Änkedrottning Josephinas personliga belöningsmedalj i 8 dukaters vikt utdelad den 14 mars 1868 - Detta exemplar är UNIKT, tidigare okänt och opublicerat - Pris på förfrågan

Änkedrottning Josephinas personliga belöningsmedalj i 8 dukaters vikt utdelad den 14 mars 1868 - Detta exemplar är UNIKT, tidigare okänt och opublicerat - Pris på förfrågan
Denna unika kungliga belöningsmedalj är präglad i guld med en vikt motsvarande 8 dukater. Tillsammans med den ursprungliga öglan och hänganordningen har medaljen en totalvikt på 29,24 gram och en diameter på 31 mm. Medaljen är graverad av Lea Ahlborn cirka 1860. Åtsidan visar drottning Josephinas profil vänd åt höger, med håret uppsatt i knut och prytt med diadem, omgiven av titeln JOSEPHINA ENKEDROTTNING AF SVERIGE OCH NORRIGE. Frånsidan bär en personlig dedikation graverad i kursiv stil: Af ENKEDROTTNING JOSEPHINA till Öfverstäderskan Agnes Ahlborg för 22 års trogen tjenst 18 14/3 68. Medaljen är det enda kända exemplaret i guld som dokumenterats

.
Räddad ur historiens dunkel: Det förlorade guldets återkomst
Den 14 mars 1868 var en speciell dag på Stockholms slott. Det var änkedrottning Josephinas 61-årsdag. Men mitt i det kungliga firandet tog sig drottningen tid att hedra en av de personer som möjliggjorde hovets glans, men som själv levde i dess skugga. Överstäderskan Agnes Ahlborg kallades fram för att motta en gåva som var lika dyrbar som den var personlig: en medalj i rent guld, att bäras närmast hjärtat.

Ett liv i dygnet-runt-tjänst
Att tjäna som överstäderska vid 1800-talets hov var inte ett yrke, det var en livsgärning. Det innebar en total dedikation, en form av "dygnet-runt-service" där gränsen mellan privatliv och plikt suddades ut. I 22 år hade Agnes Ahlborg funnits vid Josephinas sida. Hon hade sett kung Oscar I:s sjukdom och död, hon hade sett glädjeämnen och sorger, alltid med samma diskretion och lojalitet. Denna medalj var inte en masstillverkad utmärkelse; det var ett intimt tack från en kvinna till en annan för ett helt liv av trogen tjänst.

Det saknade originalet
Ur ett numismatiskt perspektiv är denna medalj en sensation. Länge var existensen av denna guldmedalj enbart en teoretisk slutsats. I Kungliga Myntkabinettets samlingar finns ett pliktexemplar i silver – ett "avslag" som enligt tradition alltid levererades till arkiven för att dokumentera vad som präglats. Även ett exemplar i brons är känt från den berömda Oldenburgs samling (numera i Göteborgs stadsmuseum). Forskare har därför vetat att drottningen delade ut medaljen, och man har antagit att originalen var i guld, men inget exemplar har funnits att beskåda. De var som uppslukade av jorden.

I en omfattande inventering som genomfördes under 2024, där auktionskataloger och arkiv från sent 1800-tal fram till idag granskades, stod det klart: ingen guldmedalj av denna typ har någonsin bjudits ut eller dokumenterats på den öppna marknaden. Det var en "vit fläck" på den numismatiska kartan.

150 år i det dolda Svaret på gåtan fanns hos Agnes Ahlborgs ättlingar. Efter den högtidliga dagen 1868 bevarade Agnes sin medalj med stolthet. Efter hennes död gick den i arv, från generation till generation, traderad genom släktleden i över 150 år. Den låg skyddad i byrålådor och skrin, okänd för omvärlden och samlarkåren.

Guld är en evig metall, men det är också en utsatt metall. Genom seklerna har oräkneliga historiska klenoder gått förlorade i "smältdegelns dödande effekt", nedsmälta för sitt metallvärde när tiderna blivit sämra eller historien glömts bort. Att denna medalj överlevt är i sig ett mirakel.

När den nu, år 2026, "flöt upp" till ytan och kunde dokumenteras som de facto existerande, var det en pusselbit i svensk historia som föll på plats. Det är med stor stolthet denna klenod nu har räddats undan glömskan. Det är inte bara 29 gram guld; det är berättelsen om Agnes Ahlborgs 22 år av plikt, om drottning Josephinas tacksamhet på sin födelsedag, och om ett föremål som färdats genom tiden för att nu, för första gången, erbjudas till en ny förvaltare av historien.