Birger Jarl (cirka 1210-1266) av Lea Ahlborn - Stor bronsmedalj i hög relief - Birger jarl och grundandet av Stockholm
Produkten är tyvärr slut i lager. :(
Avtäckningen av Birger Jarls bildstod i Stockholm 1854
Stor bronsmedalj i hög relief, 145.05g, 69mm, slät rand. Kvalitet 1+/01, lätt rengjord med beläggningsrester i reliefen. Graverad av Lea Ahlborn 1867. Subskriptionsmedalj. Referens: Brita Ohlson (Lea Ahlborn, en svensk medaljkonstnär under 1800-talet, 1962), sid 180.
Åtsida
Motivet visar Birger jarl i helfigur, stående framför ett odekorerat fält. Han är iklädd en ringbrynja och mantel samt bär en spetsig hjälmhuva. Hans händer vilar på ett svärd, och intill honom står en sköld prydd med hans heraldiska vapen, vilket bestod av ett upprest gående lejon i guld över tre ginbalkar i silver. Längs medaljens ytterkant löper den latinska omskriften "BIRGERUS DUX SVEORUM DENATUS A:o MCCLXVI" (Birger, svearnas hertig/jarl, död år 1266). Längst ned på postamentet återfinns gravörens signatur "LEA AHLBORN".
Frånsida
I centrum finns en åttaradig latinsk inskrift: "EFFIGIEM / URBIS FUNDATORIS / QUAM FORMAVIT / B. E. FOGELBERG / HOLMIENSES / POST SAECULA VI / POSUERUNT / MDCCCLIV." (Stockholms invånare reste efter sex århundraden denna bildstod av stadens grundare, modellerad av B. E. Fogelberg, år 1854). Denna text omges av en kraftig och detaljerad krans som består av eklöv till vänster och lagerlöv till höger. Överst kröns kompositionen av en murkrona, vilket är den klassiska heraldiska symbolen för en stad.
Birger jarl och grundandet av Stockholm
Denna medalj präglades till minne av den bildstod som restes över Birger jarl i Stockholm år 1854, staden som Birger sägs ha grundat år 1252. Enligt Erikskrönikan var det just han som grundade Stockholm. Birger (eller Birger Magnusson) var en svensk jarl och storman, född omkring 1210 i Bjälbo i Östergötland som son till Magnus Minnesköld och Ingrid Ylva. Han omnämns första gången 1237 och verkade som svensk jarl mellan 1248 och 1266. Han övertog jarlämbetet från sin kusin Ulf Fase, som med stor sannolikhet dog eller avrättades i samband med slaget vid Sparrsätra 1247. Fram till sin död 1266 var Birger jarl Sveriges egentlige styresman. Han var dessutom den siste i Sverige som använde titeln jarl.
Rikets verklige härskare
När kung Erik den läspe och halte avled 1250 utslocknade den erikska ätten, och Birgers blott tioårige son Valdemar valdes då till kung. Först styrde Birger informellt över Sverige som förmyndare för sin son från 1250 tills denne kröntes 1251, och därefter styrde han ihop med sonen. Birger satsade särskilt på att öka Sveriges inkomster genom att kraftigt främja handeln. Han ingick viktiga avtal med handelsstäderna Lübeck och Hamburg, så att deras köpmän kunde köpa och sälja i Sverige utan att betala tull och skatt, och tillät även tyskar att bosätta sig i landet som svenska medborgare. Ambitionen var att dra in kapital och ge svenskarna möjlighet att lära av skickliga handelsmän.
Fridslagar och arvsrätt
Under Birger jarls styre infördes de epokgörande fridslagarna, vilka reglerade hemfriden, kyrkofriden, tingsfriden och kvinnofriden i hela landet. De tre förstnämnda förbjöd attacker mot någon i dennes hem, i kyrkan, på tinget eller på väg till och från dessa platser. Genom lagen om kvinnofrid tog Birger krafttag mot män som överföll kvinnor och tvingade dem till äktenskap med våld. Han gav också kvinnor fler rättigheter genom en ny arvslag som stadgade att en syster framgent skulle ärva hälften så mycket som en bror, till skillnad från det tidigare lagbudet där männen ärvde allt. Detta banbrytande beslut gjorde att kvinnan kunde känna sig mer oberoende och gällde som svensk lag ända till 1845. Genom att förbjuda järnbörd visade han också sitt uttryckliga motstånd mot grymma och osäkra metoder för att fastställa skuld eller oskuld.
Död och eftermäle
Birger avled den 21 oktober 1266 på den idag oidentifierade platsen Jälbolung och begravdes i klosterkyrkan i Varnhem. När Stockholms stadshus sedermera byggdes under 1900-talet, var det tänkt att Birger jarls kvarlevor skulle flyttas till en sarkofag vid tornets fot. Varnhems kyrkofullmäktige sade dock nej till detta ingrepp, varför graven i Stockholm förblev tom. Det fysiska äreminnet i huvudstaden förblev därmed den staty som avtäcktes 1854 och som stolt manifesteras på denna detaljrika medalj.
