Allmänna Brandförsäkringsverket 1782-1932 av Erik Lindberg efter förlaga av Tobias Sergel 1932

Allmänna Brandförsäkringsverket 1782-1932 av Erik Lindberg efter förlaga av Tobias Sergel 1932
Brons, 45.83g, 50mm, kvalitet 01. Ulla Ehrensvärd 326. Ett exemplar präglades i guld och tilldelades konung Gustav V och ingår numera i kungens medaljsamling på Stockholms slott. Exemplar präglades i silver (sällsynta) utdelades troligen till initiativtagare och i brons som den här utbjudna sannolikt till anställda i samband med festligheterna.

Åtsida
Gustav III:s högervända bröstbild utför efter Tobias Sergels modell. Gravörens namn i högra fältet: "ERIK LINDBERG" och i porträttets halsavskärning: "EFTER SERGEL". I omskriften: "GUSTAF III SVERIGES KONUNG".

Frånsida
Gaveln av en antik byggnad på vilken den latinska texten är skriven: "VIRIBUS UNITIS SALUS", vilket betyder "Med förenade krafter (finns) räddning". Allt omgivet av eldslågor och rök. Under gaveln en drake vänd åt vänster med huvudet bakåtvänt mot höger sprutande eld. Under draken gravören Erik Lindbergs monogram. I om skriften: "ALLMÄNNA BRANDFÖRSÄKRINGSVERKET" samt årtalen "1782 - 1932".

Trygghet genom enighet: Historien om Allmänna Brandförsäkringsverket
Idén om en nationell, gemensam försäkringslösning mot brandens fasor väcktes i riksdagens borgarstånd redan 1778. Efter ett kommittéarbete under beskydd av kung Gustaf III, blev visionen verklighet. Den 1 november 1782 grundades "Allmänna Brandförsäkringsfonden" med Carl Fredrik Adelcrantz som sin första ordförande.

Affärsidén var från början minst sagt optimistisk: kunderna skulle betala premier i endast tre år och därefter vara försäkrade för all framtid. Intresset var dock svalt och fondkapitalet växte plågsamt långsamt. 1788 tvingades man överge treårsidén och införa 12-åriga premieperioder, en modell som visade sig mer hållbar och som (med vissa justeringar) kom att gälla i över ett sekel.

Nästa kris uppstod ur en fundamental felberäkning. Bolaget försäkrade både stad och landsbygd till samma premie, trots att brandrisken i de trånga trähusstäderna var exponentiellt högre. Stadsverksamheten gick med konstant förlust. Efter katastrofala stadsbränder i Göteborg, Uddevalla och slutligen Åbo 1827 – där två tredjedelar av staden brann ner – var stadsfonden bankrutt och tvingades till likvidation.

Bolaget som överlevde
Ur askan steg nya, separata bolag för städerna. Men landsbygdsfonden, som nu fick namnet Allmänna Brandförsäkringsverket för byggnader å landet, levde vidare. Bolaget överlevde ett nedläggningsförslag 1843 och moderniserades kraftigt mot slutet av 1800-talet. Framgången var ett faktum när man 1896 för första gången kunde betala ut återbäring till sina kunder.

150-årsjubileet och minnesmedaljen
Verksamheten fortsatte att moderniseras under 1920-talet. År 1932 var en milstolpe då bolaget firade sitt 150-årsjubileum. Det var för att högtidlighålla detta minne som den medalj präglades. Samma år, 1932, flyttade bolaget in i det Thaveniuska huset på Strandvägen i Stockholm, vilket skulle förbli dess huvudkontor i över 75 år.

Expansion och nya utmaningar
Efterkrigstiden innebar expansion. Bolaget, som 1956 bytte namn till det kortare "Brandförsäkringsverket", började även försäkra skog och lös egendom. Man startade också en mycket framgångsrik återförsäkringsverksamhet i dotterbolaget Stockholm Re. Men försäkringsbranschen förändrades snabbt. Från 1960-talet och framåt ökade konkurrensen och fusionerna blev allt vanligare. Brandförsäkringsverket hamnade på efterkälken. De "allframtidsförsäkringar" som en gång var deras signum visade sig dessutom vara en ohållbar affärsmodell i en tid av hög inflation, då utbetalningsbeloppen inte längre motsvarade byggnadernas verkliga värde.

Slutet på en era
Trots att dotterbolaget Stockholm Re såldes med stor vinst till Länsförsäkringar på 1980-talet, gick bolaget inte att rädda i längden. 2008 fattades det oundvikliga beslutet om likvidation, vilken verkställdes 2011. Därmed upphörde ett av Sveriges äldsta försäkringsbolag efter 229 års verksamhet. Vid avvecklingen värderades tillgångarna till hela 1,2 miljarder kronor, som skiftades ut till de sista försäkringstagarna. Samtidigt säkrades arvet genom att "Brandförsäkringsverkets stiftelse för bebyggelsehistorisk forskning" bildades, som än idag verkar från bolagets tidigare huvudkontor på Strandvägen.