Axel Möller (1830–1896) av Erik Lindberg för Kungliga Vetenskapsakademien 1906 - Kometbanor och Newtonsk mekanik
Axel Möller (1830–1896) av Erik Lindberg för Kungliga Vetenskapsakademien 1906
Silver, 14.91g, 31mm. Kvalitet 1+/01. Utan randprägling. Referenser: Ulla Ehrensvärd 50, KVA 167. Medaljen är präglad i en upplaga om 150 exemplar, jämte 1 referensexemplar för Kungliga myntkabinettets samling. Dessutom 25 efterbeställda exemplar.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av astronomen Axel Möller. Han är avbildad i profil iklädd rock och vit krage, bärande tunna glasögon och ett välansat skägg. Nedanför bröstbilden återfinns gravören Erik Lindbergs diskreta monogram "EL" (med bokstäverna ihopflätade). I omskriften längs medaljens ytterkant löper texten: "D·M·AXELIUS·MÖLLER·PROFESSOR·ASTRONOMIAE·LUNDENSIS". Till höger i fältet bakom nacken står årtalen fördelade över fyra rader: "N· / 1830 / O· / 1896". Det latinska originalet utläses Didrik Magnus Axelius Möller Professor Astronomiae Lundensis. Natus 1830 Obiit 1896. På svenska översätts detta till: Didrik Magnus Axel Möller, professor i astronomi i Lund, född 1830, död 1896.
Frånsida
Frånsidan utgörs av ett vackert och stämningsfullt motiv av Lunds gamla observatorium, en borgliknande byggnad med en dominerande observationstornskupol. På himlavalvet ovanför observatoriet glimmar stjärnor, och till vänster om tornet sveper en tydlig komet förbi med sin svans. I den övre omskriften står texten: "ARCANA·COELESTIA·INVESTIGAVIT·JUVENTUTI·EXHIBUIT". I fältet under marklinjen, fördelat på tre rader, står dedikationen: "SOCIO·RERUM·COELESTIUM / SCRUTATORI / R·ACAD·SCIENT·SUEC·MCMVI".
Det latinska originalet översätts till: Han utforskade himmelska hemligheter och framlade dem för ungdomen. Kungliga Svenska Vetenskapsakademien [slog denna medalj] för sin ledamot, utforskaren av himmelska ting, år 1906. Som ett kuriöst tillägg nämner litteraturen att uttrycket Arcana coelestia (himmelska hemligheter) är välkänt från ett helt annat sammanhang, nämligen som titeln på ett av Emanuel Swedenborgs stora teologiska verk.
Kometbanor och Newtonsk mekanik
Axel Möller började sina akademiska studier i Lund med fokus på klassiska språk och matematik, men leddes snart in på astronomins bana av professor John Mortimer Agardh. Möllers noggrannhet och studieflit gav honom tidigt en amanuensbefattning. Ett stort resestipendium 1858 gav honom möjlighet att besöka Europas främsta astronomiska centra. Under sin vistelse i Berlin kom han i kontakt med en rådande hypotes formulerad av Johann Franz Encke, som menade att kometers banor påverkades av en svagt bromsande interplanetär materia i rymden.
Möller bestämde sig för att testa detta genom extremt noggranna kalkyleringar av Fayes komet. Efter år av idogt beräkningsarbete, där han vägde in alla tänkbara planetära störningar, kunde Möller vid kometens återkomst 1865 stoltslå fast att dess bana följde Newtons gravitationslagar till punkt och pricka. Därmed hade han bevisat att teorin om en bromsande interplanetär materia var felaktig.
Småplaneter och vetenskapliga guldmedaljer
Under 1870-talet fortsatte Möller sitt avancerade beräkningsarbete, men nu med fokus på småplaneter. I en lång rad uppsatser utredde han småplaneten Pandoras bana och kunde därigenom framgångsrikt jämföra och validera olika himmelsmekaniska beräkningsmetoder. Hans enorma insatser inom den teoretiska astronomin gav eko långt utanför Sveriges gränser. Han tilldelades såväl det Ferrnerska priset som den Wallmarkska belöningen av Vetenskapsakademien, och krönte sin karriär 1881 med att ta emot Astronomical Societys stora guldmedalj.
Lunds nya observatorium
När Möller efterträdde Agardh som professor i astronomi 1863, fick han genast anslag för att bygga ett nytt observatorium, då det befintliga ansågs bedrövligt omodernt. Det blev det ståtliga bygge som är avbildat på medaljens frånsida. Möller ledde själv arbetet och utrustade institutionen med toppmoderna instrument, bland annat en refraktor och en meridiancirkel, vilket snabbt gav Lund ryktet om att ha ett av Europas modernaste observatorier. Under Möllers ledning anslöt sig lundaastronomerna till ett gigantiskt internationellt samarbetsprojekt (som pågick mellan 1877 och 1902) med syftet att positionsbestämma samtliga nordliga stjärnor. Han var en sann nätverkare och var även en av stiftarna till det internationella Astronomische Gesellschaft 1863.
