Arvid Gustaf Högbom (1857–1940) av Erik Lindberg för Kungliga Vetenskapsakademien 1954 - Istidens spår och bergens struktur
Arvid Gustaf Högbom (1857–1940) av Erik Lindberg för Kungliga Vetenskapsakademien 1954
Silver, 14.81 g, 31mm. Kvalitet 01. Randprägling: "MJV SILVER 1954".Referenser: Ulla Ehrensvärd 465, KVA 215. Medaljen är präglad i en upplaga om 350 exemplar i silver, jämte 2 referensexemplar för Kungliga myntkabinettets samling.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av professorn i geologi, Arvid Gustaf Högbom. Han är avbildad i profil, klädd i kavaj, skjorta och slips, och bärande en distinkt mustasch. I omskriften längs medaljens ytterkant står konungens titel eller den porträtterades namn och titel: "A· G· HÖGBOM· PROFESSOR· GEOLOGIAE· UPSAL·". I den nedre avskärningen står hans levnadsår i romerska siffror: "N· MDCCCLVII· OB· MCMXL·". Gravören Erik Lindbergs signatur "ERIK / LINDBERG" syns i fältet nedtill till höger om bröstbilden. Det latinska originalets förkortningar utläses: Arvid Gustaf Högbom Professor Geologiae Upsaliensis. Natus 1857 Obiit 1940. På svenska översätts detta till: Arvid Gustaf Högbom, professor i geologi i Uppsala, född 1857, död 1940.
Frånsida
Huvudmotivet är epigrafiskt men ramas in nedtill av en fyllig lagerkrans som flankeras av två upprättstående geologhammare. Överst, i kanten, syns en stjärna. Den övre inskriptionen lyder på fyra rader: "STRUCTURAM / MONTIUM· ET / VESTIGIA· GLACIALIS / TEMPORIS· EXPOSUIT". Inuti lagerkransen nedtill står dedikationen fördelad på fem rader: "SOCIO / MERITISSIMO / REG· ACAD· / SCIENT· SUEC· / MCMLIV". Den latinska texten översätts till: Han beskrev bergens struktur och spåren av istiden. Kungliga Svenska Vetenskapsakademien [slog denna medalj] för sin synnerligen förtjänte ledamot år 1954.
Istidens spår och bergens struktur
Arvid Högbom studerade ursprungligen kemi och geologi vid Uppsala universitet. Under 1880-talet inledde han ett fältarbete som extrageolog vid Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) om somrarna, där hans intresse snabbt riktades mot att fastställa historiska isrörelser. Detta flitiga arbete utmynnade i en doktorsavhandling om Jämtlands glaciala geologi. Som ordinarie professor i geologi i Uppsala från 1896 gjorde han sina allra mest bestående insatser just inom kvartärgeologin. Hans omfattande verk Geologisk beskrifning öfver Jämtlands län (1894) blev banbrytande. Medaljens latinska inskription om att han utredde "spåren av istiden", liksom den eleganta placeringen av två geologhammare på frånsidan, är en direkt och vacker hyllning till detta praktiska och teoretiska fältarbete i den svenska fjällvärlden.
Atmosfärens kemi och Norrlandsdebatten
Högboms vetenskapliga nyfikenhet sträckte sig dock långt utanför den traditionella geologin och in i ett anmärkningsvärt tvärvetenskapligt tänkande. I en berömd uppsats i Kemisk Tidskrift behandlade han sekundära förändringar i atmosfärens kolsyrehalt, ett arbete som lade grunden till och ledde till diskussioner kring Svante Arrhenius teser om orsakerna till geologiska klimatväxlingar. Högbom hade också ett brinnande engagemang för Norrland. Hans verk Norrland, naturbeskrifning (1906) gav en heltäckande bild av regionens geologi, klimat, flora och befolkning. Han hamnade emellertid i den inrikespolitiska hetluften när han, i motsats till tidens romantiska föreställningar om outnyttjade odlingsmöjligheter, vetenskapligt hävdade att det norrländska jordbruket på grund av jordarternas sammansättning aldrig kunde bli lönsammare än skogsbruket. Många uppfattade detta som ett ställningstagande för de rika skogsbolagen, trots att Högbom själv var en skarp kritiker av skogsbolagens sociala maktmissbruk och jordförvärv.
Humanisten och vetenskapshistorikern
Vid sidan av naturvetenskapen hyste Högbom djupa humanistiska intressen, främst inom kulturgeografi och arkeologi. I arbetet Studier öfver Upplands äldre bebyggelsehistoria (1912) kombinerade han skickligt geologiska fakta om landhöjning och strandlinjens förskjutning med fornfynd och ortnamnsforskning för att datera bronsålderns jordbruksmarker. Han var därtill en framstående vetenskapshistoriker, vilket bland annat manifesterades i hans verk om den under sekler omdebatterade "vattuminskningen" i Norden (Nivåförändringarna i Norden, 1920–1921). Arvid Högbom, som invaldes som ledamot av Vetenskapsakademien 1905, var därmed en forskare av den klassiska, breda skolan – en man som med samma analytiska skärpa kunde avläsa inlandsisens räfflor i stenen som den mänskliga odlingens tidigaste spår i landskapet.
