Allmänna Änke- och Pupillkassan i Sverige 150 år av Erik Lindberg 1934
Allmänna Änke- och Pupillkassan i Sverige 150 år av Erik Lindberg 1934
Brons 13,59g, 35mm, Ulla Ehrensvärd nr 338, kvalitet 1+/01. Randprägling: "BRONS 1934". Medaljen präglades i 50 exemplar i silver och endast 200 exemplar i brons.
Medaljens framställning
Erik Lindberg fick i slutet av mars 1934 uppdraget att skapa en jubileumsmedalj för Allmänna Änke- och Pupillkassan i Sverige – en institution grundad 150 år tidigare, år 1784. Under de följande veckorna arbetade Lindberg intensivt med sin modell, först med åtsidan mellan den 3 och 17 april, därefter med frånsidan mellan den 14 och 23 april. Resultatet blev ett av hans mest poetiska verk – en medalj som förenar tradition och symbolik i en form som både talar till ögat och till känslan.
Det sägs att Lindberg kan ha hämtat inspiration till motivet från Gösta Carells berömda medalj över ortopeden Patrik Haglund från 1930. På Carells medalj syns en ung planta som stöds av käppar – en bild av styrka och skydd i samspel. Lindberg tog detta tema ett steg längre. Hans version, där den späda plantan kämpar i vinden men hålls uppe av fasta stöd, blev en dramatisk och känsloladdad allegori över trygghet och livskraft. Den lilla växten står som symbol för änkor och barn, skyddade av samhällets omsorg, medan stjärnan ovanför dem lyser som ett tecken för hopp.
När medaljen levererades till Myntet den 6 maj 1934 visade den tydligt Lindbergs mästerskap – den balans han kunde skapa mellan klassisk återhållsamhet och levande uttryck. Trots att de första stamparna sprack vid slagningen, tillverkades nya redan den 23 maj, och medaljen kunde färdigställas till jubileet samma år. För sitt arbete erhöll Lindberg ett arvode på 800 kronor – en blygsam summa för en skapelse som skulle bli en symbol för efterlevandes trygghet och framtidstro i över ett sekel.
I omskriften: "EFTERLEVANDES TRYGGHET OCH HÄGN 1934". I mitten syns ett ungt, vindpinat träd som stöds av tre pålar och ett tvärband – en tydlig allegori för skydd och stöd åt de svaga. Ovanför trädet finns en sexuddig stjärna som symbol för hopp och vägledning.
Allmänna Änke- och Pupillkassan i Sverige är landets äldsta verksamma livförsäkringsbolag, med rötter som sträcker sig tillbaka till 1700-talets mitt. Kassans historia är nära sammanflätad med framväxten av statlig omsorg och de första försöken att ge ekonomisk trygghet åt efterlevande i en tid då sociala skyddsnät ännu saknades.
Ursprung och bakgrund
Under det tidiga 1700-talet var änkors och barns försörjning beroende av kunglig välvilja. I ömmande fall kunde konungen bevilja en årlig pension till familjer efter avlidna statstjänstemän, men systemet blev snabbt ohållbart. Missbruk och godtycke ledde till att kung Fredrik I år 1739 utfärdade en ny kungörelse som kraftigt begränsade möjligheterna till sådan hjälp. Denna reform blev en vändpunkt. Den visade att behovet av ett mer organiserat och rättvist system för efterlevandeskydd var akut – och ur denna insikt växte idén om livförsäkringen fram i Sverige.
Civilstatens och Militiestatens kassor
Kommerserådet Anders Lissander tog initiativet till att grunda Civilstatens Änke- och Pupillkassa år 1740, vilket gör den till Sveriges första livförsäkringsinrättning. Lissander, en energisk och visionär ämbetsman, samlade delägare bland sina kollegor inom statsförvaltningen. Syftet var att erbjuda ekonomiskt skydd åt statstjänstemäns familjer efter deras bortgång – en banbrytande tanke i sin tid.
Sex år senare, år 1746, grundades Militiestatens Änke- och Pupillkassa enligt samma principer, men riktad till officerare och militär personal. Båda kassorna vilade på frivilliga avgifter och en idé om gemensamt ansvar, men de saknade den försäkringsstatistik som krävdes för att beräkna hållbara villkor. De generösa ersättningsnivåerna ledde snart till ekonomiska svårigheter, särskilt för Civilstatens kassa.
Sammanläggningen 1783–1784
För att undvika kollaps beslutades 1783 att de båda kassorna skulle slås samman till en gemensam institution – Allmänna Änke- och Pupillkassan i Sverige. Den drivande kraften bakom omorganisationen var överstelöjtnant friherre Johan Gustaf Lagerbjelke, vars administrativa skicklighet och samhällsengagemang lade grunden till en ny, stabil konstruktion.
Den 23 februari 1784 stadfäste kung Gustav III det första reglementet för den nybildade kassan, vilket markerade starten för ett nationellt system för efterlevandeförsäkring. Detta skedde i en tid då upplysningens idéer om ansvar och samhällsnytta fick fäste även i Sverige – och Allmänna Änke- och Pupillkassan kan ses som en direkt frukt av denna anda.
Anders Lissander och Bellman
Anders Lissander, kassans upphovsman, var inte bara en pionjär inom försäkringsväsendet utan också en viktig gestalt i den unge Carl Michael Bellmans liv. Lissander var Bellmans vän och beskyddare, och poeten vistades ofta i det Lissanderska hemmet där han även fängslades av den unga dottern Ingrid Margaretha. Flera av Bellmans släktingar, däribland hans far Johan Arendt Bellman och brodern Johan Martin Bellman, var dessutom delägare i kassan. På så vis vävs den svenska försäkringshistorien samman med kulturhistorien – genom vänskapen mellan en byråkratisk reformator och en av Sveriges mest älskade skalder.
Begreppet "pupill"
Ordet pupill är idag ålderdomligt, men under 1700-talet betecknade det ett minderårigt barn utan föräldrar eller laglig förmyndare. Kassans namn, med sin hänvisning till änkor och pupiller, uttrycker därmed ett dubbelt skydd: både för den efterlevande makan och för de barn som stod utan försörjare.
Senare utveckling
Allmänna Änke- och Pupillkassan har under århundradena fortsatt att verka i samma anda som vid grundandet – med uppdraget att ge ekonomisk trygghet åt efterlevande. Sedan 1968 har kassan sitt kontor i det gamla bankhuset på Munkbron 9 i Stockholm, en värdig hemvist för en institution som burit kontinuiteten i Sveriges sociala trygghetstänkande i mer än 280 år.