Silver, 14.91g, 31mm. Kvalitet 1+/01. Utan randprägling. Referenser: Ulla Ehrensvärd 50, KVA 167. Medaljen är präglad i en upplaga om 150 exemplar, jämte 1 referensexemplar för Kungliga myntkabinettets samling. Dessutom 25 efterbeställda exemplar.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av astronomen Axel Möller. Han är avbildad i profil iklädd rock och vit krage, bärande tunna glasögon och ett välansat skägg. Nedanför bröstbilden återfinns gravören Erik Lindbergs diskreta monogram "EL" (med bokstäverna ihopflätade). I omskriften längs medaljens ytterkant löper texten: "D·M·AXELIUS·MÖLLER·PROFESSOR·ASTRONOMIAE·LUNDENSIS". Till höger i fältet bakom nacken står årtalen fördelade över fyra rader: "N· / 1830 / O· / 1896". Det latinska originalet utläses Didrik Magnus Axelius Möller Professor Astronomiae Lundensis. Natus 1830 Obiit 1896. På svenska översätts detta till: Didrik Magnus Axel Möller, professor i astronomi i Lund, född 1830, död 1896.
Frånsida
Frånsidan utgörs av ett vackert och stämningsfullt motiv av Lunds gamla observatorium, en borgliknande byggnad med en dominerande observationstornskupol. På himlavalvet ovanför observatoriet glimmar stjärnor, och till vänster om tornet sveper en tydlig komet förbi med sin svans. I den övre omskriften står texten: "ARCANA·COELESTIA·INVESTIGAVIT·JUVENTUTI·EXHIBUIT". I fältet under marklinjen, fördelat på tre rader, står dedikationen: "SOCIO·RERUM·COELESTIUM / SCRUTATORI / R·ACAD·SCIENT·SUEC·MCMVI".
Det latinska originalet översätts till: Han utforskade himmelska hemligheter och framlade dem för ungdomen. Kungliga Svenska Vetenskapsakademien [slog denna medalj] för sin ledamot, utforskaren av himmelska ting, år 1906. Som ett kuriöst tillägg nämner litteraturen att uttrycket Arcana coelestia (himmelska hemligheter) är välkänt från ett helt annat sammanhang, nämligen som titeln på ett av Emanuel Swedenborgs stora teologiska verk.
Kometbanor och Newtonsk mekanik
Axel Möller började sina akademiska studier i Lund med fokus på klassiska språk och matematik, men leddes snart in på astronomins bana av professor John Mortimer Agardh. Möllers noggrannhet och studieflit gav honom tidigt en amanuensbefattning. Ett stort resestipendium 1858 gav honom möjlighet att besöka Europas främsta astronomiska centra. Under sin vistelse i Berlin kom han i kontakt med en rådande hypotes formulerad av Johann Franz Encke, som menade att kometers banor påverkades av en svagt bromsande interplanetär materia i rymden.
Möller bestämde sig för att testa detta genom extremt noggranna kalkyleringar av Fayes komet. Efter år av idogt beräkningsarbete, där han vägde in alla tänkbara planetära störningar, kunde Möller vid kometens återkomst 1865 stoltslå fast att dess bana följde Newtons gravitationslagar till punkt och pricka. Därmed hade han bevisat att teorin om en bromsande interplanetär materia var felaktig.
Småplaneter och vetenskapliga guldmedaljer
Under 1870-talet fortsatte Möller sitt avancerade beräkningsarbete, men nu med fokus på småplaneter. I en lång rad uppsatser utredde han småplaneten Pandoras bana och kunde därigenom framgångsrikt jämföra och validera olika himmelsmekaniska beräkningsmetoder. Hans enorma insatser inom den teoretiska astronomin gav eko långt utanför Sveriges gränser. Han tilldelades såväl det Ferrnerska priset som den Wallmarkska belöningen av Vetenskapsakademien, och krönte sin karriär 1881 med att ta emot Astronomical Societys stora guldmedalj.
Lunds nya observatorium
När Möller efterträdde Agardh som professor i astronomi 1863, fick han genast anslag för att bygga ett nytt observatorium, då det befintliga ansågs bedrövligt omodernt. Det blev det ståtliga bygge som är avbildat på medaljens frånsida. Möller ledde själv arbetet och utrustade institutionen med toppmoderna instrument, bland annat en refraktor och en meridiancirkel, vilket snabbt gav Lund ryktet om att ha ett av Europas modernaste observatorier. Under Möllers ledning anslöt sig lundaastronomerna till ett gigantiskt internationellt samarbetsprojekt (som pågick mellan 1877 och 1902) med syftet att positionsbestämma samtliga nordliga stjärnor. Han var en sann nätverkare och var även en av stiftarna till det internationella Astronomische Gesellschaft 1863.