerar en brytningstid i mänsklighetens historia – övergången från 1800-talets industrialism till 1900-talets vetenskapliga språng.

Längst upp till vänster, under rubriken Physics, ser vi Wilhelm Conrad Röntgen. Hans upptäckt av röntgenstrålningen var så revolutionerande att den nästan framstod som magi. För första gången kunde läkare se in i den levande människokroppen utan att skära i den. Röntgens ansikte på medaljen påminner oss om fysikens förmåga att avslöja det osynliga.

Mitt emot honom, under Chemistry, finner vi Jacobus Henricus van 't Hoff. Han var en gigant inom den fysikaliska kemin och lade grunden för vår förståelse av kemisk dynamik och osmotiskt tryck. Hans arbete var teoretiskt tungt men hade enorma praktiska implikationer för allt från industri till biologi.

Inom medicinen, Medicine, hyllas Emil von Behring på medaljen. Han kallades ”barnens räddare” för sin upptäckt av serumterapi mot difteri, en sjukdom som vid denna tid skördade tusentals barns liv varje år. Hans närvaro på medaljen är en påminnelse om Nobelprisets krav på att upptäckten ska ha gjort ”mänskligheten den största nytta”. Här blir medaljens kalla metallyta en symbol för värmen i en räddad livsgärning.

Idealism och Fred De två nedre porträtten och texten runt kanten berättar om de mer subjektiva priskategorierna. För Literature ser vi Sully Prudhomme. Valet av honom är kanske det mest omdiskuterade i prisets historia, då han valdes framför den tidens litterära gigant, Leo Tolstoj. Svenska Akademien tog fasta på Nobels ord om att verket skulle vara av ”idealisk” riktning, vilket de tolkade bokstavligt. Prudhommes poesi var vacker och högtravande, men idag är han nästan bortglömd, till skillnad från Tolstoj. Hans porträtt på medaljen tjänar som en påminnelse om att även de mest prestigefyllda institutioner är barn av sin tid och sin smak.

Slutligen, och kanske viktigast för Nobel själv, var fredspriset. På medaljen ser vi två profiler: Henri Dunant och Frédéric Passy. Dunant, grundaren av Röda Korset, var en man som sett krigets fasor vid Solferino och bestämt sig för att mildra lidandet. Passy var en outtröttlig pacifist och grundare av den interparlamentariska unionen. Att Alfred Nobel, som tjänat miljoner på sprängämnen, instiftade ett fredspris kan tyckas ironiskt, men det var logiskt för honom. Han trodde att om kriget blev tillräckligt fruktansvärt (genom hans uppfinningar), skulle nationerna tvingas till fred. Det visade sig vara fel, men genom Dunant och Passy belönade han de som arbetade praktiskt för humanitet och dialog.

Ett 75-årigt perspektiv När denna medalj präglades 1976 hade tre kvarts sekel passerat sedan dessa första herrar mottog sina utmärkelser. Världen hade genomlidit två världskrig, sett atombomben (en mörk avlägsen släkting till Nobels dynamit) och landat på månen. Medaljen binder samman 1901 års oskuldsfulla optimism med 1970-talets mer komplexa verklighet.

Leo Holmgrens konstverk är därmed inte bara en bit präglat silver. Det är en portal. Genom att studera porträtten på frånsidan förstår vi bredden av mänskligt vetande. Genom att betrakta Alfred Nobel på åtsidan påminns vi om att det aldrig är för sent att ändra sin riktning i livet, och att arvet vi lämnar efter oss kan växa till något långt större än oss själva. Medaljen bär på historien om hur ”dödens köpman” blev beskyddare av liv, litteratur och fred.