August Blanche (1811–1868) av Erik Lindberg för Svenska akademien 1930
August Blanche (1811–1868) av Erik Lindberg för Svenska akademien 1930
Silver, 44.24g, 45mm, randprägling: "SILVER 1930". Kvalitet 1+/01+. Graverad av Erik Lindberg för Svenska akademien. Präglad i en upplaga av endast 150 exemplar samt ett extra arkivexemplar till Kungliga myntkabinettets samling. Referenser: Bo Svensén sid 290, Ulla Ehrensvärd 308.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av författaren och politikern August Blanche i stram profil. Längs den yttre kanten löper omskriften "AUG • BLANCHE NAT • MDCCCXI • OB • MDCCCLXVIII", vilket översätts till "August Blanche född 1811 död 1868". I fältet till höger om porträttet återfinns gravörens signatur och årtalet för medaljens prägling tätt samlat: "E. LINDBERG / 1930".
Frånsida
Motivets övre hälft utgörs av en detaljerad avbildning av Blanches berömda malmgård på Ladugårdslandet i Stockholm. Den nedre halvan domineras av en lummig blomsterkrans som nedtill sammanhålls av Stockholms stads vapensköld, prydd med S:t Eriks krönta huvud. Inuti kransen står den latinska inskriften fördelad över fyra rader: "SPIRITUS / URBIS / ET CAMPI / VICINUS", vilket i Svenska Akademiens tolkning lyder "Stadens livsanda och gärdets fläkt voro honom nära".
När Svenska Akademien år 1930 lät Erik Lindberg utforma denna stämningsfulla minnespenning över August Blanche, var det en hyllning till en av 1800-talets mest älskade Stockholmsskildrare och folktribuner. August Blanche föddes 1811 under enkla, småborgerliga förhållanden. Som utomäktenskaplig son till en tjänsteflicka och en informator kom hans tidiga år att präglas av en exceptionellt stark bindning till modern och till livet på huvudstadens gator – miljöer kring Klara sjö och Hötorget som senare skulle utgöra en outsinlig guldgruva för hans litterära motiv.
Efter en stormig inledning som journalist och orädd satiriker på 1830- och 40-talen, fann Blanche sitt sanna element som dramatiker och lustspelsförfattare. Genom att bearbeta och omskapa utländska pjäser injicerade han den svenska teatern med äkta stockholmsk lokalfärg och kvicka kupletter. Den omedelbara succén på scenerna överträffades dock av hans senare gärning som novellist. Det är som författare av verk som "Hyrkuskens berättelser" och "Bilder ur verkligheten" han för alltid skrivit in sig i den svenska litteraturhistorien. Han ägde en unik, närmast dickenst liknande förmåga att skildra småborgarens och de enkla människornas vardag med obändig humor och varm sympati, skickligt inramat av exakta miljöbeskrivningar av huvudstadens bakgator och gränder.
På medaljens frånsida har Erik Lindberg valt att lyfta fram den ståtliga malmgård på Ladugårdslandet (nuvarande Östermalm) som Blanche överraskande ärvde av sin biologiske far år 1852. I och med detta arv förvandlades Blanche till en förmögen man, och malmgården blev snabbt en central och gästvänlig knutpunkt i hela Stockholms sällskapsliv. Den arkitektoniska avbildningen av gården fungerar som en monumental symbol för författarens fasta förankring i stadens mylla, vilket ytterligare understryks av att den underliggande kransen stolt bär Stockholms stads vapen.
Den latinska inskriptionen – "Stadens livsanda och gärdets fläkt voro honom nära" – fångar den absoluta essensen av Blanches författarskap och personlighet. Han var aldrig någon naturlyriker i klassisk bemärkelse; hans natur utgjordes uteslutande av torgen, gränderna, trädgårdarna och människomillret. Denna genuina närhet till folket drev honom också till att bli en oerhört populär, liberal politiker på äldre dagar. I riksdagen kämpade han outtröttligt och med hela sitt passionerade temperament för avskaffande av dödsstraffet, kvinnors rättigheter, oäkta barns arvsrätt och en ökad demokratisering av samhället.
När August Blanche plötsligt drabbades av ett slaganfall och avled under invigningen av Karl XII:s staty 1868, sörjdes han av en hel nation. Hans begravning formades till en folkhyllning av sällan skådade proportioner. Genom 1930 års minnespenning befäste Akademien hans bestående arv; Lindbergs konstverk fångar här mästerligt både det strama, realistiska porträttet av folkledaren och den djupt symbolladdade Stockholmsmiljö som för alltid kommer att vara förknippad med hans namn.
