Bengt Erland Fogelberg (1786–1854) av Lea Ahlborn för Svenska Akademien 1855 - Nordens gudar och bronsens triumf

895 kr

Bengt Erland Fogelberg (1786–1854) av Lea Ahlborn för Svenska Akademien 1855
En av Ahlborns tidigaste medaljgravyrer i härligt hög relief och fin lyster. Kvalitet 1+/01, 12,70 g, 31 mm. Referenser: Bo Svensén, sid 140; Hyckert II:136; Brita Olsén, sid 120.



Åtsida
Bengt Erland Fogelbergs porträtt vänd åt vänster. Porträttet är utfört med stor omsorg om detaljer i hår och anletsdrag, speglande konstnärens åldrade men karaktärsfulla anlete. Under bilden återfinns gravörens namn: "LEA AHLBORN". Omskriften lyder: "B. E. FOGELBERG STATUAR. SVEC. COMM. DE ST. POL." Utläsning: Benedictus Erlandus Fogelberg Statuarius Suecanus Commendator de Stella Polari. Översättning: Bengt Erland Fogelberg, svensk statybildhuggare, kommendör av Nordstjärneorden.


Frånsida
Motivet visar Fogelbergs två mest kända bildstoder i Stockholm: Karl XIV Johans ryttarstaty (i förgrunden) och Birger Jarls staty (i bakgrunden). Karl Johan framställs i energisk travrörelse, medan Birger Jarl står lugnt och monumentalt. Under bilden i avskärningen (exerguen) finns en minnestext på latin. Omskriften lyder: "IGNE CALERE ARS PROMETHEA JUSSIT" Översättning: Den himmelska elden livade hans skapelser (egentligen: Prometheus konst befallde dem att värmas av eld). Inskrift i avskärningen: "POSITIS TRIUMPHANS OBIIT MDCCCLIV." Översättning: Sedan han upprest dessa, bortgick han segrande, 1854.



Nordens gudar och bronsens triumf: Bengt Erland Fogelbergs sista seger
När Lea Ahlborn år 1855 skar stampen till denna minnespenning, var det för att hedra en man som nyss lämnat jordelivet på höjden av sin bana. Bengt Erland Fogelberg, den forne gälbgjutarlärlingen från Göteborg som blev en av Europas främsta bildhuggare, avled i december 1854, kort efter att ha sett sina monumentala livsverk avtäckas i fäderneslandet. Medaljens höga relief och den symbolladdade frånsidan fångar essensen av en konstnär som lyckades med konststycket att förena grekisk mejsel med nordisk själ.


Från Götiska förbundet till Roms sol
Fogelbergs konstnärliga bana tog fart i Stockholm, där han i Götiska förbundets anda fann en ny motivkrets i den nordiska mytologin. Hans skisser till Oden, Tor och Frej tilldrog sig Karl XIV Johans uppmärksamhet och blev startskottet på en livslång kunglig gunst. År 1821 flyttade han till Rom, där han blev bofast för resten av sitt liv. Där balanserade han mellan Thorvaldsens stränga klassicism och ett mer realistiskt uttryck, alltid med ambitionen att ge karaktär åt sina figurer. På medaljens åtsida ser vi det mogna resultatet av denna resa: en man med bjudande apparition, nu erkänd som kommendör av Nordstjärneorden – den förste konstnären någonsin att erhålla denna utmärkelse.


Bronsens monumentala kraft
Vänder vi på medaljen möter vi anledningen till Fogelbergs sista seger. Här avbildas ryttarstatyn av Karl XIV Johan och bildstoden av Birger Jarl. Att gestalta "den ädle hjältekonungen" Karl Johan till häst var en teknisk och konstnärlig utmaning där Fogelberg, trots kostymens "pittoreska" hinder, skapade ett verk fyllt av liv och monumentalitet. Birger Jarl-statyn, sprungen ur konstnärens egen fantasi efter studier av antika germaner, står som en symbol för hans förmåga att levandegöra en förgången tid. Inskriptionen "sedan han upprest dessa, bortgick han segrande" är en rörande referens till att Fogelberg personligen närvarade vid statyernas invigning 1854, bara månader före sin död.


Prometheus konst och den nordiska elden
Omskriften på frånsidan, som anspelar på Prometheus och den himmelska elden, är en hyllning till Fogelbergs förmåga att gjuta liv i dött material. Genom hans hand blev leran till de mäktiga gestalterna Oden, Tor och Balder, som idag vaktar entrén till Statens historiska museum. Han bröt mot nyklassicismens svala harmoni för att istället söka karaktär och uttrycksfullhet, ett grepp som samtiden beundrade som en genuint "nordisk" stil. Denna medalj, en av Lea Ahlborns tidigaste och mest lyckade verk, förblir en länk till den korta stund av nationell stolthet då Fogelberg återvände hem för att skörda sina lagrar.


Arvet efter en segrande mästare
Bengt Erland Fogelberg dog natten till den 22 december 1854 i Trieste, drabbad av ett slaganfall på hemvägen till Rom. Han lämnade efter sig ett Sverige som han bokstavligen hade givit ett ansikte – både genom dess historiska hjältar och dess forntida gudar. Genom Svenska Akademiens minnespenning bevaras bilden av gälbgjutarlärlingen som genom järnvilja och konstnärlig genialitet blev en av de stora, en man vars skapelser enligt medaljens text fortfarande värms av den "himmelska elden".