Stor bronsmedalj i hög relief, 145.05g, 69mm, slät rand. Kvalitet 1+/01, lätt rengjord med beläggningsrester i reliefen. Graverad av Lea Ahlborn 1867. Subskriptionsmedalj. Referens: Brita Ohlson (Lea Ahlborn, en svensk medaljkonstnär under 1800-talet, 1962), sid 180.
Åtsida
Motivet visar Birger jarl i helfigur, stående framför ett odekorerat fält. Han är iklädd en ringbrynja och mantel samt bär en spetsig hjälmhuva. Hans händer vilar på ett svärd, och intill honom står en sköld prydd med hans heraldiska vapen, vilket bestod av ett upprest gående lejon i guld över tre ginbalkar i silver. Längs medaljens ytterkant löper den latinska omskriften "BIRGERUS DUX SVEORUM DENATUS A:o MCCLXVI" (Birger, svearnas hertig/jarl, död år 1266). Längst ned på postamentet återfinns gravörens signatur "LEA AHLBORN".
Frånsida
I centrum finns en åttaradig latinsk inskrift: "EFFIGIEM / URBIS FUNDATORIS / QUAM FORMAVIT / B. E. FOGELBERG / HOLMIENSES / POST SAECULA VI / POSUERUNT / MDCCCLIV." (Stockholms invånare reste efter sex århundraden denna bildstod av stadens grundare, modellerad av B. E. Fogelberg, år 1854). Denna text omges av en kraftig och detaljerad krans som består av eklöv till vänster och lagerlöv till höger. Överst kröns kompositionen av en murkrona, vilket är den klassiska heraldiska symbolen för en stad.
Birger jarl och grundandet av Stockholm
Denna medalj präglades till minne av den bildstod som restes över Birger jarl i Stockholm år 1854, staden som Birger sägs ha grundat år 1252. Enligt Erikskrönikan var det just han som grundade Stockholm. Birger (eller Birger Magnusson) var en svensk jarl och storman, född omkring 1210 i Bjälbo i Östergötland som son till Magnus Minnesköld och Ingrid Ylva. Han omnämns första gången 1237 och verkade som svensk jarl mellan 1248 och 1266. Han övertog jarlämbetet från sin kusin Ulf Fase, som med stor sannolikhet dog eller avrättades i samband med slaget vid Sparrsätra 1247. Fram till sin död 1266 var Birger jarl Sveriges egentlige styresman. Han var dessutom den siste i Sverige som använde titeln jarl.
Rikets verklige härskare
När kung Erik den läspe och halte avled 1250 utslocknade den erikska ätten, och Birgers blott tioårige son Valdemar valdes då till kung. Först styrde Birger informellt över Sverige som förmyndare för sin son från 1250 tills denne kröntes 1251, och därefter styrde han ihop med sonen. Birger satsade särskilt på att öka Sveriges inkomster genom att kraftigt främja handeln. Han ingick viktiga avtal med handelsstäderna Lübeck och Hamburg, så att deras köpmän kunde köpa och sälja i Sverige utan att betala tull och skatt, och tillät även tyskar att bosätta sig i landet som svenska medborgare. Ambitionen var att dra in kapital och ge svenskarna möjlighet att lära av skickliga handelsmän.
Fridslagar och arvsrätt
Under Birger jarls styre infördes de epokgörande fridslagarna, vilka reglerade hemfriden, kyrkofriden, tingsfriden och kvinnofriden i hela landet. De tre förstnämnda förbjöd attacker mot någon i dennes hem, i kyrkan, på tinget eller på väg till och från dessa platser. Genom lagen om kvinnofrid tog Birger krafttag mot män som överföll kvinnor och tvingade dem till äktenskap med våld. Han gav också kvinnor fler rättigheter genom en ny arvslag som stadgade att en syster framgent skulle ärva hälften så mycket som en bror, till skillnad från det tidigare lagbudet där männen ärvde allt. Detta banbrytande beslut gjorde att kvinnan kunde känna sig mer oberoende och gällde som svensk lag ända till 1845. Genom att förbjuda järnbörd visade han också sitt uttryckliga motstånd mot grymma och osäkra metoder för att fastställa skuld eller oskuld.
Död och eftermäle
Birger avled den 21 oktober 1266 på den idag oidentifierade platsen Jälbolung och begravdes i klosterkyrkan i Varnhem. När Stockholms stadshus sedermera byggdes under 1900-talet, var det tänkt att Birger jarls kvarlevor skulle flyttas till en sarkofag vid tornets fot. Varnhems kyrkofullmäktige sade dock nej till detta ingrepp, varför graven i Stockholm förblev tom. Det fysiska äreminnet i huvudstaden förblev därmed den staty som avtäcktes 1854 och som stolt manifesteras på denna detaljrika medalj.