Bengt Lidner och Adolf Fredriks kyrka i Stockholm - Sällsynt

En historiskt intressant minnesmedalj i silver över Bengt Lidner som ligger begravd på Adolf Fredriks kyrkogård
Silver, 39.13g, 45mm, utgiven 1938 ingående i en serie över berömda män och deras begravningsplatser i Stockholm. Kvalitet 01, sällsynt

Åtsida
Adolf Fredriks i Stockholm. Under kyrkan texten: "ADOLF FREDRIKS KYRKA STOCKHOLM"

Frånsida
I centrum ett kors och ovanpå detta ett så kallat kristogram. På korsets tvärbalk: "BENGT LIDNER". I omskriften: "HAN ÖPPNAS, GRAFVENS PORT! DE TRÖGA GÅNGJERN KNARRA"

Frånsidans omskrift utgör första strofen i en av Lidners dikter. Dikten uttrycker känslor av sorg, hopp och reflektion kring döden och evigheten, något som Lidner ofta behandlade i sina verk. 

Bengt Lidner, född den 16 mars 1757 i Göteborg, avled den 4 januari 1793 i Stockholm. Han är begravd på Adolf Fredriks kyrkogård i Stockholm. Lidner är ihågkommen inte minst genom uttrycket "Lidnersk knäpp", som syftar på en plötslig ökning av intellektuell förmåga. Enligt en anekdot upplevde Lidner detta under sin skoltid då han vaknade en morgon av en knäpp i huvudet och gick från att vara trög och obegåvad till att bli mycket intelligent. Detta sägs dock vara en myt utan verklighetsbakgrund.

Lidner föddes som son till Olof Lidner, organist vid domkyrkan, men fadern avled när Bengt var tre år gammal. Hans mor, Elisabet Margareta Boethius, gifte om sig med Samuel Aurell, en tjänsteman vid Ostindiska kompaniet. Hans mor avled i januari 1771, när Bengt var fjorton år, vilket starkt påverkade honom och kom att prägla hans diktning. Morföräldrarna var stadsläkaren Jacob Boethius och Anna Margareta Lundelia, och hans förmyndare blev guldsmedsåldermannen Matthias Grahl.

Lidner växte upp inom den herrnhutiska brödraförsamlingen, där även hans mor och styvfar var medlemmar. Detta religiösa inflytande tros ha bidragit till hans känslosamma personlighet och skaldskap. Han gick först i trivialskolan och sedan på Göteborgs gymnasium, men övergick senare till den så kallade tyska skolan som hade strängare disciplin. Under sin skoltid fick han undervisning av framstående lärare som Johannes Gothenius, Johan Rosén och Martin Georg Wallenstråle. Redan 1772 höll han ett tal på vers om "det förunderliga i Kristi återlösning" vid gymnasiet.

Flera av Lidners verk publicerades 1773–1774 i göteborgstidningen Hwad nytt? Hwad nytt?, vilket indikerar att han redan under gymnasietiden uppmärksammades som skald. 1774 flyttade han till Lund för att studera vidare med ekonomiskt stöd från Patrick Alströmer och Niklas Sahlgren. Han var en högt begåvad, fantasirik ung man med ett ömsint hjärta men saknade fast karaktär. I februari 1774 skrevs han in vid Göteborgs nation i Lund och blev snart en centralfigur i en studentkrets som uppskattade hans poesi. Han disputerade samma år "för övnings skull" och skrev poesi för Lunds veckoblad, där han fick betalt för sina verk. Trots sina framgångar blev Lidner 1775 relegerad från universitetet, troligen på grund av en förseelse, och skickades tillbaka till hemstaden Göteborg.