Baltzar von Platen (1766–1829) av Lea Ahlborn för Svenska Akademien 1886 - Järnviljan bakom den blå linjen: Baltzar von Platen och Sveriges modernisering

Baltzar von Platen (1766–1829) av Lea Ahlborn för Svenska Akademien 1886
Silvermedalj med underbar hög frostaktig relief och fin lyster. Kvalitet 01, 14,49 g, 31 mm. Referenser: Bo Svensén, sid 202; Hyckert II:81:3; Brita Olsén, sid 296.

Åtsida
Baltzar von Platens bröstbild vänd åt vänster. Porträttet är utfört i Lea Ahlborns karaktäristiska stil med hög detaljrikedom i hårets lockar och anletsdragen. Under bilden återfinns gravörens signatur: "LEA AHLBORN". Omskriften lyder: "B. B. VON PLATEN COMES" Utläsning: Balthasar Bogislaus von Platen Comes. Översättning: Baltzar von Platen, greve.

Frånsida
Baltzar von Platen står klädd i civil dräkt vid ett postament. På postamentet ligger en utbredd karta över den nejd där Göta kanal är utmärkt, och han pekar med sin högra hand på kanallinjen. Under bilden i avskärningen finns gravörens initialer "L.A." samt en minnestext. Omskriften lyder: "PANDO VIAS MARIUM ET POPULORUM FOEDERA FIRMO" Översättning: Jag öppnar vägar. Jag stärker förbindelserna mellan haven och mellan folken. Inskrift i avskärningen: "MEMORI EREPTUS PATRIÆ MDCCCXXIX" Översättning: Bortryckt 1829 från fosterlandet, som minns honom.

Järnviljan bakom den blå linjen: Baltzar von Platen och Sveriges modernisering
När Svenska Akademien år 1886 lät prägla denna medalj, över femtio år efter Platenss död, var det ett erkännande av en man vars livsverk bokstavligen hade ritat om Sveriges karta. Silvermedaljens frostiga relief avbildar en man som av samtiden beskrevs ha "alla gracer hos en båtsman", men vars intellekt och okuvliga energi gav upphov till rikets mest omfattande infrastrukturprojekt. Baltzar von Platen var den sträve aristokraten som i opposition mot tidens tröghet använde kanalen som ett instrument för att föra Sverige in i den industriella tidsåldern.

Från rysk fångenskap till civila visioner
Platens bana inleddes inom flottan redan vid 14 års ålder. Hans tidiga sjömilitära karriär formades av kriget mot Ryssland, där han efter sjöslaget vid Högland 1788 tillfångatogs och tillbringade två år i rysk fångenskap. Denna upplevelse grundlade en livslång, oförsonlig hållning mot grannlandet i öster. När han år 1800 lämnade flottan, delvis på grund av sin "hudlösa känslighet" och benägenhet att kritisera överheten, vände han sin energi mot civila projekt. Genom giftermålet med Peter Ekmans dotter i Göteborg knöts han till handelssocieteten, vars ekonomiska framstegstankar blev hans nya ledstjärna. Det var här, i mötet mellan aristokratiskt kapital och borgerlig företagsamhet, som visionen om Göta kanal fann sin näring.

Göta kanal: Sveriges defensiva och ekonomiska ryggrad
Frånsidans motiv, där Platen pekar på kanallinjen, sammanfattar hans "monomana målmedvetenhet". Projektet, som påbörjades 1810, blev ett 22-årigt kraftprov. Platen insåg tidigt att riksdagen krävde järnhårda argument: kanalen skulle inte bara förena haven, utan även utgöra en ryggrad i Sveriges nya defensiva försvar efter förlusten av Finland. Han lät kommendera stora truppstyrkor för att "bygga fast" kanalen i terrängen, så att det blev politiskt omöjligt att avbryta projektet trots skenande kostnader. Inskriptionen på medaljen, "Jag öppnar vägar", syftar inte bara på de fysiska slussarna, utan på Platens förmåga att importera brittisk expertis genom vännen Thomas Telford och därmed lägga grunden för svensk ingenjörskonst genom anläggandet av Motala verkstad.

Unionen och det bittra slutet i Norge
Platens lojalitet sträckte sig även till den politiska unionen mellan Sverige och Norge. Som riksståthållare i Norge från 1827 fick han uppleva baksidan av sin järnvilja. Hans försök att med fasthet stärka kungens rättigheter och förbjuda firandet av 17 maj ledde till det beryktade "torvslaget" 1829. Han blev i broderlandet betraktad som självständighetsrörelsens främste fiende. Medaljens omskrift, som talar om att "stärka förbindelserna mellan folken", speglar den officiella ambitionen, men döljer den bittra personliga strid som bröt ner hans hälsa under hans sista år i Kristiania.

Eftermäle: En bro mellan tidsåldrar
Baltzar von Platen dog 1829, tre år innan kanalen slutligen invigdes. Han personifierade brytningen mellan det aristokratiska ståndssamhället och det begynnande liberala klassamhället. Lea Ahlborns medalj bevarar bilden av en man som genom sitt sociala och politiska kapital lyckades förverkliga vad andra ansåg omöjligt. Han var inte en man av kulturell förfining, utan en handlingens människa som trodde på "upplyst statsmakt" och engelska framstegstankar. Genom att "erövra Finland åter" inom Sveriges gränser, gav han landet den ryggrad av stål och vatten som krävdes för att möta 1800-talets nya värld.