Silver, 44.24g, 45mm, randprägling: "SILVER 1930". Kvalitet 1+/01+. Graverad av Erik Lindberg för Svenska akademien. Präglad i en upplaga av endast 150 exemplar samt ett extra arkivexemplar till Kungliga myntkabinettets samling. Referenser: Bo Svensén sid 290, Ulla Ehrensvärd 308.
Tredje bilden digitalt kolorerat litografi.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av författaren och politikern August Blanche i stram profil. Längs den yttre kanten löper omskriften "AUG • BLANCHE NAT • MDCCCXI • OB • MDCCCLXVIII", vilket översätts till "August Blanche född 1811 död 1868". I fältet till höger om porträttet återfinns gravörens signatur och årtalet för medaljens prägling tätt samlat: "E. LINDBERG / 1930".
Frånsida
Motivets övre hälft utgörs av en detaljerad avbildning av Blanches berömda malmgård på Ladugårdslandet i Stockholm. Den nedre halvan domineras av en lummig blomsterkrans som nedtill sammanhålls av Stockholms stads vapensköld, prydd med S:t Eriks krönta huvud. Inuti kransen står den latinska inskriften fördelad över fyra rader: "SPIRITUS / URBIS / ET CAMPI / VICINUS", vilket i Svenska Akademiens tolkning lyder "Stadens livsanda och gärdets fläkt voro honom nära".
När Svenska Akademien år 1930 lät Erik Lindberg utforma denna stämningsfulla minnespenning över August Blanche, var det en hyllning till en av 1800-talets mest älskade Stockholmsskildrare och folktribuner. August Blanche föddes 1811 under enkla, småborgerliga förhållanden. Som utomäktenskaplig son till en tjänsteflicka och en informator kom hans tidiga år att präglas av en exceptionellt stark bindning till modern och till livet på huvudstadens gator – miljöer kring Klara sjö och Hötorget som senare skulle utgöra en outsinlig guldgruva för hans litterära motiv.
Efter en stormig inledning som journalist och orädd satiriker på 1830- och 40-talen, fann Blanche sitt sanna element som dramatiker och lustspelsförfattare. Genom att bearbeta och omskapa utländska pjäser injicerade han den svenska teatern med äkta stockholmsk lokalfärg och kvicka kupletter. Den omedelbara succén på scenerna överträffades dock av hans senare gärning som novellist. Det är som författare av verk som "Hyrkuskens berättelser" och "Bilder ur verkligheten" han för alltid skrivit in sig i den svenska litteraturhistorien. Han ägde en unik, närmast dickenst liknande förmåga att skildra småborgarens och de enkla människornas vardag med obändig humor och varm sympati, skickligt inramat av exakta miljöbeskrivningar av huvudstadens bakgator och gränder.
På medaljens frånsida har Erik Lindberg valt att lyfta fram den ståtliga malmgård på Ladugårdslandet (nuvarande Östermalm) som Blanche överraskande ärvde av sin biologiske far år 1852. I och med detta arv förvandlades Blanche till en förmögen man, och malmgården blev snabbt en central och gästvänlig knutpunkt i hela Stockholms sällskapsliv. Den arkitektoniska avbildningen av gården fungerar som en monumental symbol för författarens fasta förankring i stadens mylla, vilket ytterligare understryks av att den underliggande kransen stolt bär Stockholms stads vapen.
Den latinska inskriptionen – "Stadens livsanda och gärdets fläkt voro honom nära" – fångar den absoluta essensen av Blanches författarskap och personlighet. Han var aldrig någon naturlyriker i klassisk bemärkelse; hans natur utgjordes uteslutande av torgen, gränderna, trädgårdarna och människomillret. Denna genuina närhet till folket drev honom också till att bli en oerhört populär, liberal politiker på äldre dagar. I riksdagen kämpade han outtröttligt och med hela sitt passionerade temperament för avskaffande av dödsstraffet, kvinnors rättigheter, oäkta barns arvsrätt och en ökad demokratisering av samhället.
När August Blanche plötsligt drabbades av ett slaganfall och avled under invigningen av Karl XII:s staty 1868, sörjdes han av en hel nation. Hans begravning formades till en folkhyllning av sällan skådade proportioner. Genom 1930 års minnespenning befäste Akademien hans bestående arv; Lindbergs konstverk fångar här mästerligt både det strama, realistiska porträttet av folkledaren och den djupt symbolladdade Stockholmsmiljö som för alltid kommer att vara förknippad med hans namn.