Silver, 14.81 g, 31mm. Kvalitet 01. Randprägling: "MJV SILVER 1954".Referenser: Ulla Ehrensvärd 465, KVA 215. Medaljen är präglad i en upplaga om 350 exemplar i silver, jämte 2 referensexemplar för Kungliga myntkabinettets samling.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av professorn i geologi, Arvid Gustaf Högbom. Han är avbildad i profil, klädd i kavaj, skjorta och slips, och bärande en distinkt mustasch. I omskriften längs medaljens ytterkant står konungens titel eller den porträtterades namn och titel: "A· G· HÖGBOM· PROFESSOR· GEOLOGIAE· UPSAL·". I den nedre avskärningen står hans levnadsår i romerska siffror: "N· MDCCCLVII· OB· MCMXL·". Gravören Erik Lindbergs signatur "ERIK / LINDBERG" syns i fältet nedtill till höger om bröstbilden. Det latinska originalets förkortningar utläses: Arvid Gustaf Högbom Professor Geologiae Upsaliensis. Natus 1857 Obiit 1940. På svenska översätts detta till: Arvid Gustaf Högbom, professor i geologi i Uppsala, född 1857, död 1940.
Frånsida
Huvudmotivet är epigrafiskt men ramas in nedtill av en fyllig lagerkrans som flankeras av två upprättstående geologhammare. Överst, i kanten, syns en stjärna. Den övre inskriptionen lyder på fyra rader: "STRUCTURAM / MONTIUM· ET / VESTIGIA· GLACIALIS / TEMPORIS· EXPOSUIT". Inuti lagerkransen nedtill står dedikationen fördelad på fem rader: "SOCIO / MERITISSIMO / REG· ACAD· / SCIENT· SUEC· / MCMLIV". Den latinska texten översätts till: Han beskrev bergens struktur och spåren av istiden. Kungliga Svenska Vetenskapsakademien [slog denna medalj] för sin synnerligen förtjänte ledamot år 1954.
Istidens spår och bergens struktur
Arvid Högbom studerade ursprungligen kemi och geologi vid Uppsala universitet. Under 1880-talet inledde han ett fältarbete som extrageolog vid Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) om somrarna, där hans intresse snabbt riktades mot att fastställa historiska isrörelser. Detta flitiga arbete utmynnade i en doktorsavhandling om Jämtlands glaciala geologi. Som ordinarie professor i geologi i Uppsala från 1896 gjorde han sina allra mest bestående insatser just inom kvartärgeologin. Hans omfattande verk Geologisk beskrifning öfver Jämtlands län (1894) blev banbrytande. Medaljens latinska inskription om att han utredde "spåren av istiden", liksom den eleganta placeringen av två geologhammare på frånsidan, är en direkt och vacker hyllning till detta praktiska och teoretiska fältarbete i den svenska fjällvärlden.
Atmosfärens kemi och Norrlandsdebatten
Högboms vetenskapliga nyfikenhet sträckte sig dock långt utanför den traditionella geologin och in i ett anmärkningsvärt tvärvetenskapligt tänkande. I en berömd uppsats i Kemisk Tidskrift behandlade han sekundära förändringar i atmosfärens kolsyrehalt, ett arbete som lade grunden till och ledde till diskussioner kring Svante Arrhenius teser om orsakerna till geologiska klimatväxlingar. Högbom hade också ett brinnande engagemang för Norrland. Hans verk Norrland, naturbeskrifning (1906) gav en heltäckande bild av regionens geologi, klimat, flora och befolkning. Han hamnade emellertid i den inrikespolitiska hetluften när han, i motsats till tidens romantiska föreställningar om outnyttjade odlingsmöjligheter, vetenskapligt hävdade att det norrländska jordbruket på grund av jordarternas sammansättning aldrig kunde bli lönsammare än skogsbruket. Många uppfattade detta som ett ställningstagande för de rika skogsbolagen, trots att Högbom själv var en skarp kritiker av skogsbolagens sociala maktmissbruk och jordförvärv.
Humanisten och vetenskapshistorikern
Vid sidan av naturvetenskapen hyste Högbom djupa humanistiska intressen, främst inom kulturgeografi och arkeologi. I arbetet Studier öfver Upplands äldre bebyggelsehistoria (1912) kombinerade han skickligt geologiska fakta om landhöjning och strandlinjens förskjutning med fornfynd och ortnamnsforskning för att datera bronsålderns jordbruksmarker. Han var därtill en framstående vetenskapshistoriker, vilket bland annat manifesterades i hans verk om den under sekler omdebatterade "vattuminskningen" i Norden (Nivåförändringarna i Norden, 1920–1921). Arvid Högbom, som invaldes som ledamot av Vetenskapsakademien 1905, var därmed en forskare av den klassiska, breda skolan – en man som med samma analytiska skärpa kunde avläsa inlandsisens räfflor i stenen som den mänskliga odlingens tidigaste spår i landskapet.