August Stindberg (1849-1912) av Ekwall 1883 - Ett vackert exemplar över en av Sveriges mest framträdande författare - SANNINGEN ÄR ALLTID OFÖRSYNT
Tenn, 45.83g, 45mm, Hyckert II:288:1, kvalitet 01
Åtsida
Strindbergs högervända porträtt. Under bilden gravörens namn: "E.H.EKWALL F". I omskriften: "JOHAN AUGUST STRINDBERG"
Frånsida
En lagerkrans omgivande texten: "SANNINGEN ÄR ALLTID OFÖRSYNT".
August Strindberg: Den oförsynte sanningssägaren
Få gestalter i svensk historia är så komplexa, motsägelsefulla och odödliga som August Strindberg (1849–1912). Han var en litterär titan vars inflytande formade det svenska språket och teatern för all framtid, men också en kulturkrigare vars liv och verk var en oupphörlig storm av offentliga fejder och personliga kriser. För att förstå Strindberg måste man förstå den devis som präglades på medaljer till hans ära, ett motto som fungerar som en nyckel till hela hans livsgärning: "Sanningen är alltid oförsynt."
Denna kompromisslösa övertygelse var drivkraften i allt han gjorde. När han med romanen Röda rummet slet ner den litterära fasaden och blottlade ett samhälle i smärtsam förändring, var det en oförsynt sanning. När han i sina naturalistiska dramer som Fröken Julie och Fadren dissekerade klasskamp och könsroller med en psykologisk brutalitet som chockerade samtiden, var det sanningen i sin mest oförsynta form. Han vägrade att väja för det obekväma, det smutsiga eller det smärtsamma, oavsett om det gällde samhällets hyckleri eller själens mörkaste vrår.
Strindbergs kreativa energi var inte begränsad till skrivandet. Han var en passionerad och banbrytande bildkonstnär. Långt före expressionismens genombrott målade han upprörda och abstrakta havslandskap, inte för att avbilda naturen, utan för att fånga själens inre stormar – en annan oförsynt sanning. Hans experimentella fotografiska självporträtt visar samma vilja att utforska identitetens och perceptionens gränser. För sin samtid var han en amatör, men eftervärlden har erkänt honom som en av Sveriges mest originella och framåtblickande konstnärer.
Hans liv var en ständig jakt på sanning, oavsett arena. Han var polemikern som engagerade sig för den framväxande arbetarrörelsen och samtidigt förde bittra strider mot kvinnorörelsen. Han var den självutnämnde vetenskapsmannen som i sitt laboratorium försökte framställa guld och den ockulte sökaren som under sin berömda Infernokris i Paris var övertygad om att osynliga makter styrde hans öde. Allt var delar av samma rastlösa strävan att tränga igenom ytan och nå en djupare, om än subjektiv, sanning.
Att sanningen var "oförsynt" innebar att den skapade fiender. Strindbergs karriär kantades av konflikter, rättsprocesser och personliga sammanbrott. Men det var ett pris han var villig att betala. Hans arv är monumentalt, inte bara genom volymen – över sextio dramer och ett tiotal romaner – utan genom den djärvhet med vilken han visade att sanningen sällan är bekväm. Han är och förblir en av den svenska kulturens mest centrala och utmanande figurer, just för att han aldrig slutade att vara oförsynt.