Avtäckningen av Gustav Vasas bildstod (1774) - Kunglig hyllning i silver av Gustaf Ljungberger

Avtäckningen av Gustav Vasas bildstod (1774) - Kunglig hyllning i silver av Gustaf Ljungberger
En vacker silvermedalj i hög relief med lystriga fält. Vikt: 76,08 g, diameter: 58 mm. Slät rand. Kvalitet 1+/01. Graverad av Gustaf Ljungberger. Referenser: SKM 54b (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 33 (1874/1875).

Åtsida
Åtsidan domineras av kung Gustav III:s högervända bröstbild, klädd i rustning och mantel, med håret samlat i en tidstypisk nackrosett. I omskriften längs medaljens ytterkant löper den latinska kungatiteln: "GUSTAVUS III • D • G • SVEC • GOTH • VAND • QVE REX •". Direkt under bröstbildens avskärning återfinns gravörens namn i tydliga versaler: "LIUNGBERGER".

Frånsida
Frånsidans centrala motiv är en detaljerad avbildning av Gustav Vasas staty stående på sin höga postament, omgiven av ett elegant staket. I omskriften utropas stamfaderns gärning: "GUSTAVO ERICI PATRIAE LIBERTATIS RELIGIONIS VINDICI" (Åt Gustav Eriksson, fäderneslandets, frihetens och religionens hämnare/försvarare).

På själva statyns fotställning står texten: "GUSTAVO / ERICI / PATRIAE LIB • / RELI • VINDICI / EX NOB • CIVE / OP • REGI POST / II • S • POS • OR • EQ • / MDCCLXXIII".

I medaljens avskärning (exergen) förtydligas detta ytterligare: "EX NOBILI CIVE OPT • REGI / POST II • SEC • POS • ORD • EQU • / MDCCLXXIII •" (Av Ridderskapet och Adeln rest åt den från en ädel medborgare utgångne bäste konungen, efter två århundraden, 1773).

Historien om bildstoden
Kung Gustav I:s (Gustav Vasas) staty bekostades helt av Sveriges ridderskap och adel och avtäcktes i Stockholm den 23 juni 1774. Själva bildstoden modellerades av Pierre Hubert L'Archevêque, en svensk hovbildhuggare av fransk börd, och göts i brons år 1770 av överdirektören Gerhard Meijer i Stockholm. Monumentet placerades på sin marmorsockel den 13 december 1773 på torget framför Riddarhuset. Den officiella avtäckningen fick dock vänta till den 23 juni 1774. Datumet var ingen slump; det var årsdagen av både Gustav Vasas intåg i huvudstaden som fäderneslandets räddare 1523, och Adolf Fredriks val till svensk tronföljare 1743. Två dagar efter ceremonin hälsades stamfaderns staty med militära hedersbetygelser av kung Gustav III själv, som red i spetsen för de trupper som samlats på Ladugårdsgärdet. Denna imponerande minnesmedalj lät ridderskapet och adeln slå, och den överlämnades formellt till konungen på själva avtäckningsdagen.

Teaterkungen: Mellan envälde och upplysning
Få gestalter i den svenska historien är så omdebatterade, färgstarka och kulturellt formativa som Gustav III. Han föddes 1746 in i frihetstidens politiska maktspel och bråddes starkt på sin mor, den viljestarka drottning Lovisa Ulrika. Det var hon som inplantade tron på den suveräna furstemakten i honom, och det var från henne han ärvde sin lidelsefulla passion för konst, litteratur och teater. Uppväxtåren kantades av ständiga byten av guvernörer – från kulturpersonligheten Carl Gustaf Tessin till matematikern Samuel Klingenstierna – men Gustav visade sig vara ett otroligt receptivt barn. Han sög i sig franska, historia och statsrätt och odlade tidigt den sällskapliga charm som skulle bli hans signum.

Statsvälvningen 1772
När Gustav besteg tronen 1771 var Sverige lamslaget av bittra partistrider mellan hattar och mössor. Kungen, som under en resa till Frankrike i hemlighet hade säkrat franskt stöd, såg sin chans. Den 19 augusti 1772 genomförde han en obluodig statskupp i Stockholm. Med ett lysande deklamatoriskt tal på rikssalen, och backad av militären, tvingade han ständerna att anta en ny regeringsform som krossade frihetstidens ständervälde och gav honom makten. Kuppen genomfördes med en beslutsamhet och ett teatraliskt sinne för det dramatiska ögonblicket som var ytterst typiskt för honom.

Den upplyste despotens glansdagar
Åren som följde blev en storstilad reformperiod. Gustav III ville gärna framstå som en "upplyst despot" i Voltaires anda, så länge det inte inkräktade på hans egen makt. Tortyren avskaffades, dödsstraffen inskränktes, och 1781 infördes Sveriges första religionsfrihetslag som tillät främmande trosbekännare att bosätta sig i landet. En genial myntrealisation 1776, iscensatt av finansministern Johan Liljencrantz, stabiliserade ekonomin.

Men det är som kulturmonark Gustav III är mest oöverträffad. Ingen svensk kung har någonsin påverkat landets kulturliv så djupt. Han grundade Svenska Akademien 1786 (modellerad efter den franska) för att odla det svenska språket, instiftade Kungliga Operan och Kungliga Dramatiska Teatern, och skrev själv flera historiska skådespel. Efter en resa till Italien 1783–1784 tog han dessutom med sig den nyklassicistiska arkitekturen hem till Sverige, vilket resulterade i Haga slott och de samlingar som idag utgör grunden för Nationalmuseum.

Krig och politiskt mörker
Gustav III:s ofantliga fantasi och politiska ambitioner hade dock en mörk baksida. Hans maktlystnad och dröm om militär ära drev honom 1788 att starta ett olagligt anfallskrig mot Ryssland (kamouflerat genom en fejkad gränsincident i Puumala). Kriget gick inledningsvis katastrofalt dåligt, armén gjorde myteri i det så kallade Anjalaförbundet, och kungen stod på randen till abdikation. Men när Danmark (Rysslands allierade) anföll Sverige från väster, vände vinden. Kungen red ut i landet, vädjade till allmogens dalarojalism och lyckades ena nationen.

Vid riksdagen 1789 tvingade han, genom ännu en kupp och arresteringar av adelns ledare, fram Förenings- och säkerhetsakten. Denna akt gav honom närmast total enväldig makt, men krossade samtidigt adelns gamla privilegier till förmån för de ofrälse stånden – en åtgärd som i förlängningen lade grunden för det moderna svenska bondesamhället. Det ryska kriget räddades slutligen genom den mirakulösa och förkrossande svenska sjösegern vid Svensksund i juli 1790.

Maskeraden och slutet
Men priset för enväldet var extremt högt. Adeln, djupt kränkt av kungens agerande, sjöd av hat. I kretsen kring general C. F. Pechlin växte en konspiration fram, och den fanatiske före detta kaptenen Jacob Johan Anckarström åtog sig rollen som mördare. Under en maskeradbal på Operan den 16 mars 1792 sköts kungen i ryggen. Trots att såret initialt inte ansågs direkt dödligt, tillstötte infektion, och Gustav III avled tretton dagar senare, den 29 mars. Han dog som en av Europas sista sanna absolutister, ett teatergeni vars eget livsslut blev hans allra mest tragiska och fulländade drama.