Axel Joachim Erdmann (1814–1869) av Lea Ahlborn för Kungliga Vetenskapsakademien 1897 - Kartläggaren av fädernejordens hemligheter

Axel Joachim Erdmann (1814–1869) av Lea Ahlborn för Kungliga Vetenskapsakademien 1897
Silver, 14,76 g, 31 mm, KVA 158, märken, kvalitet 1+, ledamot i KVA 1846.

På åtsidan möter vi en profilbild av Axel Joachim Erdmann, vänd åt höger. Han avbildas med polisonger och en hög panna som vittnar om intellektuell skärpa. Omskriften lyder: "AXEL JOACH. ERDMANN REI GEOLOGICAE REGNI PRAEFECTUS", vilket översatt betyder "Axel Joachim Erdmann, chef för rikets geologiska väsen" (eller mer specifikt chef för Sveriges geologiska undersökning). nederst står levnadsåren angivna: "N. 1814 O. 1869" (Född 1814, Död 1869). Signaturen "L.A." återfinns vid halsens avskärning.

Frånsidan pryds av en detaljerad reliefkarta över mellersta och södra Sverige. Kartbilden är topografisk och visar bergskedjor och kustlinjer, vilket illustrerar Erdmanns livsverk att kartlägga landets geologi. Ovanför motivet löper den latinska texten: "ARCANA PATRII SOLI INVESTIGAVIT", som i översättning lyder: "Han utforskade fädernejordens hemligheter". I avskärningen står dedikationen: "SOCIO MERITISSIMO REG. ACAD. SCIENT. SUEC. MDCCCXCVII.", vilket uttyds: "Kungliga Svenska Vetenskapsakademien för sin synnerligen förtjänte ledamot år 1897".

Kartläggaren av fädernejordens hemligheter
När man håller denna silvermedalj i handen och låter tummen löpa över frånsidans relief, känner man något ovanligt. Där de flesta medaljer visar allegoriska gudar eller heraldiska vapen, visar denna en karta. Det är en fysisk representation av Sverige, med bergskedjor och dalgångar frammejslade i miniatyr. Inskriptionen ovanför kartan, Arcana patrii soli investigavit – "Han utforskade fädernejordens hemligheter" – är en nyckel till förståelsen av Axel Joachim Erdmanns livsgärning. Han var mannen som tog sig an uppgiften att se under ytan på nationen, att förstå vad Sverige faktiskt bestod av.

Från Berzelius laboratorium till fältet
Vänder vi på medaljen ser vi porträttet av en man som började sin bana i vetenskapens finrum men slutade i leran och grustagen. Erdmann inledde sina studier i Uppsala och blev elev till den legendariske kemisten Jacob Berzelius. Hans tidiga karriär handlade om det mikroskopiska; han analyserade nyupptäckta mineraler i laboratoriet och hemförde prover från norska gruvor. Men snart skulle hans blick lyftas från provrören till horisonten.

Under 1840-talet började insikten sprida sig om att Sverige behövde en systematisk kartläggning av sin berggrund. Industrin ropade efter malm och jordbruket behövde förstå jordmånen. Erdmann, som då arbetade på uppdrag av Brukssocieteten, publicerade 1846 en avhandling om "Sverige fornare bergarter" som belönades med den Lindbomska belöningen av Vetenskapsakademien. Det var startskottet för en karriär som skulle ta honom från att vara en privatforskare till att bli en statlig institutionsbyggare.

Sveriges Geologiska Undersökning föds
Medaljens titel, Rei Geologicae Regni Praefectus, syftar på Erdmanns största administrativa bedrift. Efter att ha rest till Tyskland och Berlin för att studera hur kontinentens geologer arbetade, återvände han hem med en vision. År 1858 grundades Sveriges geologiska undersökning (SGU), och Erdmann blev dess förste chef.

Det var under hans ledning som det moderna geologiska kartverket tog form. Han hade redan 1857 presenterat en "Geologisk karta öfver Fyris Åns dalbäcken", ett arbete som blev prototypen för hur svenska geologiska kartor skulle se ut i decennier framöver. Kartan på medaljens baksida är alltså inte bara en bild av Sverige, utan en hyllning till Erdmanns metodik. Han lärde en hel generation geologer att läsa landskapet, att urskilja isräfflor och moränryggar, och att förstå de krafter som format landet.

En pionjär in i det sista
Axel Joachim Erdmann var inte en man som stelnade i gamla spår. Mot slutet av sitt liv, när han summerade SGU:s första decennium, visade han en öppenhet för nya idéer som var sällsynt. Han anammade den kontroversiella glacialteorin – tanken att inlandsis, inte syndafloden, format landskapet – och gav den vetenskaplig tyngd genom sina beskrivningar av de kvartära bildningarna.

Han var också en av de första i Sverige att använda mikroskopet för att studera bergarter, en metod som öppnade helt nya världar för mineralogin. När Vetenskapsakademien, där han valdes in 1846, lät Lea Ahlborn prägla denna medalj 1897, var det en postum hyllning till en man som bokstavligen hade lagt grunden för vår kunskap om den svenska jorden.

Att betrakta denna medalj är att påminnas om att nationens rikedomar inte bara finns i bankvalv, utan i berget under våra fötter. Erdmann var den som gav oss kartan till dessa skatter, och silvret i medaljen är i sig ett bevis på den bergshantering han vigde sitt liv åt att främja. Han var kemisten som blev geolog, läraren som blev generaldirektör, och forskaren som aldrig slutade leta efter "fädernejordens hemligheter".