Artur Hazelius 1833-1901 möjligen av Erik Lindberg - Mycket sällsynt - Grundare av Nordiska museet och Skansen
Artur Hazelius 1833-1901 möjligen av Erik Lindberg - Mycket sällsynt
Stor ensidig väggplakett, 125x158mm, 345g, brons, kvalitet 01
Artur Immanuel Hazelius föddes den 30 november 1833 i Stockholm, son till militären och skriftställaren Johan August Hazelius och Eva Lovisa Svanberg. Artur tog studenten i Uppsala 1854 och blev filosofie doktor sex år senare. Under tre år arbetade han som lärare i svenska, och 1864 blev han lektor i svenska språket och litteraturhistoria vid ett seminarium för utbildning av lärarinnor.
Hazelius fick i uppdrag av den dåvarande ecklesiastikministern att medverka i bearbetningen av "Läsebok för folkskolan". Han gav också själv ut "Fosterländsk läsning för barn och ungdom" 1868. Samma år lämnade han sin tjänst vid lärarinneseminariet för att ägna sig åt litterärt arbete. Under de följande åren skrev han bland annat "Om rättstafningens grunder med särskildt afseende på svenska språket".
Under sina ungdomsår reste Hazelius runt i Sverige och såg hur lokala seder och bruk började jämnas ut. Hösten 1872 beslöt han att grunda ett etnografiskt museum i Stockholm. I oktober året därpå öppnade "Skandinavisk-etnografiska samlingen", som från 1880 kallades Nordiska Museet. År 1891 utvidgades museet med Skansen, ett unikt friluftsmuseum. På Skansen presenterades föremålen i verklighetstrogna stuginteriörer, istället för att visas som på traditionella museer. Dörrarna öppnades för allmänheten den 24 oktober 1873. Hazelius uttryckte sin vision för museet:
"Nordiska Museet skall vara ett hem för minnen, framför allt ur svenska folkets liv, men även ur andra folks, som med det svenska äro befryndade. Det skall omfatta alla klasser, således icke endast allmogen, utan ock medelklassen och de högre stånden. Och då dess syfte skall vara att på samma gång gagna vetenskapen samt väcka och nära fosterlandskänslan, skall det också upptaga och vårda minnen av svenska män och kvinnor, som i olika riktningar främjat fosterländsk odling och ära."
Riksdagen började stödja museet ekonomiskt 1875, och bidraget ökades med åren till att uppgå till 50 000 kronor om året mot slutet av Hazelius liv. När hans erbjudande om att överlåta samlingen till staten avslogs 1879, överlät han istället museet till det svenska folket genom ett överlåtelsebrev 1880. Han fortsatte att leda museet och samlade outtröttligt in nya föremål. År 1880 grundades "Samfundet för Nordiska Museets främjande". Skansen öppnade för allmänheten den 11 oktober 1891, och området växte årligen med fler byggnader, bland annat dalastugor, kolarkojor och lappkåtor. Serveringspaviljonger tillkom, och Skansen blev en populär tillflyktsort för allmänheten.
Hazelius levde efter mottot "Känn dig själv," som för honom betydde att man bör förstå sin historia och sina rötter för att bättre förstå sin samtid och möta framtiden. Under de sista åren av sitt liv bodde Hazelius i ett av de historiska husen på Skansen. Han avled den 27 maj 1901 efter en kvällspromenad i parken och är begravd på Skansen.